Taktisk analys av El Clasico
Guardiolas taktik mot Real Madrid
Mourinhos fälla
Jag satt och fikade med Armin Samandi (en annan skribent på Barcelonaredaktionen) när nyheten kom. Vi diskuterade El Clasico, Messi vs Ronaldo, Guardiola vs Mourinho när han avbryter min mening och ska läsa upp nyheten. Pep Guardiola och FC Barcelona talar inte i media fram till El Clasico-dagen. Mourinho kritiserade Barcelona och Guardiola ansåg att detta skulle skada hans lag. Han förbjöd spelarna att tala i media och avbröt privata intervjuer. Spelarna skulle i lugn och ro fokusera på El Clasico precis som han skulle göra. Mourinho misslyckades med sin fälla. Ett ordkrig med Guardiola skulle enbart gynna Mourinho. Och FC Barcelona skulle i stället för att tala på planen, tala i media. Media som Mourinho använder sig av att få spelare, tränare och klubbar ur balans. Guardiola ville inte vara en del av det och undvek Mourinhos fälla.
Spelet utan någon anfallare
Presskonferensen innan matchen frågade en journalist Guardiola hur han trodde att matchen skulle se ut. Han kommenterade med följande mening:"Vilken match jag förutser? En liknande match som mot Inter" . Men han avslutade med dessa ord: "Vi kommer att anfalla utan att gömma något".
Barcelona anföll utan att lämna kvar något. Men de anföll mycket smartare än vad de gjort tidigare. I uppspelsfasen i tidigare matcher breddar Puyol och Piqué brett åt vardera håll och Busquets eller Xavi beroende vem som är djupast visar sig för Valdés. Inför matchen mot Real Madrid stannade Puyol kvar djupt centralt, Piqué och Abidal breddade högt och Busquets mötte centralt. Det gav Valdés fyra spelare att spela bollen på och skulle Real Madrid bestämma sig för att sätta press på alla fyra var det enda valet för Valdés att söka Dani Alves eller Pedro med en längre boll.
Skulle Real Madrid försöka att pressa vår uppspelsfas skulle de behöva att markera med fyra spelare vilket hade gjort att lagdelarna hade hamnat för långt ifrån varandra och om de lyckades att vinna den längre bollen mot Dani Alves eller Pedro och försöka att kontra skulle de göra de med fyra felvända Madridspelare.
Men det som var fascinerade var att FC Barcelona sällan försökte att trycka ner Real Madrids backlinje. Laget spelade stora delar i första halvlek utan någon centralt anfallare som skulle stå bredvid Pepe och Carlvalho utan tanken var att på mittfältet mot Kheidira och Alonso skulle Xavi, Iniesta och Messi spela. Två av världen mest passningsskickliga mittfältare och världens bästa fotbollsspelare mot två holding midfielders. Madrids två centrala mittfältare fick inte särskilt mycket hjälp med Xavi, Iniesta och Messi och de kunde göra att Barcelona enkelt kunde styra med dessa två och lura de från en kant till den andra medan någon av Xavi, Iniesta eller Messi tog en löpning in centralt.
Men spelet utan någon anfallare var också fascinerade med tanke på vilka lägen Pedro och Villa kunde skapa genom att löpa bakom ytterback och bollen hamnade mellan mittback och ytterback. Hade det inte varit för en ivrig David Villa i första halvlek hade han säkerligen fått flera goda chanser att göra mål.
Pressspelet
Pressa som enhet för att tvinga Real Madrid slå de längre bollarna. Pressspelet började genom att närmaste spelarna stängde passningsvägarna till Xabi Alonso på mittfältet och fick han bollen stängdes passningsvägen till Ronaldo så att enda sättet han skulle nås var via en långboll. Rörelsen i Real Madrid var för långsam och lagdelarna var så tight mellan försvar, mittfält och anfall att kortpassningsspelet raderas ut och långbollar var det enda som fungerade som gjorde att Barcelonas backlinje tackade och tog emot. Detta gjorde såpass bra att Madrids berömda kontringar som hade tagit de till plats nummer ett i ligan inte gick att skåda.
Få Ronaldo ur matchen
Kontringar var något som Real Madrid fokuserade på. Det var spelet som hade gjort de till ett fungerade lag igen. Ett raktspel med snabba omställningar. Omställningarna fick inte Real Madrid tid för med tanke på att det hela tiden var två Barcelonaspelare som pressade bollhållaren vilket gjorde att han fick tänka två-tre gånger innan han skulle slå passningen vidare. Med åtgärder togs om inte presspelet skulle fungerade och Barcelona stannade hela tiden med tre försvarare. Puyol, Piqué och Abidal/Dani Alves beroende på vem som valde att följa med upp i anfall. Så fort Ronaldo fick bollen var det alltid någon som pressade och någon som väntade ifall första spelaren skulle åka på en rundtur.
Passningsspelet
Den som tror att Guardiola och hans team lägger upp en kvadrat och låter spelarna träna i den och när en match ska spelas instruerar att spelarna ska förlita sig på sin fantasi är ute på hal is. Passningsspelet som Barcelona visar upp är oftast är avledande manöver. Det är ett sätt att försvara sig på och ett sätt att flytta motståndarens lagdelar. Kortpassningsspelet fram och tillbaka och ut på kanterna och sedan tillbaka på mittback som vänder till nästa kant är såpass frustrerande att motståndarlaget inte har något annat val än att flytta hela lagdelar dit bollen är. Gör man detta tillräckligt många gånger så kommer ett misstag från någon spelare och det blir genast farligt. Många gånger i matchen slogs en hård boll från mittback till kanten där kantspelaren spelade till Xavi som vände spelet till nästa kant. Tidigare har det inte varit lika stor fokus på att förflytta bollen snabbt, men mot Real Madrid spelades bollen mellan två spelare för att hamna till spelaren nummer tre som kunde utnyttja situationen för att laget inte hade hunnit omorganisera sig. Och när de väl var organiserade startades processen om tills läget visade sig.
Spelet med anfallare
I andra halvlek valde Mourinho att byta in Lass för att försöka att få lite mer boll och stänga mittfältet mot Xavi, Iniesta och Messi, men då hade Guardiola redan flyttat Messi in högre upp centralt i den position som han är van vid att spela för att kunna trycka ner Real Madrids backlinje. När Messi inte var den som tryckte ner Real Madrids backlinje var det Villa som befann sig centralt. Backlinjen trycktes ner och mittfältet hängde med, men försökte också att pressa ner Xavi och Iniesta. Nu var det plötsligt tre Madridmittfältare mot två Barcelonamittfältare, men då fick Dani Alves följa med mer i anfallen. Och när Madrid ändå ville ha det lika tight som i första halvlek fanns kantspelarna Pedro och Villa redo att springa in bakom eller mellan ytterback och mittback för att skapa oreda.
När Villa gör tredje målet för kvällen är det game over. Barcelona kan då fortsätta med sin taktik fast då börjar också laget att bjuda publiken på en show som de sent kommer att glömma. Och Real Madrid kan bara agera som statister.
Taktiken inför Real Madrid var nästintill perfekt i mina ögon. Alla spelare förstod sin uppgift och alla spelare utförde också sin uppgift.
Det Guardiola sade till sina spelare i omklädningsrummet var också speciellt.
- Var ödmjuka, men det där var en ren jävla uppvisning.
