El Clásico – Mittbacksfrågan
Det närmar sig. I skrivande stund är det två dygn kvar innan säsongens första el Clásico går av stapeln. För Gerardo ”Tata” Martino innebär detta det första riktiga testet (med all respekt för Atlético och Milan), och den kanske största utmaningen blir att lösa försvarsspelet i allmänhet och i synnerhet då att välja vilka mittbackar som ska få förtroendet från start. Här kommer mina ”two cents” på temat.
Det är otvivelaktigt så att Real Madrid hade ett övertag på Barcelona förra säsongen. Visserligen presterade Barça bra fotboll i supercupen, men titeln gick ändå till Real. I ligamötet på Camp Nou blev det 2-2 i en jämn tillställning, men efter nyår tippade vågen markant över till los Blancos fördel med vinster såväl i ligan som i Copa del Rey. Sammanlagt under sex matcher släppte Barcelona in tolv mål, alltså två i snitt per match. Försvarsspelet måste alltså förbättras markant om vågskålen ska tippa tillbaka, särskilt som målformen efter landskampsuppehållet uteblivit.
Gerardo Martino kommer på förhand inte att ha en lätt uppgift i avseendet att välja vilka de mittbackar som ska få äran att stoppa Ronaldo och Benzema på lördag. Visserligen är det på ett sätt ett angenämt problem – Puyol är ju tillbaka och Bartra har visat god utveckling – men samtidigt finns det frågetecken för Piqué som fortfarande dras med känningar i ljumsktrakten medan Mascheranos misstag mot Milan lämnade en del i övrigt att önska. Så, hur kommer Tata att resonera när det gäller vem av dessa fyra herrar som ska starta? Här följer förutsättningarna och mina högst personliga tankar och åsikter.
Förutsättningar
Det finns ett antal parametrar att väga in gällande en laguttagning. Dels är det så klart spelarnas status fitnessmässigt. Till detta ska självfallet formen, både prestation- som matchmässigt, sättas i relation till motstånd och matchens betydelse. Även den individuella skickligheten gentemot motståndarnas spetskompetens bör finnas med i beräkningarna. Vidare finns de mer abstrakta aspekterna att ta väga in, t ex motivation, hunger, inställning och andra mer psykologiska bitar. Och sedan finns ju allting som vi fans inte vet ett skvatt om, det som händer bakom lykta dörrar.Räkna dock med en massa rykten av både Madrid- som Barcellonabaserad media fram till avspark.
Gerard Piqué
Det som talar för att Piqué kommer att vara en av två mittbackar från start är det faktum att han spelat flest minuter av de fyra misstänkta denna säsong. Han är en spelartyp som Martino av erfarenhet värderar högt med bland annat bra uppspel och förmågan att läsa spelet. Rutin finns i massor och formmässigt har han tagit ett kliv framåt gentemot förra säsongen även om han är ett par nivåer under den sanslösa form han hade 2009/10.
På minuskontot sätter jag frågetecken för den mentala biten. Dels tänker jag då på att han dras med skadekänning vilket omedvetet kan göra att spelaren i fråga inte går in med 100 % i löpningar etc. Men mest är det utifrån perspektivet att Ronaldo har ett övertag på Piqué efter förra säsongens möte där anfallarens speed och ryck inte alls matchades av mittbacken. Slå upp stabbigt och seg på wikipedia och risken finns att Gerards nuna poppar upp. Viktigt då att koncentrationen är på topp i stället. Tyvärr är inte den heller så skarp från gång till gång.
Statusmässigt torde Gerard tilldelas en av de två platserna. Samtidigt har Tata Martino visat att han inte är rädd för att testa nytt eller rotera efter motstånd. Lägg till hälsostatusen och det kanske inte är helt omöjligt att 26-åringen får nöja sig med bänken. Det finns dock inget i den nye tränarens sätt att matcha laget som antyder att han, till skillnad från en stor del culés, inte har förtroende för Pique. Men sådant kan ju komma att förändras över tid. Grejen är väl att den tiden inte varit tillräcklig för att Tata ska känna sig bekväm i att peta en i ledningens ögon nyckelspelare. Särskilt inte i ett clásico.
Javier Mascherano
El Jefecito tog efter matchen mot Milan på sig poängtappet och menade att han var den avgörande faktorn till att laget tappade poäng. Självinsikt visst, men faktum är att han å andra sidan var den som erövrade boll flest gånger. Nyss tillbaka efter skada skall definitivt ett frågetecken för matchformen sättas. Jag vill också passa på att slå ett slag för argentinarens aggressiva och ibland ogenomtänkta försvarsspel. Mot ett lag som är erkänt skickliga på fasta situationer bör Barcelona inte ge bort några onödiga frisparkar utanför straffområdet. Det finns ju som bekant mer än en i motståndarlaget som inte drar sig för att förstärka (och med det menar jag filma) när chansen dyker upp.
Javier har dock en del som talar till hans fördel också. Inställning och motivation finns allt som oftast i överflöd och crossbollarna ut till Dani Alves brukar sitta åtta gånger av tio. Rutinen åker även den in på pluskontot, sedan 2011 har han kamperat med Piqué otaliga gånger och de känner varandra utan och innan. Med de andra är han dock inte lika inspelad. Något som möjligtvis kan spela in i valet för Martino.
Om Martino har för avsikt att inte fortsätta med det strävsamma paret i försvarslinjen kommer han otvivelaktigt ha lättare att motivera en bänkning av Mascherano än t ex Piqué. Även om tränarens landsman definitivt fortsatt är ett mittbacksalternativ skulle effekten(eventuellt) inte bli lika omstörtande som om Piqué valdes bort. Sådana saker ska man också ta i beaktande. Tata har visat att han inte är rädd för att bänka (läs rotera) i truppen, den stora frågan är dock hur han väljer att matcha i de stora matcherna. Vem får den vita respektive svarta kamelen (för er som upplevde Villa Medusa) på lördag?
Carles Puyol
Finns det över huvudtaget några frågetecken kring kaptenen, hjärtat & krullet himself? Det som talar till hans nackdel är så klart det uppenbara – att han gjorde sin första hela match på sju månader så sent som i lördags mot Osasuna. Visserligen såg han allt annat än ringrostig ut, men låt oss för den skull vara ödmjuka nog att medge att marängerna har en annan tyngd i anfallsspelet än vad Osasuna hade senast.
I mina ögon är Puyol ett givet val i vad som skulle bli hans 33:e el Clásico. Försvaret har saknat en naturlig ledare vilket satt sina spår, inte minst just mot storlagen. Carles har förmågan att motivera såväl försvarslinjen som mittfältet, och de sistnämnda kommer definitivt att behöva skrikas tillbaka då och då med tanke på Reals (förmodade) kontringsspel. Visserligen har Ancelotti försökt införliva något som ska likna ett possessionspel, men mot Barcelona är det inte troligt att man varken vill eller kommer försöka rulla ut katalanerna utan snarare köra blitzkrieg a la Mourinho.
Jag nämnde de psykologiska aspekterna tidigare. En av de som definitivt brukar höja sig under Puyols närvaro är Piqué som verkar hitta sig själv (eller i alla fall en bättre version av sig) när han får stå i skuggan av kaptenen. De båda kompletterar varandra på ett ypperligt sätt. Nu var det visserligen ett bra tag sedan sist, men varför inte. Jag kan inte komma på något negativt. Det skulle väl i så fall vara risken att di Maria fallet som ett löv när den gode Carles ryter till. Men å andra sidan brukar det räcka med en liten vindpust för att få samma effekt.
Marc Bartra
22-åringen är definitivt the dark horse bland de fyra mittbackarna. Under Piqués och Mascheranos frånvaro har talanget fått förtroendet från Martino, något han aldrig riktigt fick under Vilanova. Bra så, men vad bättre är att han tackat för det och bevisat att han besitter kvalitéterna som krävs för att spela i blaugrana. Tveklöst är han den som har den bästa formkurvan såväl prestations- som matchmässigt. Inga skadebekymmer och en utvecklingskurva som pekar uppåt i en hyfsat brant riktning. Motivationen att få spela mot Real borde vara av oändliga proportioner och inställningen från den tvättäkta culén går inte att ifrågasätta. Risk för övertändning?
Det som talar emot en startplats är så klart den bristande rutinen i dessa sammanhang. Senaste stormatchen han kastades in i (mot Bayern i CL) slutade inte så lyckligt. Å andra sidan hade han inte samma förtroende som nu när han faktiskt väljs (i stället för att kastas) in i en eventuell startelva. Ungdomlig entusiasm och en duglig dagsform i all ära. Det finns mer än en spelare som totalt havererat under pressen som uppkommer i samband med matcher som el Clásico. Det är ett risktagande att sätta en 22-årings framtid på spel i ett läge där Martino som tränare också har möjlighet att spela den normala startspelaren. Har tränaren cojones till detta?
De andra
Även om det ofta är individuella prestationer eller misstag som avgör stora matcher är fotboll lagspel i all sin enkelhet. Det spelar ingen roll vem Martino väljer att spela i mittlåset om inte ytterbackarna hittar rätt balans i det defensiva positionsspelet kontra att erbjuda offensiva löpningar. Ponera att balansen skulle infinna sig, ja då hänger det ändå på mittfältet att skydda försvaret med kliniska passningar och att ge understöd till anfallarna i presspelet. Allt hänger ihop – likväl anser jag att just mittbacksfrågan är Martinos största utmaning. Ett tryggt försvar ger en bra grund att bygga anfallsspel utifrån. Sen är det onekligen så att om det ändå skulle gå åt skogen försvarsmässigt finns det andra som kan rädda anseendet och äran. Längst bak står Victor Valdés på vakt, och längst fram finns Lionel Messi redo att skära djupa sår i motståndarnas försvarslinje.
Summering
I min värld, och den är inte alltid densamma som verkligheten, blir det Piqué och Puyol som bildar mittbackspar på lördag. Det är visserligen samma par som startade mot Real Madrid i hemmamötet i Copa del Rey och som slutade med en svidande 1-3 förlust. Piff och Puff får i den matchen ta på sig varsitt mål. Revanschlustan måste vara stor. Och den gamle har inte längre ont. Bara en sån sak.
Om Piqué (eller Piff) inte skulle få grönt ljus eller vara tveksam till start kommer Martino att få välja mellan Bartra som med facit i hand nyligen funkat med Puyol, eller en Mascherano med rutin i massor.
Att välja både Bartra och Masken känns däremot väldigt långsökt för att inte säga utopiskt.
Visst hade det varit underbart att få se Marc Bartra plocka ner marängerna ordentligt, men kanske är det mer en önskedröm och förhoppning än en solklar sanning och förväntning. Är det rätt läge att spela den oslipade talangen i detta nu när lagets form inte är på topp. Är det inte då man i stället ska satsa på rutin.
Å andra sidan, är det någonsin rätt läge?
Det finns ju bara här och nu, och sen. För Bartra var det mycket ”sen” förra säsongen.
Är det nu det är ”nu”?
Visst hade det också smakat mumma med en revanschsugen Mascherano som inte ger bort en millimeter när anfallarna ska vända upp med boll. Ofrånkomligt får jag ändå allt som oftast alla hans individuella misstag (som dessutom ofta har lett till baklänges- eller självmål) på näthinnan. Eftersmaken blir allt som oftast något bitter och inte särskilt behaglig. På alla sätt upplever jag hellre en fräschare arom bredvid gamle Tarzan.
Gerardo Martino gör på lördag sitt första el Clásico som tränare för den vackraste av klubbar. Den gröna pikétröjan lär hänga kvar på galgen hemma i garderoben. I stället lär kostymen plockas fram och ur kavajens ärm får han gärna plocka fram både ett äss och en joker för att sedan krönas som kung när klockan tickar fram mot 20.00.
Förhoppningsvis har han valt rätt kort och synat Ancelottis 11 (lego)knektar.
Till dess går dock spekulationerna vidare.
Vilket par satsar du själv på?
