Krönika: el Clásico - sex år tillbaka i tiden
I den här krönikan delar jag med mig av ett av de starkaste minnena under min tid som Barcelona-supporter.
Året var 2004. Jag befann mig på Lanzarote* med familjen för att fira min mors 50-årsdag med en skön semestervecka. Trots mycket sol, bad och andra aktiviteter var det en annan sak som jag minns allra starkast från semestern, nämligen el Clásco. Det var det första klassikermötet den säsongen, och Barcelona, som charmat en hel fotbollsvärld med sitt bedårande skönspel var så klart favoriter.
På matchdagen tog vi oss till en engelsk sportbar för att se stormatchen där. Stämningen var på topp redan inför matchen. Både Barça- och Madrid-supporters fanns på plats för att följa matchen. Det hela utspelade sig på Europas största fotbollsarena, Camp Nou. När spelarna äntrade planen bjöds dem, och vi, på ett fantastiskt tifo. Redan då kände man att detta skulle sluta väl.
Matchen blåstes igång och Barcelona tog direkt tag i taktpinnen. Efter ett par farliga chanser kom matchens första mål till på ett ganska komiskt sätt. Ronaldinho slog en crossboll mot Eto'o, som till en början såg ut att bli för lång. Roberto Carlos följde med och täckte upp för Casillas att hinna ta hand om bollen, men ett missförstånd mellan Madridspelarna senare hade lejonet sprungit emellan de båda och retfullt tagit med sig bollen för att sedan slå in den i öppet mål. Detta är, trots att Eto'o nätat i två Champions League-finaler och gjort en hel del annat minnesvärt, det absolut största minnet jag har av honom i Barça-tröjan. Giovani van Bronckhort utökade Barças ledning strax före halvtid och tre poäng kändes något säkrare. Real Madrid-supportrarna som befann sig på baren försvann efter 2-0 målet och nu var det bara likasinnade fans på plats. Stämningen var som ni förstår helt otrolig.
Lagets stora stjärna Ronaldinho uppfyllde allas förväntningar då han var helt briljant matchen igenom och bjöd på såväl läckra passningar som sköna dragningar. Han krönte dessutom sin insats som matchen bästa spelare med ett straffmål fram till 3-0, något som också blev slutresultatet.
Detta är utan tvekan ett av de starkaste minnena jag har under min tid som Barcelona-supporter, och det vill till mycket för att slå det. Champions League-finalen i Paris 2006 är väl egentligen det enda jag kan komma på som uppnår samma klass.
På måndag är det återigen dags för el Clásico, och återigen heter spelplatsen Camp Nou. Även om det är två helt nya tränare som ställs mot varandra med två i stort sett helt nya lag, skulle jag inte ha något emot om jag får uppleva en liknande känsla igen - trots att jag den här gången kommer se matchen hemma i TV-soffan.
Kuriosa: Samma man som dömde el Clásico 2004, Iturralde González, har fått äran att hålla i visselpipan nu på måndag. Den kortvänliga domaren har även dömt ytterligare ett el Clásico, nämligen det på Santiago Bernabéu säsongen 2005/06, då en viss Ronaldinho hade stor show och skickade hem Madrid-fansen tidigare än de själva väntat sig. Den matchen slutade också 3-0 till Barcelona. Man brukar ju säga att alla goda ting är tre, så varför inte tippa att slutresultatet skrivs till 3-0 även denna gång? Gärna för mig.
* Lanzarote är en spansk ö som ligger ute i Atlanten och tillhör ögruppen Kanarieöarna.
