Atlético - Barcelona2 - 0
Atlético Madrid – FC Barcelona: 2–0
Det blev inte mycket till match på Metropolitano i Madrid. Efter ett tidigt ledningsmål av Thomas Lemar och påfyllning från en viss Luis Suárez var Barça aldrig i närheten av att ta poäng. Det blir ett långt landslagsuppehåll för Ronald Koeman.
Barça och tränare Koeman kom till matchen med betryggande Laporta-citat i ryggen. Presidenten gick tidigare idag ut och bedyrade sitt stöd för Koeman. Hur det faktiskt står till med den saken låter jag vara osagt.
Annars var löpsedeln såklart två kära (nåja) återseenden i Luis Suárez och Antoine Griezmann.
Koeman, som såg matchen från VIP-läktaren med Jordi Cruyff på grund av sin avstängning, ställde följande lag på planen: ter Stegen; Mingueza, Araújo, Piqué, Dest; de Jong, Nico, Busquets, Gavi; Coutinho, Memphis.
Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ställa upp laget i siffror. Det såg i ärlighetens namn inte ut som att spelarna visste det heller. Frenkie de Jong agerade till exempel någon slags falsk yttermittfältare under den första halveken.
Åtminstone var det en återgång till fyrbackslinje efter haveriet i Portugal.
Barça trillade faktiskt rätt mycket boll i inledningen av matchen. Sedan kom målet för Atléti, och det kändes ändå inte oväntat. Matchens bästa spelare João Félix regisserade och Thomas Lemar avslutade.
Matchen igenom hade Barça, i vanlig ordning nuförtiden, stora problem med försvarsspelet. Atlétis kombinationsspel och spel på tredje spelare skapade stora hål varje gång de provade.
När 2–0 kom, naturligtvis genom Luis Suárez som firade återhållsamt men kostade på sig en telefongest (hej Koeman!), var matchen avgjord.
Diego Simeone hade innan matchen en vinst på 19 försök mot Barça. Jag började tänka på dagens match och hur siffrorna skulle sett ut om dessa lag mötts 19 gånger. Sedan kvävde jag snabbt den tanken och började tänka på något annat istället.
Den andra halveken bjöd inte på mycket mer än att Atléti såg ut att njuta av sitt låga försvarsspel. Barça lyckades till slut skrapa fram ett skott på mål. Dessvärre gick den chansen till Coutinho, som ser ut att ha tappat sitt självförtroende på ett sätt som gör att man tvivlar på att han nånsin kommer hitta det igen.
Några glädjeämnen var svåra att hitta. Gavi hade energi så det räckte och blev över som vanligt. Ansu Fati samlar minuter. Nico, som inte hade någon bra match, likaså. Det var nog det hela.
Simeone svingade som aldrig förr, av förståeliga skäl, vid sidlinjen för att få igång publiken. Kanske var just publiken kvällens stora behållning. Det har sagts, men tåls att sägas igen. De har varit saknade. Metropolitano var välfyllt. Atléti såg ut som ligavinnare, Barça som ett lag som kommer få jobba för att bli topp fyra.
Det är något nytt att ta emot Bayern München eller att åka till Madrid och förvänta sig en förlust. Likväl att besöka Cádiz eller ta emot Granada och inte tänka att det bara ska bli tre pinnar på förhand.
Återstår att se hur Laporta använder landslagsuppehållet. Det är som bekant ett typiskt tillfälle för ett tränarbyte, oavsett vad han säger i pressen.
Hur det än må vara med den saken. Det kommer bli en lång säsong, Koeman eller ej.
