En kollektiv kollaps
Först. Grattis till Bayern München. Och tack för fotbollslektionen.
Nu. Barcelona är avslöjat. Real Madrid drog ner byxorna på laget i
Copa del Rey tidigare i år, men ikväll slet Bayern av alla kläderna och lämnade ett lag och en tränare nakna och generade på Allianz Arena.
Så här kort efter slutsignalen känns det så klart oerhört bittert, och febrilt letas det efter syndabockar och svar på hur detta kunde ske. Enskilda misstag till trots, det här var en kollektiv kollaps ända från läkarstaben via tränarna till spelarna och rakt ut i den sydtyska vårnatten.
Visst, det återstår fortfarande 90 minuter, men ingen tror på en vändning på Camp Nou. Därtill är FCB alldeles för bra, och FCB alldeles för dåliga. Just nu. Men framför allt tror inte spelarna på det. Inte av det vi såg i slutet av matchen i alla fall. Milanmatchen var en dåres sista genidrag där Barça, tillfälligt, lyckades lura en hel fotbollsvärld. Mot PSG drog man de sista andetagen, och ikväll fanns det dessvärre varken syre eller blod kvar i den blåröda kroppen.
Sen. Det kommer en framtid. Det gör det alltid. För att utvecklas måste man ibland regrediera. Ta två steg tillbaka för att kunna ta ett nytt framåt. Förhoppningsvis vågar Barcelona, åter likt en dåre, ta dessa steg. Bayern hjälpte laget att ta stegen bakåt, men nu måste laget, och klubben, samla sig och på egen hand ta steget framåt igen.
Men det kommer kräva förändringar. Frågan är om ledningen har redskapen.
För spelarna har det inte. De är vilsna, och letar förgäves efter ett ljus i tunneln.
Just nu är det mörkt. Åt helvete för mörkt.
