Åtvidaberg - Oskarshamns AIK0 - 2
L´Hospitalet – FC Barcelona 0 – 1, en personlig upplevelse
Igår kväll spelade Barça mot L´Hospitalet, som annars håller till i Segunda Division B, i en match där stjärnor skulle stå i sida vid sida med vanliga fotbollsspelare. De sydamerikanska spelarna i Barça deltog inte p.g.a. landslagsuppdrag, men de spanska världsmästarna hade fått grönt ljus från Del Bosque att representera Barça till förtjusningen av hemmapubliken.
När man tänker sig en cupmatch en kall onsdagskväll på bortaplan mot ett lag från de lägre divisionerna är det inte precis något som man längtar efter att se. Men eftersom jag själv spelade för drygt två år sedan på samma plan mot just L´Hospitalet (Vårt lag hette Vilassar de Mar) skulle den här matchen vara väldigt speciell för mig personligen. Jag är säker på att många, precis som undertecknad, har drömt sedan liten att kanske en dag spela tillsammans med dessa stjärnor i dessa stora lag. Ibland går dessa barndomsönskningar i uppfyllelse och många gånger blir det inte så som man hade tänkt sig. Men livet brukar ändå bjuda på detaljer då och då som kan göra en, även om för en väldigt liten stund, otroligt lycklig. Igår var det en sådan stund för mig, känslan att ha spelat på samma plan som Xavi, Iniesta och Villa är något obeskrivligt och får en att tänka på det ordspråk som man lärde sig sedan liten, ”så nära, men ändå så långt borta”…
Alla dessa tankar flög i huvudet på mig igår samtidigt som jag runt klockan 21.25 kom in på stadion för L´Hospitalet. Det var knappt halvfullt på arenan och endast 2000 personer hade kommit för att se deras stolta lag ta emot Europas bästa och förhoppningsvis efter decembers VM för klubblag, världens bästa lag.
Med knappt halvtimmen kvar till matchstart började båda lagen komma ut för att värma upp. Redan där såg man skillnaderna mellan lagen. Medan Barça värmde upp försiktigt som man alltid gör med korta snabba övningar, så valde L´Hospitalet eller Hospi, som de också kallade igår av fansen, en mer ”traditionell” uppvärmning som man är van vid, med att springa runt planen först för att sedan sakta men säkert höja upp tempon i kroppen.
Första halvleken
Barça inledde med Xavi, Keita och Iniesta på mitten och med Cesc och Villa på topp och då trodde man att de skulle köra över hemmalaget. Men så blev det inte och Hospi startade väldigt bra matchen med sina duktiga centrala mittfältare Pol (Nummer 10) och även nummer 6 och 8 (som jag tyvärr inte vet namnen på). Man gav Barça en kamp om bollen och även deras vänsterback Mousa, inledde matchen bra med sitt aggressiva spel. FC Barcelona hade även med en hel del canteraspelare på planen och främst skulle jag vilja utmärka Tello som startade på högeranfallet.
När Barça väl började kontrollera matchen efter den inledande kvarten så stod Tello för många fina rusher på sin kant och skapade de flesta farligheterna från den kanten. Att se Barça spela på en plan som är långt ifrån det glitter och fina gräsmatta som de är vana vid, ger en helt annorlunda bild än vad man är van vid normalt sätt.
Varken David Villa eller ens Cesc såg ut att vara överlägsna sina motståndare. Båda två tappade en hel del bollar och Hospi försökte tappert med att starta upp kontringar. De enda för mig som verkligen skiljde sig från resten i den första halvleken var Xavi och Ineista. Vilka bollmottagningar dessa två gör match efter match, situation efter situation, det är verkligen imponerande att se.
En annan klar skillnad som man också kunde se lagen emellan var det lugn som Barçaspelarna besitter och som hemmalagets spelare helt saknade. Många spelare i Hospi var riktigt duktiga med bollen men hela tiden verkade de vara lite nervösa eller osäkra och de spelade bollen lite för snabbt till en annan lagkamrat. Detta i sin tur gjorde att laget tappade bollen ännu snabbare och Barcelona kunde då ta tillbaks bollen ganska enkelt. Detta är nog den största skillnaden som jag kunde se i gårdagens match.
Hospi kämpade tappert men till slut i den 42 minuten lyckades Barcelona, efter att Iniesta väggspelade med en lagkamrat och fick till en skott i det vänstra krysset, göra 0-1 till sin fördel. Innan dess hade Barça haft många chanser och även hemmalaget fick till en skott på mål efter en lurig frispark. Men halvleken avslutades till publikens jubel som tyckte att sitt lag hade stått emot mycket bra mot Barça.
Andra halvleken
Hospi hade bytt in två spelare redan i paus men Barça kom ut med samma lag som i den första halvleken. I den andra halvleken skulle Barça ha mycket mer kontroll över matchbilden och lyckades mer och mer att visa sin överlägsenhet. Men hemmalaget stod emot bra och kämpade i varje situation. David Villa lyfte sitt spel efter paus och lyckades med många fina dribblingar men tyvärr utan att göra mål. Barça fortsatte att sätta press på Hospitalets målvakt som gjorde många fina räddningar och höll kvar hemmalaget i matchen till publikens enorma glädje. Hemmalagets fans var helt fantastiska att höra och det känns skämmigt att säga att de hördes mer än Barças publik i en vanlig match på Camp Nou. Många hade dessutom Barça som sitt favoritlag men just igår kväll visade de sitt enorma stöd för sitt stolta hemmalag, L´Hospitalet.
Men allteftersom matchen led mot sitt slut började hemmalagets mittfältare ta slut på sitt bränsle och Barça lät inte dem ha bollen i många sekunder. Trots det lyckades Hospi att skapa en ganska bra chans i slutet där den inbytte Aday fick till en bra skott utanför straffområdet och tvingade Pinto till en fin räddning.
Både Busquets och senare Rafinha byttes in i Barça utan att någon av dem gjorde särskilt stort väsen av sig. Men det var fint att se Iniesta bli applåderad av hela publiken efter att han byttes ut. I slutminuterna fick Hospi ett inkast där man lyfte upp hela laget men utan att skapa några problem för Barça. Domaren blåste av matchen och hemmalagets spelare fick mycket välförtjänt, stående ovationer från publiken.
Kommentarer
Även om hemmalaget spelade mycket bra så tror jag Barça kommer på Camp Nou att troligtvis vinna med ganska stora siffror. Där kommer skillnaderna lagen emellan visas ännu mer och den mentala biten kommer nog att göra sitt i den matchen. Men det spelar ingen roll, Hospi gav allt de hade igår och för en kväll lyckades dem visa att även de största är mänskliga och att skillnaden under endast en kväll ändå inte var så stor.
Det är det som är så stort med fotbollen att när för Barças del var det troligtvis en jobbig match att spela på en sen onsdagskväll, så var det helt säkert deras livs match för spelarna i L´Hospitalet. Dessutom var det för mig personligen, som jag skrev ovan, en mycket speciell kväll där man på allvar kunde se skillnaderna mellan sina drömmar och verkligheten. Avståndet känns gigantiskt men som sagt, ibland och bara endast ibland, kan man förkorta den distansen även om det är med minimala mått. Det visade bl. a L´Hospitalet igår.
I den verkliga världen så kommer Barça att ha en kort paus nu p.g.a. landslagsuppehåll. Efter uppehållet väntar en del ”lätta” matcher för att den 10 december eller D-10 som det kallas av media här, explodera i en annan redan klassisk El Clásico…
CE L'Hospitalet: Moragón: Peque, Lucas Viale, Manu Viale, Moussa; Manel, Pol Llonch (Ángel Sánchez, min. 67), Toni Vela; David Haro, Sergio Cirio (Aday, min. 46) och David Prats (Marc Pedraza, min. 46).
FC Barcelona: Pinto; Jonathan dos Santos, Puyol, Fontàs, Maxwell; Keita, Xavi, Iniesta (Sergio Busquets, min. 63); Tello, Cesc (Rafinha, min. 76) och Villa.
Mål: 0-1, min. 42 Iniesta.
Publik: 2000 personer på Estadio Municipal de L`Hospitalet.
