Legenden om Pep Guardiola - del 5
Del 5: Återkomsten
Barça Atlètic
När Guardiola berättade för Barcelonas dåvarande president Joan Gaspart att han tänkte lämna klubben efter säsongens slut i 2001, gjorde han det med löftet om att en dag återvända till Barça. Och han höll sitt löfte. Peps första tränarjobb, efter att ha tagit sin examen, blev föga överraskande samma klubb som han tillbringade merparten av sin spelarkarriär i.
Evarist Murtra, mannen som en gång i tiden ingick i Bassats stab, gick med i Laportas styrelse 2005 och det var han som lyfte fram Pep som kandidat för att träna B-laget. Förslaget gick igenom och den 21 juni 2007 presenterades Guardiola som den nye huvudansvarige för Barça Atlètic.
Förra säsongen hade Barcelonas B-lag trillat ur Segunda B ner till Tercera Division, där C-laget spelade. Eftersom spelreglerna säger att en klubb inte får ha mer än ett ungdomslag i samma serie innebar detta stora konsekvenser för Barcelonas ungdomsverksamhet. C-laget skrotades och man tog vissa spelare från både C- och B-laget och bildar Barça Atlètic.
En stor grupp av ungdomar riskerade nu att försvinna från Can Barça och en av dessa var en ung ytter vid namn Pedro. Men Guardiola såg potential i kanariefågeln och bestämde sig för att plocka med honom till sitt lag, där han, tillsammans med Oier, Xavi Torres, Víctor Vázquez och Sergio Busquets skulle komma att bli en av nyckelspelarna.
Vägen till Segunda B
Under säsongens inledande månader svarade laget för en hel del ojämna insatser. Man hade svårt för att etablera sitt spel och tappade alltför många poäng på bortaplan. Det som ändå lyckades hålla de en bit över strecket var det faktumet att man vann nästan varenda hemmamatch på Miniestadi.
Trots en tuff höst vaknade laget till under våren och plockade seger efter seger, såväl på hemmaplan som borta. Tre matcher från slutet tog man en stark 2-3 vinst borta mot Manlleu, i en intensiv match där Pep Guardiola för första gången under sin tränarkarriär blev utvisad efter att ha klivit in på planen för att protestera ett domarbeslut.
Trots det lyckades Barça Atlètic hålla undan under de kommande ligadrabbningarna och man vann sin grupp strax före Sant Andreu, efter att ha besegrat Europa (0-1) med ett vackert mål av Víctor Vázquez.
Gruppsegern innebar att man nu skulle spela två play-off elimineringar, för att på så sätt ta steget upp till Segunda B igen. Den första motståndaren var Castillo, ett lag från Kanarieöarna. Första mötet på ön slutade 0-0, men i returen sopade Peps mannar banan med Castillo-gänget. Man vann med hela 6-0 och Pedrito var en av målskyttarna.
Det sista hindret var Barbastro och Barça Atlètic avgjorde i princip avancemanget redan i första matchen genom att vinna borta med 0-2. Man vann sedan även returmötet med 1-0 efter ett nytt mål av Víctor Vázquez, inför ett fullsatt Miniestadi. Pep hade lyckats med sitt mål att föra upp laget redan under sitt första år på tränarbänken med bravur, men större uppgifter väntade längre fram.
”Pep är redo”
I decembermånad 2007 befann sig A-laget i en enorm kris. Man låg sju poäng bakom Real Madrid i tabellen, presterade dålig fotboll och Frank Rijkaard verkade inte kunna hitta någon lösning till problemen. Klubben gick igenom den mest komplicerade sportsliga situationen under Laportas ledning.
Många började nu tvivla på Rijkaards förmåga att vända den negativa trenden och man inledde jakten på holländarens ersättare. Många i styrelsen drog upp namn på etablerade tränare som José Mourinho och Arsene Wenger. Men Joan Cruyff, Laportas mentor, höll inte med dem. Cruyff valde istället att gå emot strömmen och under ett möte med Laporta lyfte holländaren fram Pep Guardiola som kandidat till att ersätta Rijkaard.
En dag när Barça Atlètic spelade en match på Miniestadi begav sig Cruyff dit, men inte för att kolla på matchen, utan för att observera hur Guardiola agerade från bänken. Under de hela 90 minuterna släppte Cruyff inte blicken från Pep och studerade dennes varenda instruktion, gest och vrål till sina unga adepter.
Mannen som en gång i tiden skapade Dream Team hade bestämt sig och han är orubblig. Nästa gång han träffade Laporta sa han till presidenten: ”Gör vad du tycker är bäst, men Pep är redo”.
Cruyff var inte ensam i sin bedömning. Även sportchefen Txiki Begiristain tyckte att Guardiola var mogen nog för att ta sig an rollen som huvudtränare för A-laget och lovordade Peps arbete i B-laget. Tack och lov valde Laporta att lyssna på Cruyff och Txiki istället för de som ropade efter Mourinho.
El míster gör entré
Orobitg kalldes in för att förhandla den blivande A-lagstränarens kontrakt med Marc Ingla, dåvarande sportansvarige vicepresidenten. Man kom överens om en årslön på en miljon euro, nästan en tiondel av vad Mourinho då tjänade i Inter, och man la även till tre klausuler; en miljon till om man lyckades vinna Champions League, en halv miljon extra om man tog hem ligan och 300 000 euro om man vann Copa del Rey.
Guardiolas agent föreslog även att man borde ha en till klausul utifall laget tog hem trippeln, men klubben avfärdade detta förlaget.
Den 5 maj 2008 presenterades Josep Guardiola som FC Barcelonas nye tränare. I sitt bagage hade han endast en säsong som B-lagstränare bakom sig. Samma dag blev Pep pappa för tredje gången när Cristina födde lilla Valentina.
Under sin första presskonferens sa Pep att han kännde sig redo att ta över A-laget och meddelade att han inte räknade med Ronaldinho, Deco och Eto’o inför nästa säsong. Det var uppenbart redan från första dagen att Guardiola ville göra sig av med de tunga namnen från den gamla eran och ta in sitt eget folk, främst då från La Masia. Guardiola åkte även till sjukhuset för att hälsa på Gabriel Milito som skadade sitt knä under våren på Old Trafford. Pep gav argentinaren några uppmuntrande ord och meddelade att han räknade med honom i framtiden.
El míster bestämde sig också för att ha ett privat möte med Thierry Henry, för att övertala denne att stanna i klubben och få honom att inse att han gjorde mest nytta för laget ute på vänsterkanten. Fransmannen hade haft en ojämn debutsäsong för blaugrana och han var dessutom ovan att hela tiden slicka kanten, men han gick trots allt med på att stanna.
Guardiola lyckades även vinna Messis förtroende genom att låta honom åka till OS i Peking när klubben var motvillig till att låtas sin största stjärna delta i ett mästerskap som skulle innebära att han missade försäsongen och kvalet till Champions League. Guardiola var däremot orubblig. Det var hans beslut och han hade flera samtal med la Pulga där han berättade om vad hela upplevelsen från OS ’92 hade betytt från honom.
Beslutet visade sig vara ett genidrag från den nyligen utnämnde tränaren. Messi gick hela vägen med sitt Argentina och återvände med nyladdade krafter och en enorm tacksamhet till Guardiola.
Men den kanske mest viktigaste spelaren som Pep lyckades övertala till att stanna var ingen mindre än Xavi. Katalanen uppgav i sin självbiografi att han ville lämna FC Barcelona efter det misslyckade 07/08 säsongen på grund av såväl ekonomiska som sportsliga faktorer. Han kände sig inte uppskattad inom föreningen och berättade för sin familj och nära vänner om sina planer att åka iväg och spela i en annan liga.
De blev upprörda och försökte få honom att stanna i Barça, men de misslyckades med sina övertalningar. En som dock inte misslyckas var Pep Guardiola. Han fick Xavi att inse att han skulle ha en nyckelroll i hans nya projekt och att han måste helt enkelt stanna kvar. Xavi blev genast övertygad. ”Sanningen är den att allt som Pep har gjort i sitt liv har fascinerat mig. Han har alltid varit min förebild, han hjälpte mig under min tid i ungdomsakademin och guidade mig när jag tog steget upp till A-laget. När han visade mig sitt sportsliga förslag försvann alla mina tvivel. Detta projekt var gjord för mig”.
Guardiola slösade inte bort någon tid och satte genast igång med att bygga om laget. Dinho och Deco försvann till Italien, respektive England och man tog istället in diskreta truppspelare som Keita och Hleb. Efter många om och men bestämde sig Pep till slut med att behålla Eto’o, en av de spelarna han ville göra sig av med. Delvis på grund av att det inte fanns många intresserade ute i marknaden, men även för att lagkaptenerna hade gått till Pep och berättade att kameruanen var professionell i omklädningsrummet och en viktig pjäs för laget.
De hade även ett möte med Eto’o och förklarade för honom att det inte fick förekomma några händelser á la Vilafranca under den kommande säsongen. Samu erkände sitt misstag och lovade att skötta sig hädanefter och Pep gick med att ha kvar den temperamentsfulle kamerunaren. Även detta är ett bevis på att Guardiola inte bara är en enväldig diktator som styr och ställer, utan han är även beredd att lyssna på andras åsikter för att sen fatta det lämpligaste beslutet.
Lovade hårt arbete istället för titlar
Under ett av de första mötena med hela laget sa Pep till sina spelare att han kunde förlåta de för vilket misstag som helst, men att han inte skulle vara beredd att förlåta de ifall de inte la in all sin kropp och själ i Barça. Pep förväntade sig och krävde hårt arbete från sina adepter.
Efter en lovande försäsong och en övertygande 4-0 seger över Wisla Krakow i första kvalmötet till Champions League, var det dags att möta Boca Juniors i Trofeu Joan Gamper. Inför matchen höll man de traditionella spelarpresentationerna och talen inför hemmapubliken. Lagkaptenen Carles Puyol var först ut och han började med att välkomna de nya värvningarna och sedan uppmanade han till enighet mellan laget och fansen. Därefter var det Josep Guardiolas tur:
”Jag vill börja med att välkomna er till stadion. Ni ska veta att vi kommer anstränga oss och jobba hårt i varje match för att ni ska återvända till den här arenan och det där är en underbar utmaning vi har framför oss. Det spelar ingen roll om ni kommer från Barcelona, Tarrgona, Lleida eller Girona, det viktigaste är att när vi har en hemmamatch ska ni vara medvetna om att laget inte kommer svika er. Jag vet inte om vi kommer vinna, men med hårt arbete ger jag er mitt hedersord att vi kommer försöka ända in till slutet. Jag tänker inte lova att vi kommer vinna någon titel, men vi kommer göra ett försök. Välkommen till en ny säsong, välkomna till ert hem. Spänn fast säkerhetsbältena, för ni kommer ha kul. Visca el Barça, visca Catalunya och lycka till!”.
Han rev ner applådstormar från läktarna.
Knackig start
Trots alla positiva vibbarna under de första månaderna förlorade laget sin första ligamatch borta mot Numancia. För att göra saken ännu värre lyckades man bara kryssa hemma mot Racing de Santander efter landslagsuppehållet i nästa omgång. En poäng av sex möjliga ledde till att kritikerna redan då började ifrågasätta om det var rätt att anställa en så pass orutinerad tränare som Pep Guardiola, att han kanske än för grön att ledda Barcelona.
Iniesta skrev i sin självbiografi hur han var tvungen att försvara Pep framför sina bekanta: ”Jag minns att en av mina vänner tvivlade på Guardiolas kapacitet att träna en storklubb, med tanke på hans brist på erfarenhet. Min vän föredrog Mourinho, men jag fick lugna ner honom och sa att allt skulle bli perfekt så småningom”.
Även om Pep endast hade ett ettårs sejour som huvudtränare med Barça Atlètic bakom sig var han långt ifrån orutinerad. Många kanske glömde att han redan under sin aktiva karriär agerade som ”tränare” ute på plan. Där slutade han aldrig att skrika ut direktiv till sina lagkamrater. Ingen kom undan, alla fick de smaka på Guardiolas vrede. Speldirigent som han var visste han inte bara hur han skulle agera på plan, men även hur resten av laget skulle spela. Han lärde sig Johan Cruyffs manual in och utantill och alla de åren Pep lirade under holländarens ledning skulle komma att forma katalanens sätt att träna längre fram i tiden.
Receptet för framgång
Den negativa trenden bröts på bortaplan mot Sporting de Gijón. Guardiolas lag vann med 1-6, lagets första seger i ligan 08/09. Efter den matchen plockade Barça seger efter seger och man såg ruskigt starka ut under resten av hösten. Förutom segrarna var det framförallt det vackra spelet som fick folk att dregla av beundran. Varje helg fick man bevittna tiki taka, målorgies och fotbollsporr. Sällan hade man sett något liknande. Endast Cruyffs Dream Team, med Pep som spelfördelare, kunde jämföras med det laget som Guardiola själv nu tränade.
När Pep Guardiola anlände till FC Barcelona i rollen som huvudtränare fick han ärva ett lag utan självförtroende, spelidé eller disciplin. Pep visste att om han skulle lyckas vända på skutan skulle han få börja med de grundläggande principerna. Under de första månaderna skedde de flesta förändringarna vid sidan av planen. Guardiola införde hårdare träningar, där man lägger större vikt på de fysiska och taktiska detaljerna än tidigare.
Även disciplinen skärptes till. Om en spelare kom för sent till träningen, även om det bara rörde sig om en minut, tvingades man böta 500 euro. Man började även med att träna frisparks- och hörnvariationer, något tidigare okänt inom Barça. Messis mål på bortaplan mot Recreativo och Puyols nickmål mot Real Madrid på Bernabéu var bara två exempel på att all den träningen gav utdelning.
Guardiola insisterade på att laget skulle ha gemensamma frukostar och luncher efter varje träning, allt för att bygga en stark sammanhållning. Tidigare fick spelarna äta croissanter, pommes frites och glass under måltiderna, men inte under Peps regim. På hans order plockades all friterad mat och sötsaker bort från menyn. El míster bestämde sig även för att skippa hotellsamlingarna innan en match för att spelarna på så sätt kunde vara hemma med sina familjer och koppla av istället för att sitta uttråkade i ett hotellrum.
Guardiola gjorde den ena förändringen efter den andra och det mest märkligaste var att varje ändring gav önskat resultat. I och med byggandet av den nya träningsanläggningen Cuitat Esportiva Joan Gamper, som ligger i utkanten av staden, fick laget mer privatrum och plats att träna i lugn och ro, bort från alla yttre irritationsmoment.
I Ciutat Esportiva brukade Pep allt som oftast låsa in sig och tillägna nästan hela dagarna åt att göra några taktiska modifieringar. Han var alltid först in och sist ut. Ibland brukade han inte ens lämna sitt kontor för att äta lunch, utan istället bad han någon att gå iväg och köpa en sallad åt honom. Pep tvekade heller aldrig att fråga sina gamla tränare Cruyff och Rexach om hjälp, råd och tips.
Man började prestera på toppnivå inom både det inhemska spelet och ute i Europa och det hela ledde till att Pep Guardiola fick uppmärksamhet inom oväntade kretsar. The New York Times fick upp ögon för Barças framfart under höstsäsongen och man skrev ett reportage där man hyllade Pep och Barcelona för deras spel och filosofi. Den brittiska affärstidningen Financial Times publicerade en artikel där man valde att lyfta fram hur Pep Guardiolas ledarroll kunde appliceras till vilken storföretag som helst. Aldrig förr hade en fotbollstränare fått så mycket internationell beröm på så kort tid.
Slaget om Bernabéu
Under i princip hela säsongen tvingades Pep Guardiola upprepa samma fras i samband med varje presskonferens; det faktumet att laget ännu inte hade vunnit någon titel. Den diskursen repeterades gång på gång eftersom både de katalanska medierna och supportrarna var lyriska över det vackra spelet laget presterade varje helg.
Pep höll dock fötterna stadigt på marken hela tiden och påpekade att man borde/måste ta match för match istället för att sväva bland molnen av lycka. Men hur mycket han än ansträngde sig för att dämpa de höga förväntningarna kunde han aldrig ha föreställt sig den sagolika våren som väntade runt hörnet.
Allt började med el Clásico den 2 maj på Santiago Bernabéu. Hela staden Madrid hade bröstat upp sig inför stormötet och man trodde innerst inne att det gick att snuva Barça på ligatiteln och tränaren Juande Ramos sa att han visste precis hur han skulle få stopp på Barcelonas offensiv. Ramos förväntade sig att Leo Messi skulle spela ute på högerkanten precis som vanligt och valde därmed att starta med Heinze och Marcelo på vänsterflanken för att sätta stop för argentinarens raider.
Men Juande var blint omedveten om Guardiolas geniala drag att flytta in argentinaren i en central position och istället placera Samuel Eto’o ute på kanten. Tanken var att la Pulga skulle kunna kombinera med Xavi och Iniesta för att få till ett mer fungerande passningsspel. Schackdraget lyckades utmärkt och under hela matchen fick Real Madrid i princip inte låna bollen på sin egen hemmaplan. Medan los azulgrana tvålade till sina antagonister ute på planen, spöade Guardiola skiten ur Juande Ramos i det taktiska spelet.
Hans plan hade funkat över förväntan. Efter matchens slut sa Guardiola, som under sina år som spelare endast hade lyckats vinna en gång på Bernabéu på sju försök, att det var ”en av de lyckligaste dagarna” i hans liv.
A Roma!
Blott fyra dagar senare mötte man Chelsea i returmötet i Champions League. Trots Essiens tidiga ledningsmål och att spelet inte fungerade lika bra som på Bernabéu, sa Pep till sina spelare under pausen att fortsätta vara trogna till det spelet man hade utövat under hela säsongen, att inte vara rädda och att verkligen tro på att de kunde göra ett mål.
Trots Guardiolas uppmuntrande ord fortsatte spelet att hacka och det är inte förrän den 93:e minuten som Iniesta pangade in kvitteringen.
Barçabänken bröt ut i extas. Guardiola fick glädjefnatt och började springa på kanten av lycka, medan målvaktsreserven Pinto sprintade ifrån honom för att fira med Iniesta & Co. Då kom Sylvinho, en av veteranerna i laget, fram till Pep och sa till honom att göra byten för att ”döda” tempot i matchen.
Barcelona lyckades hålla undan och man var därmed i sin sjätte Europacup/Champions League final. Efteråt sa Pep i skämtsam ton: ”När jag såg Pinto springa ifrån mig ute på kanten, insåg jag att det var lika bra att jag hade lagt skorna på hyllan”.
Copa…
Den 13 maj vann man Copa del Rey efter att ha besegrat Athletic Bilbao med 1-4, en titel som Pep vann två gånger som spelare. Vinsten över baskerna i Mestalla var dessutom den första titeln under Guardiola-eran. Dagen efter man återvände till Barcelona hade laget ett träningspass kl. 11 på morgonen och Pep blev förbaskad över att vissa spelare var sena och pekade irriterad på sin armbandsur. Strax efteråt kom Messi, Xavi, Eto’o, Touré Yaya, Dani Alves och Gudjohnsen ut på gräsmattan. De var endast två minuter försenade, men det struntade Pep fullständigt i. Samtliga sex får böta 500 euro. Trots att laget nyligen hade spelat hem den spanska cupen var inte Pep beredd att låta sina killar slappna av, utan han begär 100 % -ig koncentration och disciplin i varje ögonblick.
...Liga…
Följande helg blev man ligamästare i och med att Madrid förlorade i Vila-real. En vecka senare lyfte Carles Puyol ligapokalen på Camp Nou efter matchen mot Osasuna, 0-1. Därefter var det dags för tacktalen och som vanligt var en av kvällens höjdpunkter när Pep greppade tag om mikrofonen:
”Bona nit. Iväg till sängs med er nu, vi har en match på onsdag (Champions League finalen). Å era vägnar, alla ni som är här i stadion, alla i Katalonien, i Spanien, alla i världen som hejar på Barça, vill jag tacka och gratulera spelarna med hela mitt hjärta. Idag är vi här och firar de här två titlarna, ligan och cupen, men det viktigaste som de här killarna har lyckats med är att det finns ingen här längre som tvivlar på dem. På onsdag kommer de inte svicka oss. Därför vill jag att ni alla ställer er upp, om det är någon som fortfarande sitter ner vill jag be er att ställa er upp och ge de här spelarna den ovationen de förtjänar. Grattis till er allihopa!”.
Därefter sprang Pinto och Xavi blixtsnabbt fram till sin tränare, följt av resten av spelartruppen, och kastade upp honom i luften. En annan kuriös detalj den kvällen var att Xavi upprepade den mytiska ”ziga zaga, ziga zaga” frasen som Pep Guardiola myntade en gång i tiden. Camp Nou brast ut i skratt efter den känslomässiga dedikationen som killen från Terrassa gjorde till mannen från Santpedor.
… y Champions!
Fyra dagar senare spelades drömfinalen mot Manchester United i Champions League. Henry och Iniesta hade återhämtat sig från sina respektive skador tillräckligt snabbt för att kunna delta, en enorm lättnad för Pep Guardiola. Han valde dessutom att återigen spela med Messi som falsk 9:a och ha Eto’o ute på högerkanten, ett drag som lyckades utmärkt i det senaste clásicon.
Under matchdagen hade Pep förberett en överraskning till sina mannar. Medan spelarna värmde upp, kallade en av fystränarna till sig de och bad de komma ner till omklädningsrummet. Väl där hade man tagit in en storbildsskärm och en speciell DVD som kombinerade filmen Gladiator med bilder från Barças säsong.
Pep hade bett en vän som arbetade inom katalansk TV att regissera videon. Under visningen blev flera av spelarna rörda och vissa av de, som till exempel Gabi Milito, brast ut i tårar när han såg sig själv återhämta sig från sin skada. När videon tog slut sa Pep en sista sak till sina spelare innan de begav sig ut på planen: ”Gå ut och vinn”.
I finalen mot de regerande mästarna ställde Guardiola upp med hela sju egna produkter i starelvan: Valdés, Puyol, Piqué, Busquets, Xavi, Iniesta och Messi. Fem av dessa var katalaner. Inte sedan Ajax 1995 hade det hänt att ett lag i en Champions League final startade med så pass många egenfostrade spelare. Dessutom fick Pedrito komma in i slutet av matchen. Och glöm inte heller bort att mannen som satt på tränarbänken var även han fostrad i La Masia.
Precis som Guardiola lovade på Camp Nou under firandet av dubbeln så svek inte laget sina supportrar. Man tog en övertygande seger över United, 2-0, och därmed var Barcelona det första laget från Spanien att ta hem trippeln. Historiskt.
“Ciutadans de Catalunya, ja la tornem a tenir aqui!”
Som väntat och som sig bör togs laget och staben emot av mer än en miljon överlyckliga culés när de återvände hem till den katalanska huvudstaden och folkmassorna visade sin tacksamhet non-stop under den långa bussresan genom staden. Destinationen var Camp Nou, templet för el barcelonismo.
Pep trädde den magiska gräsmattan i sällskap med sin gode vän, förre detta rumskamrat i La Masia och nuvarande andretränare Tito Vilanova. Tillsammans höll de Champions League-bucklan i sina händer och var sist in för att ta emot publikens jubel. Sen var det dags för tacktalen. Puyol började med att tacka för supportrarnas stöd och sen var det Pep som hamnade i rampljuset. Hans tal är, som alltid, värt att citeras:
”Ni kan inte inbilla er hur vacker l’Estadi ser ut härifrån. Jag vill bara säga tre saker. För det första; efter att ha åkt igenom gatorna i Barcelona och efter att ha sett hur lyckliga ni alla här inne i arenan är, ber jag om ursäkt och hoppas att ni kan förlåta oss ifall vi gör bort oss i framtiden”.
”För det andra; jag vill bara minnas alla de tusentals människorna som åkte till Rom och som lyckades att sjunga ner Manchestersupportrarna. Till de som just nu håller på att återvända från Rom, till alla de som tog emot oss på stadens gator och till alla er här inne, vill jag bara säga: tack så hemskt mycket”.
”För det tredje; idag vill jag inte hylla spelarna. Idag vill jag istället tacka mina medarbetare och stab, för det är de som tar hand om spelarna varje dag som om de vore deras egna söner. En varm applåd till dem!”.
”En sista sak. Tillåt mig säga detta: medborgare i Katalonien, här har ni den återigen! Visca el Barça i visca Catalunya!”.
Andrés Iniestas ord under samma firande var även de minst lika rörande och nästan profetiska: ”De här titlarna är bara början. Om ni vill ha fler, så får el míster fortsätta i flera år”.
Och så blev det också. Totalt har blivit 13 titlar än så länge, med den stundande cupfinalen mot Athletic Bilbao kvar att spelas. 13 titlar som vanns tack vare en bländande och sagolik fotboll. En fotboll som har sitt ursprung i en filosofi som Pep själv växte upp med och har fulländat under dessa fyra åren som huvudtränare.
Han anlände med endast ett års erfarenhet i B-laget och lämnar som den mest framgångsrikaste tränaren i klubbens historia. Han lämnar även med färre hår på skallen, ryggbesvär och såväl fysiskt som psykiskt utmattad. Han har gett allt och lite till. Han har varit mer än en tränare. Under de senaste fyra åren har han även fått agera president, talesman och varit klubbens ansikte utåt till omvärlden. Pep har lyckats ena supportrarna under en och samma fana som få individer har lyckats med i klubbens historia.
Även om derbyt hemma mot Espanyol inte var hans sista match på tränarbänken kommer den alltid kommas ihåg som míster Guardiolas avskedsmatch. Den 5 maj sade han farväl, för andra gången i sitt liv, till den klubben som han har älskat sedan han var ett barn. Skillnaden den här gången är att det blev en värdig avslutning för den mest symboliske och romantiska personligheten som el barcelonismo kan stoltsera med. Han fick äntligen ta farväl inför ett fulltsmockat Camp Nou, säga några ord och få höra hela arenan skandera sitt namn. Han förtjänade varenda sekund av det firandet.
Pep Guardiola är inte en del av Barça. Han ÄR Barça. Han var det under alla de nätterna han sov i La Masia, han var det när han stormade planen den Europacupkvällen mot Göteborg och när han höll sitt ”Ciutadans de Catalunya...”-tal. I samband med alla triumfer och nederlag har han alltid vara sann mot sig själv och mot de fotbollsmässiga värderingar som han vid ung ålder fick lära sig och sedan som vuxen man visa upp. Under dessa fyra åren som huvudtränare har han bevisat att det är möjligt för ett lag att ta en spelidé, få det funka i praktiken och skriva in sig i historieböckerna.
Pep Team var en gåva sänt från ovan till alla oss som för evigt kommer minnas det laget som gav oss oändligt många oförglömliga stunder och mannen som låg bakom alltihop. Guardiola är och förblir el puto amo.
Grácies Pep!
