Atlético - Barcelona0 - 1
Atlético Madrid – FC Barcelona: 0–1
Hur många centrala mittfältare krävs för att styra en matchbild? Tydligen är det fler än fyra, kan Xavi konstatera efter att man med nöd och näppe fått med sig samtliga tre poäng från Wanda Metropolitano i Madrid efter söndagens drabbning.
Direkt såg man att Pedri fått i uppgift att agera i den gamla Iniesta-rollen. Att vara central mittfältare men utgå ifrån en roll som ytter – men än är han inte Iniesta.
De första minuterna präglades av slarv från båda lagen. Busquets slog bort passningar, Atléti passade farligt i uppspelen och Pedri såg inte ut att komma ihåg hur man passar. Barça höll heller inte något övertygande bollinnehav men lyckades ändå se till att första kvarten spelades i deras offensiva riktning.
När Barça möter Atlético är vi nog många som inser hur det riskerar att se ut. Simeone älskar sin defensivt präglade matchbild och Barça ser på bollinnehav som en religion, det trillas rätt mycket boll. Därför är det ofta i dessa matcher som Messi verkligen kunde skina då en individuell prestation behövs för att bryta det oändliga bollinnehavet. Numera finns ingen Messi, men individuella prestationer finns det ändå. Ousmane Dembélé hade det svårt mot Reinildo på sin kant och Pedri hade det svårt med… allt, såg det ut som. Men det hann inte trillas mycket boll innan samma Pedri kunde bryta linjer själv, vandra förbi Atléticos hela mittfält och passa vidare till en ännu yngre spanjor. Inte heller Gavi var skottsugen utan flyttade bara på Reinildo och lade upp för Dembélés högerfot – ja han är bra med den foten också. 1–0 till Barça.
Bara minuten hann gå innan Pedri återigen skulle dra fokus till sig, denna gång utan att ha behövt bryta några linjer med bollen. För Atléticos Gimenez lade fram en perfekt genomskärare för den tidigare golden boy-belönta 20-åringen som valde att försöka chippa en av världens bästa målvakter. Det säger sig själv att det gick åt skogen.
Därefter tycktes hela matchen också gå åt skogen. Barcelona tycktes inte få kontroll på bollen och de rödvita pressade sig in i matchbilden igen. Det blev en kamp om fysik snarare än teknik, och där blir medellängd och vikt avgörande. Även om Gavi beter sig – och stundtals spelar som att han väger som en lättare lastbil, så rår han inte på Gimenez eller Llorente som ibland bara kunde flytta på Barcelonaspelare. På ren tur lyckades Barça hålla 1–0 till halvtid. Detta trots att Giménez fått nicka helt ostört från en frispark och att högerbacken Molina mer än en gång fått x antal hektar bakom Balde att ta sats på och skjuta.
Xavi tycktes inte besitta någon spansk version av Alex Fergusons hårtork. Atlético satte direkt in en hög press och det var mer än en gång som Ter Stegen fick rensa långt. Det är okaraktäristiskt för Barcelonas målvakter i allmänhet, men Marc-André i synnerhet brukar ha mer kyla än så, ett tecken på att Atlético pressade bra. Molina fortsatte med en hög utgångsposition vilket stundtals tvingade ned Pedri i banan, något som är konstigt då Balde kanske snarare borde vara den som täcker hemmåt. Men det var på deras högerkant som Atléti pressade sig framåt. En Griezmann som spelar i rödvitt ser alltjämt ut att vara värd den där miljarden som en gång betalades för honom, det skulle vara frisyren emot då kanske.
När Fati och De Jong gick av i den 58:e minuten, efter två väldigt mediokra insatser, var det nog inte många som förväntade sig mycket av inhopparna. En Ferran Torres som varit i lågform på senaste tiden och Kessie som aldrig varit i form alls. Det skulle de heller inte ändra på i den här matchen. Kessie stod för en riktigt svag insats där han såg trött ut redan i handskaket med De Jong på väg in på plan. Han var dock inte ensam om ett svalt byte med tanke på att Torres knappt syntes till, förutom när han stötte in en boll i öppen bur ur en offsideposition.
De sista tio minuterna skulle komma att bli de mest intressanta i hela matchen. Även om Lahoz inte dömde den här matchen fick vi se varsitt rött kort till både Ferran Torres och hemmalagets Savic efter att den förstnämnda desperat försökt dra Savic i håret, utan framgång. Frisparkar och bollinnehav utbyttes konstant tills det att matchen var över och det stod klart att Barcelona tar sin 13:e ligavinst denna säsong. Detta genom den boll som Araújo behövde styra bort från mållinjen. Den lät katalanerna gå upp i ensam serieledning med tre poängs marginal ned till Real Madrid.
Man vann inte med något eftertryck, och inte heller med någon självklarhet. Men man stod för en kämparinsats som också måste prisas. Dessutom får man ge laget beröm för deras försvarsspel. Visst testades Ter Stegen av Griezmann en gång men i övrigt såg försvaret riktigt starkt ut, de första 80 minuterna i alla fall.
Trots att många av spelarna halkade ute på planen under matchens gång så halkade inte laget utan tog chansen mot ett svårt motstånd. Vi är nog många som är glada över att se fina FC Barcelona i ensam serieledning i La Liga igen.
ÅTERBLICK: CL-finalen 2009 mellan Barcelona och Manchester United
