Krönika: ”Esto es futbol”
Det här är fotboll, så kan man väl översätta rubriken på den här artikeln som tyvärr också kommer innehålla många saker förutom just fotbollen. Efter ett år med hela fem(!) clásicos så har vi nu kommit fram till att det endast återstår en enda. Barça har stor fördel i ligan, Real Madrid vann den spanska Cupen och efter onsdagens match så ser det väldigt bra ut för Barça inför returen i Champions.
Hmm, hur började det hela egentligen och hur har vi kommit var vi befinner oss idag när det gäller dessa matcher. Det som var bäddat för en fotbollsfest har mest blivit ett krig i anklagelser både på och utanför planen.
Om vi försöker i lugn och ro analysera hur det hela började så får vi ta oss tillbaka ända tills måndagen den 29 november 2010. På Camp Nou skulle det spelas det som hade kommit att kallas för århundradets El Clásico. Madrid kom som serieledare och ungefär 90 minuter senare hade Barça utklassat sina motståndare och vunnit matchen med hela 5-0. Strax innan slutsignalen hade också Ramos tappat sitt humör och sparkat sönder Messis fot som tur(?) nog hade Lass i mellan sig och det var främst Madridspelaren som fick ont. Ramos visades ut och återigen fick Barça spela med en man mer på plan (LÄS Ironi).
Hela världen hyllade den gången Barças sätt att spela fotboll på. Några månader senare så hade ödet bestämt att man skulle mötas ytterligare fyra gånger under en 18 dagars period. Den första ronden av dessa skulle spelas på Bernabeu och det skulle vara sista chansen för marängerna att hänga med Barça på toppen. Man spelade då ultra defensivt och det var historiskt det som man upplevde på deras eget hemmaplan. Publiken som började vissla ut sitt lag i början, med tanke på deras sätt att spela fotboll, omvandlades allt eftersom och stod bakom sitt lag som dessutom lyckades kvittera Barças ledning med ännu en gång med en man mindre på plan. 1-1 slutade den matchen och om fyra dagar väntade den första finalen mellan dessa lag på väldigt länge, när det var dags för den spanska Cupen. Madrids sätt att spela på kritiserades av ganska många och Barças totala dominans hyllades av bland annat den största legenden i Madrid, Alfredo di Stéfano.
Domarens insats kritiserades efter matchen med tanke på att han missade en solklar straff för David Villa och samtidigt tyckte man från Barçalägret att Dani Alves straff på Marcelo inte alls var så solklar som Marcelo och Realspelarna hävdade. Man menade att Alves knappt nuddade sin landsman och att denne flög ganska enkelt. Vem trodde då att samma sak skulle upprepas lite längre fram i en annan match, fast åt andra hållet?
Samtidigt tyckte man att det var konstigt att Pepe inte ens blev varnad under matchen med tanke på hans hårda/fula sätt som han spelade. Från Madrids sida klagade man också på domaren och förutom Mourinhos klagomål om att han önskade att han kunde spela 11 mot 11 mot Barça så tyckte man att Alves borde ha fått sin andra varning efter straffen och därmed ha blivit utvisad. På frågan ifall Barça kände sig diskriminerade för domarbesluten i den matchen förnekade Pep detta bestämt och menade att sådan är fotbollen.
Hursomhelst var det dags för finalen i Copa del Rey och efter 120 minuters spel stod Real Madrid som segrare och mästare efter 18 år. Madridspelarna hyllades av Barcelona som stod kvar med samtliga fotbollsspelare på plan när Real Madrid lyfte bucklan. I den första halvleken hade Real spelat bra och var klart bättre än Barça. I den andra halvleken fortsatte dock Barcelona med sin dominans från tidigare matcher och man hade många, många lägen att avgöra, innan Cristiano Ronaldo avgjorde med en underbar nick på övertid. Det första Guardiola gjorde efter matchen var att hylla Real Madrid men samtidigt medge att han var mycket nöjd med sitt eget lags spel speciellt under den andra halvleken.
Domarinsatsen var väldigt bra med tanke på svårigheten i matchen och för en gångs skull spelade Madrid med 11 spelare mot 11 i Barça. Men det skulle och borde inte ha skett om domaren hade sett hur Arbeloa stämplade David Villa och sedan med hjälp av Ramos lyfte honom för att be honom att sluta filma(?). Klart rött kort borde ha getts till Arbeloa. Men som sagt, det här är fotboll, ibland får man fördel och andra gånger får man domslut emot sig.
Innan det var dags för den första semifinalen i Champions League, återigen mellan dessa lag, så väntade ligaspel och i presskonferensen innan Barças match så skulle Pep Guardiola säga något som skulle få Ramos och Llourinho, jag menar Mourinho, att helt tappa förståndet och kritisera Barçatränaren. På en fråga om finalmatchen så ironiserade Pep och sa: ”att tack vare en väldigt bra linjedomares syn så blåste han korrekt bort Pedros mål för offside som var endast ett par centimeter i offsideposition”. Medan Peps poäng var att en final avgörs av små detaljer så skulle hans ord ha en annan betydelse i Madrid.
Dem orden förvandlades senare till att han hade kritiserat domarens korrekta domslut och Ramos var först ut och kritiserade Guardiola i en intervju på Real Madrids officiella tv-kanal. Men det skulle inte sluta där, på tisdagen, alltså en dag innan semifinalen så gick Mourinho ut och kritiserade hårt Pep Guardiola på den obligatoriska presskonferensen innan match. Han menade att Pep var den första tränaren som någonsin hade kritiserat ett korrekt domslut. Han nämnde för första gången Peps namn och riktade sin kritik direkt åt honom som person och inte som han oftast gör när han varken nämner namn eller klubblag utan alltid refererar sig till ”andra lag” eller ”andra tränare”. Detta skulle få konsekvenser.
Cirka fem timmar senare var det dags för FC Barcelonas tränare att hålla sin presskonferens innan matchen efter att laget hade utfört sin träning på Bernabeus höga gräsmatta. Och som han gjorde det. Pep Guardiola började för första gången att svara tillbaka till Mourinhos anklagelser som han hade gjort under hela säsongen. Han menade att det var första gången Mourinho hade nämnt hans namn och att denna gång skulle han svara på alla anklagelser som portugisen hade gjort. Han hade tidigare kritiserat Barças semifinalmatch på Stamford Bridge mot Chelsea(och skulle också kritisera efter matchen i onsdags) för två år sedan och menade att det var en SKANDAL att Barça gick vidare till slut med tanke på att Chelsea borde ha haft 4 (?!) straffar. Han ”glömde” ju självklart att nämna att Barça spelade med tio man i den matchen efter en minst sagt kontroversiell utvisning på Abidal och han nämnde ingenting om de straffar som Barça borde ha haft i den första matchen mot Chelsea på Camp Nou.
Men Guardiola svarade istället med att han erkände att Barça hade haft tur med domsluten på Stamford Bridge, men att han också kunde prata om Sneijders solklara straff på Dani Alves och Diego Militos offsidemål mot Barça ifjol i semifinalen mot Inter som just hade tränats av José Mourinho. Hursomhelst utmanade han Mourinho till att spela fotboll på planen onsdag kl 20.45 och samtidigt nämnde han att för honom så är Mourinho Champions League mästare i presskonferenssalen…
Allt detta som jag har skrivit hittills är för att man ska få en bild, även om det är självklart subjektivt, för varför det fanns så många känslor på och utanför planen innan, under och efter matchen i onsdags.
När det gäller själva matchen så tycker jag att det var en ganska tråkig första halvlek men med en Barça som dock kontrollerade väldigt mycket händelserna ute på plan. Real Madrids kontringar kändes inte alls så farliga varken innan eller efter utvisningen (självklart), men samtidigt så gick inte Barça på tokanfall utan höll i bollen för att försöka luckra upp Madrid längre upp på plan. Inte ens efter utvisningen anföll Barça speciellt mycket. Dock kändes Madrid helt utan luft efter att Pepe hade visats ut för sin vårdslösa tackling som dock ingen vet om han till slut träffade Dani Alves fot eller inte.
Men i stort tycker jag att Barça var klart bättre än i Cupmatchen och för mig var det tydligt och klart att Guardiolas budskap under presskonferensen hade satt sina spår i Barçaspelarna och att man var på tårna från första minut och inte väntade en hel halvlek som man hade gjort i finalen.
Det första målet är helt Afellays förtjänst som utnyttjar att Marcelo halkar lite och med sin fina och kvicka speed lyckas hitta en lucka och fint spelar fram en framrusande Messi som lägger in bollen mellan Casillas ben. Efter målet spelar Barça precis likadant som man hade gjort under hela matchen, man håller i och passar runt bollen och väntar på ett läge. Men det är klart, när inte läget kommer så fortsätter de flesta lagen att passa runt bollen. Men Barça har en spelare som heter Lionel Messi och som tar bollen, väggspelar med Busquets(som var ganska dålig i onsdags), tar fart och på något sätt åker förbi fyra fem Realspelare och bredsidar in 0-2 bakom Casillas. Ett magiskt trick av en magiker som på allvar visar att man kan förena magi med effektivitet. Lionel Messi kommer alltid fram när laget behöver honom.
När man frågade Cristiano efter matchen vad han tyckte om Messis mål så svarade han att det är väldigt enkelt att göra det när man spelar mot tio istället för elva på plan och att han också skulle gilla att göra det någon gång. Så rätt CR7, Messi dribblade ju inte alla elva spelare och inte ens dem tio som var kvar, han nöjde sig med att endast dribbla igenom fyra fem istället. När det gäller hans andra svar så måste jag säga att även om de flesta vid det här laget har glömt bort så satt undertecknad den 29 november 2009, alltså exakt ett år innan 5-0 vinsten, på Camp Nou för att bevittna FC Barcelona-Real Madrid i den match som slutade med 1-0 vinst för hemmalaget. I den matchen visades Busquets ut med halvtimmen kvar att spela efter sin andra varning för hands, som var ungefär likadant som det som Ramos gjorde i onsdags, utan att denne skulle varnas. Fram tills utvisningen i den matchen hade Real spelat en mycket bra fotboll men de resterande minuterna och med en man mer på plan rörde bortalaget knappt bollen. Och varken Cristiano eller någon annan lyckades vare sig dribbla igenom fyra spelare och göra mål, eller ens vara nära för den delen.
Madridistas och speciellt Mourinhos fans verkar lida av det som man kallar här i Barcelona för selektivt minne, alltså att man minns endast det som man vill minnas och skriker så högt man kan för att kanske så många som möjligt kan höra deras klagomål.
Nu vill jag ändå göra en ganska stor skillnad mellan riktiga madridistas och Mourinho. Att culés och madridistas är två motsatta poler är något som är lika klart som dag och natt för de flesta. Men en sak har de nästan alltid haft gemensamt, nämligen fotbollen, eller rättare sagt synen på fotbollen.
FC Barcelona står för någonting som för mig personligen är högre än att vinna, deras sätt att spela på och att alltid försöka göra det även om man förlorar på det. Real Madrid har ju som bekant inte riktigt samma syn på saken, utan där är vinna det viktigaste som gäller. Dock inte till vilket pris som helst som en viss Capello fick uppleva efter att han tvingades lämna sin post trots att han hade vunnit ligan med laget. Fotbollen kan aldrig glömmas för en klubb som har över 109 år historia. I den aspekten ligger Barcelona och Real Madrid mycket närmare än det hatiska rivalitet som finns lagen emellan.
Det Señor Mourinho har gjort är något som jag tror många är ganska missnöjda med vare sig det gäller culés, maränger eller andra fotbollsfans runt om i världen. Han har ändrat det stil som Real Madrid nästan alltid spelar på och speciellt när man möter Barça. Det har alltid varit fotbollsfest dessa matcher och fotbollen har allt som oftast, trots en del undantag, nästan alltid gått ut segrande ur striden. Laget har nu under portugisen omvandlats till en aggressiv kontrings lag där man ofta spelar på gränsen och väldigt ofta går långt över dessa gränser. Då är det väl ganska klart att man allt som oftast får en man utvisad efter systematiska frisparkar som de flesta är dessutom ganska regelrätta. Stjärnspelaren i Real Madrid har istället för Cristiano och Özil blivit Pepe på sistone. Nu verkar istället Real Madrid som ett smålag som vill vinna till varje pris och där allting är tillåtet. Klagomål på domare, motståndare, ligakalendern, motståndarnas titlar under tidigare säsonger, doping hos motståndarlag och det senaste att Barça skulle fuska tack vare Unicef(?) eller sina kontakter(?) inom UEFA. Är detta verkligen den bild av Real Madrid som man vill ge till omvärlden?
Jag vet i alla fall att jag som supporter till den underbara fotboll som Barcelona presterar vecka efter vecka, match efter match, skulle vara otroligt stolt över mitt lag även om vi på något sätt inte skulle gå vidare ifrån semifinalen av Champions League. Jag njuter av mitt lag, när vi förlorar och när vi vinner, när vi får domslut med oss och när vi får emot oss, för att viktigare än allt detta är själva fotbollen som innehåller alla dessa ingredienser.
”Mourinho, esto es futbol…”
I en statistik utfört av den största Madridtidningen Marca så frågades det först: Ifall Barça gör rätt i att anmäla Mourinho till UEFA efter hans uttalande om klubben, och svaret blev så här:
76 % Ja
24 % Nej
Och den andra frågan var Ifall Madrid gör rätt i att anmäla Barça för sina spelares osportsliga beteende:
73 % Nej
27 % Ja
