Barçabloggen: Dags att ta sig i kragen
Frustationen har tyvärr varit i vägen för att skriva ett rationellt och sansat inlägg. Efter tre otroligt tunga förluster så funderar nog en och annan culé på vad som egentligen hände under dessa dagar.
Det känns nästan overkligt att laget underpresterade så pass mycket under dessa två veckor i så pass viktiga matcher. Jag tror vi måste gå tillbaka åtminstone 7-8 år för att hitta en match där Barcelona spelade så pass dåligt som man gjorde mot Milan. Visst påminde matchen lite om förlusten mot Inter 2010 (3-1), men detta var nog en klass för sig. Visst kan man aldrig underskatta ett lag som Milan med dess historia, men årets upplaga av Milanolaget är inte den bästa och att en av faktorerna handlade om underskattning tror jag vi alla kan vara ense om. Men att inte kunna motivera sig själv inför ett CL-slutspel är hur som helst alldeles för dåligt och något som Roura totalt misslyckades med. Hur som helst är det nu dags att ta sig i kragen inför returen på tisdag och första steget blir att återfinna självförtroendet mot Depor och inte göra ligan onödigt spännande.
Men vad beror denna s.k. kollaps på? Givetvis är det många faktorer, allt från det taktiska till de yttre omständigheterna kring klubben. Barcelona är trots allt den klubb som spelar utan tränare, en tränare som kämpar för sitt liv. Tito är och förblir prio-ett denna säsong och situationen har förmodligen påverkat spelartruppen negativt. Och andra sidan borde laget visa mer inställning för sin tränare som med all sannolikhet har följt matcherna på håll och jag tvivlar på att den gode Tito är nöjd med det han har fått sett hittills.
Frustrationen må ha varit påtaglig vilket vi har kunnat se hos många spelare, inte minst Valdés. Domsluten har inte gått med Barcelona, men som min far (och många andra) brukar säga: Tur förtjänar man, och Barcelona förtjänar ingen tur just nu. Sedan att laget, i egenskap som topplag med överlägset mest bollinnehav, har fått överlägset minst straffar är för mig en gåta. Mot Depor vill jag se hjärta, fantasi och lite jävla-anamma. Och med lite tur vänder vi även på steken mot Milan på tisdagkväll.
I med och motvind, Visça Barça!
