Madrid satte förbannelsen på Camp Nou som höll i sig.
Det är just typiskt, så typiskt att förlora hemma i ligan efter 34 raka hemmamatcher utan förlust. Just typiskt att det var mot Real Madrid. Just typiskt att Cristiano Ronaldo avgör, ni vet "han-som-inte-kunde-avgöra". Ganska löjligt ändå hur man blir blind och döv på ett sätt, hur man själv inte deltar i diskussioner där sådant nämns, sådant som skall få en att höja på ögonbrynen och tänka "vad i helvete sade han nyss?". Sådant, som att Barça ska vinna varje match, att Barça har domare med sig, att Barças fotboll är tråkig, eller varför inte - att Barças publik är tråkig?
Efter Madrid-matchen? Smått chockad faktiskt över publikens reaktion.
Efter igår? Nu har jag förstått hur speciell publik vi har.
Det sägs att Camp Nou kallas för "bibilioteket". Det är tyst, med 40 000 kinesiska turister på läktaren, medgångssupportrar som vänder sig mot president och skriker glåpord. Huliganer som blev portade för att de gjorde sin röst hörd. Camp Nou är en betongläktare, enligt många. Den gråa fasaden utanpå gör att många förväxlar den med en tjurfäktningsarena. Men när du väl sätter din fot inne i Camp Nou är det som övergången helvete-himmel. Det är som den nya trenden på Facebook. Ni vet den där bilden med två dörrar bredvid varandra och en brinner innanför "hell" och den andra består av en klarblå himmel "heaven". Ni vet den där "like for heaven-ignore for hell"-kampanjen som är igång.
Jag kan inte vara mer stolt över vår publik. Det är som Pep sade efter 09/10 säsongen under firandet av ligatitel nummer 20:"Vi ska vinna ligan året efter och vinna Champions League, vi är skyldiga er detta."
Ärligt talat, detta lag är inte skyldig mig ett piss. Är det någon som är skyldig någon någonting, är isåfall jag skyldig DEM något.
Vi kan inte klandra dem för något. De har gjort såpass mycket att tacksamheten måste fram, ungefär av den grad publiken visade igår.
Vi kan inte heller klandra Leo för något. Det finns bara inte på kartan, när någon har uttryckt någonting han skulle ha gjort bättre höjer jag bara på ögonbrynen. För VEM FAN är jag, som ska säga vad han ska göra och inte göra? VEM FAN är jag som ens ska öppna munnen för att ge kritik åt världens bäste? VEM FAN är jag som ens ska kasta någonting på honom efter allt han har gjort för denna klubb?
Ni måste, eller förlåt, Vi måste också förstå Lionel Messi. Han kan inte alltid göra mål. Även fotbollsgudarna har sina "up's-and-down's".
En grej som får mig att häpna är den cyniska fotbollen. Den som Mourinho visade för världen med Inter på Camp Nou i semifinal 2:2 i CL säsongen 09/10. Självklart vill alla vinna givetvis, jag har full förståelse varför lag ställer upp med en så kallad "parkerad buss" och inte vill spela alls utan döda tid och inte ta risker. Men det är bara så irriterande. Hade Barça fått skit om de någon match från ingenstans valt att spela likadant?
Och det som får mig att äcklas helt och hållet det är inte bara det att vanliga åskådare hyllar detta, utan att experter hyllar Chelsea för deras "heroiska" insats.
Skämtar någon med mig?
Om nu vi culés får skit för att vi spelar "handbollsfotboll", då spelar väl våra motsåndare "handbollsförsvar" inte sant?
Kompakt, med en man mindre fick Roberto di Matteo en än mer stor anledning att backa hem och ta in bussen från parkeringsplatsen framför mål.
Självklart gjorde Petr Cech en makalös match, det ska vi inte ta ifrån honom heller. Han var tillbaka i sina gamla dagar.
Men hur kan vi få ett stopp på detta, hur kan vi stå emot ett sådant försvar? Långskott? Mer bolltempo? Mer rörlighet?
Till att börja med får vi inte läcka hemåt. Allvarligt talat.
14/4 - Levante-Barça 1-2 - Levante = 1 skott, 1 mål.
18/4 Chelsea-Barça 1-0 - Chelsea = 1 skott, 1 mål.
21/4 Barça-Madrid 1-2 - Madrid = 2 skott, 2 mål.
24/4 Barça-Chelsea 2-2 - Chelsea = 2 skott, 2 mål.
Behöver jag säga mer? Vi kan lika gärna skylla oss själva.
Prio nummer 1 säsongen 2012/2013 - klappa igen korvmojen. Helt och hållet, som ett rasistiskt jävla land som inte tolererar en enda immigrerad människa i landet.
Ja, ni läste rätt. Klappa igen. Pang-bom! Inga konstigheter.
Debaclet igår var ändå en skön revansch för de blåa från London. Jag menar, det var ju denna semifinal som startade hela "FC UEFA/UEFALONA" grejen från början.
Har vi fått ett slut på det måntro? Nah. Inte i Sverige. Haters gonna' hate.
Kan inte vara stoltare att vara culé idag.
Kan inte vara stoltare att vara en del av Barça under en längre tid, och inte minst under denna 4-års period.
Men hey, det är som publiken sade igår:
Jugadors, seguidors,
Tots units fem força.
Son molt anys plens d'afanys,
Son molts gols que hem cridat
I s'ha demostrat, i s'ha demostrat,
Que mai ningu no ens podrà torcer.
Blaugrana al vent, un crit valent
Tenim un nom el sap tothom:
BARÇA, BARÇA, BAAAARÇAA!