Cracks: Éric Abidal
Den 15 mars 2011 kom Barça med beskedet. Éric Abidal har en tumör i levern. Två och en halv månad senare lyfte Abidal bucklan på Wembley.
Éric Sylvain Abidal föddes den 11 september 1979 i den franska kommunen Saint-Genis-Laval. Efter de första fotbollsstegen i den lokala klubben AS Lyon Duchère gick flytten till AS Monaco. Karriären tog fart. Två år i Monaco följdes av två år i LOSC Lille. 2004 gick flytten till (på den tiden) dominanten Olympique Lyonnais.
Hösten 2004 gjorde Abidal karriärens första mål i en cupmatch. Abidal skulle nämligen avsluta karriären utan ett enda ligamål. Hur som helst, detta var inte vilket mål som helst. Det var nämligen ett mål som ledde till ett annat mål - giftermål.
Abidal hade lyckats få sina föräldrar att utfärda ett löfte. Dagen han gjorde sitt första professionella fotbollsmål skulle de gifta sig. Föräldrarna hade vid det här laget varit ett par i 35 års tid. Trots förlust i matchen kunde Abidal av förklarliga skäl glädja sig åt annat.
Tiden i Lyon var till stora delar lyckad. Tre år resulterade i lika många ligatitlar. Dessutom blev det debut i det franska landslaget.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den 29 juni 2007 skrev Abidal på ett fyraårskontrakt med FC Barcelona. Men debutsäsongen blev inte alls rolig. En tredjeplats i ligan och uttåg ur både Champions League och Copa del Rey. Frank Rijkaard lämnade sin post som tränare och in kom istället Pep Guardiola.
En relation som kanske inte inleddes på bästa sätt. Pep var, som han alltid varit, bestämd. Ett flertal stora namn fick lämna. Abidal blev kvar, men det slutade inte där. På försäsongsturné i USA blossade ett bråk upp. Abidal har senare berättat:
"Till en början var relationen komplicerad. Guardiola bad mig att sluta prata franska med Thierry Henry. Jag sa till honom att inte tala till mig på det sättet. Jag är inget barn. Och dessutom, om jag inte får prata franska med Henry, varför pratar katalanerna katalanska med varandra? Det blev värre och tillslut fick jag gå till presidenten och förklara situationen."
Med tiden löste sig saker och ting, och på planen blev det succé. Säsongen 08/09 skrev Pep, Abidal och Barça historia genom att vinna allt man ställde upp i. Samtliga sex titlar bärgades.
Sommaren 2009 handlade enbart om Zlatan Ibrahimovic. Med sig från Milano hade han den lojale vänsterbacken Maxwell. Trots detta var Abidal alltjämt mestadels ordinarie och samlade ihop 31 matcher under säsongen. Barça vann återigen La Liga, men i cupspelet gick det sämre. Uttåg i Champions League mot José Mourinho och Inter. Copa del Rey tog slut redan i åttondelsfinalen mot Sevilla.
Under VM-sommaren 2010 var Abidal en del av det franska skandallaget. Fransmännen fick lämna mästerskapet redan efter gruppspelet. Det är dock en annan historia.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den tredje säsongen under Pep är enligt många den bästa genom alla tider. Barça lekte fotboll, och Abidal startade i princip alltid. Med en något annorlunda spelstil balanserade Abidal upp för Dani Alves på andra sidan planen på ett utmärkt sätt. Abidal spelade även en hel del mittback i lagkaptenen Carles Puyols frånvaro.
Den 13 mars 2011 spelade Abidal sin fjärde match inom loppet av elva dagar. Ligamötet mot Sevilla på Ramón Sánchez Pizjuan slutade 1–1. Två dagar senare kom beskedet som chockade en hel fotbollsvärld. En tumör. I levern. Operation två dagar senare. En vecka på sjukhus. Abidal själv lämnade inga ytterligare kommentarer och bad om respekt under den tunga perioden.
När spelarna fick beskedet ringde Víctor Valdés till Xavi. Ingen av dem visste vad de skulle göra. Hur de skulle bete sig. Vad de skulle säga. Xavi har berättat hur Abidal mötte sina lagkamrater innan operationsdagen:
”Han uppmuntrade oss mer än tvärtom.”
"Han är en stark person, mentalt en av de starkaste jag vet och en förebild för alla i laget.”
”Det är den största smällen vi någonsin åkt på. Det var förmodligen det värsta ögonblick jag upplevt i ett omklädningsrum.”
Den 3 maj spelade Barça returmatch i Champions League mot Real Madrid. Det var det fjärde Clásicot på drygt tre veckor. Pep pratade om ”18 svåra dagar”. Barça hade med sig ett överläge från Bernabeu. Matchen slutade 1–1, och på tilläggstid stod Abidal redo vid sidlinjen. Camp Nou skanderade ”Abi Abi Abi” när Carles Puyol vandrade över planen för att välkomna Abidal tillbaka. När slutsignalen ljöd kastades Abidal gång på gång upp mot den mörka Barcelona-natten av sina lagkamrater.
Den 17 mars plockades tumören bort. Den 3 maj spelade Abidal fotboll igen.
La Liga var avgjord och Pep kunde rotera en hel del under de sista omgångarna. Abidal fick speltid i de sista fyra matcherna, dock utan 90 minuter i någon av dem. Den 28 maj var det så dags. Champions League-final mot Manchester United. Enligt undertecknad den bästa match ett lag någonsin spelat. Abidal spelade 90 minuter. Drygt två månader efter operationen.
Matchen slutade 3–1 efter mål av fronttrion Pedro, Leo Messi och David Villa. När slutsignalen går hoppar euforiska Barça-spelare omkring. En överlycklig Leo Messi omfamnar Abidal. Manchester United är först upp för att ta emot sina medaljer. När det blir Barças tur går Puyol sist i ledet. Med sig har han Abidal. Kapten Puyol har inte längre bindeln. Den sitter på Abidals arm. Med bindeln runt armen höjer Abidal pokalen mot skyn inför 85 000 personer på Wembley.
”Jag kan inte beskriva mina känslor. Jag är så tacksam”, sa Abidal efter matchen.
Pep Guardiola tackade Carles Puyol:
”Det är ytterligare bevis för den sortens klubb vi är och för de människor som finns i omklädningsrummet.”
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Säsongen 11/12 var Abidal tillbaka på banan under det som skulle komma att bli Guardiolas sista. Det började bra med vinst i både den europeiska och den spanska Supercupen. Barça imponerade även i ligaspelet, och i december säkrades titeln i VM för klubblag.
Abidal var tillbaka och återigen ordinarie. Ibland som vänsterback, ibland som mittback. En personlig höjdpunkt var målet mot Real Madrid i Copa del Rey.
Exakt ett år efter nyheten om tumören, den 15 mars 2012, kom nästa smäll för Abidal. En levertransplantation väntade. Det fanns problem som inte kommit tillrätta efter den förra operationen. En dryg månad efter beskedet gjordes transplantationen. Donator var en av Abidals kusiner, Gérard. Abidal har senare berättat hur lagkamraten och vännen Dani Alves på fullaste allvar erbjöd sig att donera sin lever.
”Historien med Dani går bortom tröjan. Han vet det. Jag med. Vi är vänner och pratar om allt. Han ville stötta mig. Och dessutom är han en väldigt fin människa.”
Den 21 maj kunde Abidal lämna sjukhuset. Rehabiliteringen fortsatte på hemmaplan. Klubbens sjukgymnast Emili Ricart fanns ständigt vid Abidals sida. Den här gången var vägen tillbaka längre. Abidal spelade aldrig fotboll igen under Pep Guardiola, som lämnade Barça efter säsongen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
I oktober 2012 var Abidal tillbaka i träning på riktigt. Han genomförde pass tillsammans med Ricart i bergskedjan Pyrenéerna. Steg efter steg gick i rätt riktning. I slutet av december fick han tillåtelse att börja träna med laget. I februari 2013 fick han äntligen grönt ljus. Abidal var redo.
Den 30 mars var Abidal en del av Barças matchtrupp igen. Efter över ett års kamp för att ta sig tillbaka. Det blev ingen speltid, och matchen mot Celta de Vigo slutade oavgjort. Abidal fick stående ovationer under uppvärmingen. Speltid skulle det dock bli i nästa match, på Camp Nou, mot RCD Mallorca. Inför hemmapubliken tackade Abidal tränare Tito Vilanova innan han bytte av Gerard Piqué med 20 minuter kvar att spela.
Ytterligare två veckor senare spelade Abidal hela matchen mot Levante. Det skulle inte bli mycket mer speltid. Barça hade en tuff andra halva av säsongen och Abidal drogs dessutom med en vadskada.
Det var nämligen inte bara Abidal som drabbats av problem med hälsan. Tito Vilanova var Peps närmaste man under de fyra mest framgångsrika åren i Barças historia. När det stod klart att Pep skulle lämna var Tito det självklara valet som hans ersättare. Barça skulle fortsätta äga världen.
I december, kort efter att Abidal fick börja träna med laget, gick Tito på rutinundersökning. Ett år tidigare hade han opererats för en tumör på öronspottskörteln. Precis som Abidal hade Tito kämpat sig tillbaka.
Nu hade cancern slagit tillbaka. Tito opererades omedelbart. Därefter följde cellgiftsbehandlingar och strålbehandlingar. Jordi Roura ledde laget i Titos frånvaro, men när Abidal var tillbaka i mars var även Tito tillbaka på bänken.
Barça var i total obalans. Abidal fanns med på bänken i en av matcherna när Barça föll med totalt 0–7 mot Bayern München i Champions League-slutspelet. Barça vann ändå La Liga, symboliskt nog inte på egen hand, utan genom att Real Madrid tappade poäng mot Espanyol.
I hemmamatchen mot Real Valladolid kunde Barça visa upp pokalen på Camp Nou. Carles Puyol bar den, och kallade fram Tito och Abidal, som tillsammans symboliskt lyfte den mot skyn.
Simon Bank skrev, som alltid, bäst: ”Under sina bästa år vann de allt de ställde upp i. Under sitt sämsta vann de ligan på hundra poäng.”
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den 30 maj kom nyheten som chockade alla. Abidals kontrakt skulle inte förlängas. Den klausul som fanns i kontraktet som skrevs 2012 skulle inte utnyttjas. Säsongens sista ligamatch spelades den 1 juni på Camp Nou. Det skulle bli den sista matchen för både Abidal och Tito.
Följd av presidenten Sandro Rosell och sportchefen Andoni Zubizarreta anordnades presskonferens den 30 maj. Zubizarreta fick motivera beslutet. Han sa att det var ett mycket svårt beslut, och hänvisade till medicinska, sportsliga och kontraktsmässiga orsaker.
Abidal var tydlig med att han inte delade klubbens bild:
”När jag blev sjuk hade jag två mål. Det första var att kämpa för min familj, så att jag skulle kunna se mina döttrar växa upp. Det andra var att spela igen. Jag vill stanna i Barcelona, men klubben ser saken annorlunda och det är ett beslut jag måste respektera. Jag lämnar, men jag kommer tillbaka.”
Beslutet att inte förlänga kontraktet mötte stor kritik. Det är en i raden av anledningar till kritik som riktades mot ledningen med Sandro Rosell och Josep Bartomeu i spetsen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den 1 juni 2013 spelade Abidal sin sista match i Barça-tröjan. I matchminut 76 stod han redo för att ersätta Gerard Piqué till stående ovationer från Camp Nou.
Efter slutsignal tackades Abidal av lagkamrater, tränarstaben och hemmapubliken. Det blev totalt sex säsonger i den blåröda tröjan. Camp Nou stod upp när Abidal lämnade gräset och gick ned i spelartunneln för sista gången.
Spelarkarriären fortsatte ytterligare en och en halv säsong. Först tillbaka i AS Monaco. Sedan ett halvår i grekiska Olympiacos.
Éric Abidal kommer alltid vara en av de stora i Barças historia. Karriären gav mängder av troféer. Fyra La Liga-titlar, två Copa del Rey-titlar, tre Supercopa de España-titlar, två Champions League-titlar, två UEFA Super Cup-titlar och två FIFA Club World Cup-titlar. Dessutom tre Ligue 1-titlar, 67 landskamper och flera individuella utmärkelser.
Trots allt detta. Den viktigaste segern vann Abidal utanför planen.
