En Barça-supporters syn på ESL
De senaste dagarna har varit omtumlande för den europeiska fotbollen. Allting började med att 11 av Europas största fotbollsklubbar, och Tottenham, med den eviga antagonisten Florentino Perez i spetsen, bestämde sig för att bryta sig ur UEFA och den konventionella kontinentalfotbollen. Detta för att "rädda fotbollen" som Perez så skenheligt uttryckte det. 48 timmar senare fallerade allt då flera klubbar drog sig ur efter extrema påtryckningar från fans, politiker, och kungligheter.
Jag kan inte förvänta mig att alla sitter fastklistrade vid twitter i två dygn i streck, så här kommer en kort sammanfattning av vad som har hänt. I helgen gick Florentino Perez, Real Madrids president ut och annonserade att 12 europeiska klubbar skulle bryta sig från UEFA och starta en egen kontinental liga. I denna skulle dessa 12 klubbar (plus tre som inte hade offentliggjorts ännu) vara "grundarklubbar" vilket innebär att de inte kan åka ur ligan, och därför skydda sig mot risken att förlora ekonomisk kraft som en följd dåliga resultat på planen. Ytterligare 5 lag skulle varje år få ansluta sig på "sportsliga grunder". Hur det skulle gå till mer konkret är oklart i nuläget, men i praktiken skulle det vara en stängd liga. Medan grundarklubbarna var immuna mot nedflyttning skulle de fem andra klubbarna inte vara det. Som en välkomstbonus skulle dessa 15 lag få 350 miljoner euro var. UEFA, FIFA och de tre ligor som var berörda av detta svarade med hot om att kasta ut dem från de inhemska ligorna och Champions League, och att spelarna i klubbarna inte skulle få representera sina landslag i EM och VM. Dessa hot i kombination med enorma protester resulterade i att klubbar allt efter som började dra sig ur. På onsdagen gick Juventus president Agnelli, som även han är en viktig aktör i superliga-projektet, ut och konstaterade att det inte är möjligt att genomföra planerna.
Även om alla detaljer kring den storslagna, glamourösa, och moralvidriga Superligan så här i efterhand är komiska på många plan, så är det inte det jag vill fokusera på i den här texten. Det jag vill skriva av mig kring är hur nära det var att FC Barcelona, den klubb som jag har älskat lika länge som jag har älskat fotboll, var beredda att offra allt vad fotbollen står för, med argumentet att pengarna det skulle innebära kunde lösa de enorma ekonomiska problem klubben har.
Det är i alla fall vad man får anta. För faktum är att varken klubben eller president Laporta själv har gått ut med någon förklaring. Medan jag skriver detta, 13.30 den 21:a april, har Barças officiella twitter publicerat ett inlägg där de bekräftar att man är en av "grundarklubbarna" i ESL, och efter det har det lagts ut lite bilder från träningen igår. Senaste inlägget är en video på när spelarna går genom muséet på Camp Nou. Ett museum fyllt med fotbollshistoria som för bara ett par dagar sedan uppenbarligen inte betydde någonting. Man är också en av endast fyra klubbar som inte har dragit sig ur ESL.
"Més que un club". Det är den katalanska frasen som har varit synonym med FC Barcelona ända sedan den dåvarande klubbpresidenten Narcís de Carreras myntade uttrycket år 1968. Och genom åren har den frasen verkligen betytt något. FC Barcelona är klubben som sedan 2006 har betalat UNICEF två miljoner euro om året för ett samarbete, som i början också innefattade att ha organisationens logotyp på framsidan av matchtröjorna istället för ett generiskt saudiarabiskt miljardbolag. FC Barcelona är klubben som 2005 arrangerade en vänskapsmatch mot ett Israel-Palestinskt landslag, som spelade tillsammans för första gången i historien. FC Barcelona har ända sedan Franco-regimen varit mer än en fotbollsklubb, men inte längre.
Att de högsta hönsen i toppfotbollen är giriga och korrupta är förvisso inget nytt. Det som gör mig mest ledsen är Barça-fansens minst sagt svala reaktion på allt som hänt. I London samlades tusentals supportrar utanför Stamford Bridge för att fysiskt hindra Chelseas spelare från att komma in på arenan där de skulle spela match. Några av Liverpools största supportergrupper gick ut med att de skulle lämna Anfield om detta gick igenom. Atlético Madrids Peñas publicerade ett samlat avståndstagande från ESL. Barça-supportrarna? "Det är kul med stålar".
Jag raljerar lite, men det är inte en överdrift att säga att en betydande del av supportrarna verkar vara för ett sånt här koncept. Att man föredrar att se Barcelona möta Juventus för fjärde gången på en säsong i en liga som inte betyder något rent sportsligt än att åka till Pamplona och spela mot ett svintaggat Osasuna som spelar för att undvika nedflyttning. Och så må vara, även om jag har mina åsikter kring hur mycket dessa "supportrar" faktiskt bryr sig om fotbollen som idrott. Vad som verkligen inte sitter rätt hos mig i allt detta är hur många det är som försöker försvara Juan Laporta och förminska hans roll i det hela. De vanligaste argumenten jag har hört är att han "blev tvingad på grund av det ekonomiska läget", eller att "han såg faktiskt till att medlemmarna skulle få rösta om beslutet". Jag vill börja med att ta mig an det senare.
Juan Laporta är en politiker och en affärsman, och han är otroligt skicklig på att spinna narrativet för att förstärka sitt rykte. Det är såklart hedervärt att han inte bestämde sig för att tyranniskt köra över klubbens medlemmar och ta beslutet alena. Vad som är mindre hedervärt är att han skrev på kontraktet från första början. Han var inte beredd att agera diktator, men han var beredd att förstöra fotbollen för alla andra spanska klubbar och dess fans. Det får inte glömmas bort. Det får aldrig glömmas bort.
Den andra poängen är svårare att diskutera i och med att den mest är spekulation. Det kan mycket väl vara så att Barças framtid hängde på att superligan blev av, och jag förstår att jag kanske är i minoritet när det gäller min åsikt i detta, men jag hade hellre sett att FC Barcelona fick börja om i det spanska ligasystemet, eller rent av gå i konkurs, än att superligan hade blivit av. Jag älskar FC Barcelona, men inte mer än vad jag älskar fotboll.
Så var lämnar då det här mig som Barça-supporter? Helt ärligt vet jag inte. Jag vet verkligen inte. Jag känner med klubben för mycket för att kunna lämna den, och det är varken tränarens eller spelarnas fel att klubben valde att gå i den här riktingen. Kanske är det inte heller fansens fel, även fast det var tack vare reaktionerna i England som hela projektet fallerade, medan Barça-fansen var tysta. Någon som absolut ska hållas ansvarig för detta är dock Laporta. Snälla, glöm inte bort vad han var beredd att göra. Glöm inte bort att han med FC Barcelona som verktyg ville ta död på allt som fotboll står för.
