Espai Barça – en obekväm sanning?
När Sandro Rosell vann presidentvalet 2010 kunde man läsa följande i kandidaturens program; ”… vi ska förbättra och effektivisera servicen inne på Camp Nou avseende entréer, restauranger och toaletter mm… 2020 ska medlemmarna kunna njuta av en totalt renoverad arena, inklusive ett nytt Palau och ett område runt omkring (Central Park) som alla ska kunna njuta 365 dagar om året”. Den 3:e februari 2014 presenterade Rosells ersättare JM Bartomeu ledningens planer på detta projekt – Espai Barça.
Den 5:e april röstade medlemmarna igenom projektet. Det fanns dock inte så mycket att rösta OM eftersom projektet stod emot att göra ingenting alls. Och det här ”allt eller inget” är det som, förutom den vaga finansieringsplanen, fått den största kritiken. Det fanns således inget mindre alternativ som ”bara” innebar det Rosell och Bartomeu sade sig vilja genomföra under den första mandatperioden.
Hittills har ledningen inte gjort något åt bekvämligheten och faciliteterna inne på arenan. Förmodligen ville man inte ”ödsla” pengarna redan nu utan spendera dessa på andra, och troligtvis mer behövda ställen. Men okej, gratis WiFi kommer i alla fall att finnas inne på Camp Nou redan nästa vår.
Faktum kvarstår dock, av de drygt 35.000 som (en matchdag) behagade dyka upp för att rösta valde över 72 % att säga ja. Och i sann demokratisk anda är detta lika med grönt ljus.
Men vad exakt är det man röstade igenom? Och varför är presidentkandidater som Benedito och Laporta emot projektet? Denna artikel tar en närmare titt på de för- och nackdelar samt politiska spel som ligger bakom detta hett omdebatterade ämne. Vi tar det från början, häng med!
Projektet i sin helhet
Anledningarna till varför ledningen vill genomföra Espai Barça är förutom att öka bekvämligheten och ge medlemmar och fans möjlighet att vistas på ett område helt avsett för FC Barcelona 365 dagar om året även finansiella. En kommersiellt bättre arena kan locka hotell och affärer att etablera sig på området. Och eftersom klubben äger marken kan den också ta ut hyra från de kommersiella inrättningarna. Saken är dock den att sådana avtal oftast skrivs på 50-100 år och frågan är när klubben kan tillgodogöra sig intäkterna – och såklart om det finns tillräckligt intresse.
Den sista anledningen är att ledningen har för avsikt att vara världens bästa klubb och vill ge laget världens bästa arena att spela i. Det är samma avsikt som klubben hade 1954 när man klubbade igenom uppförandet av Camp Nou. Då byggdes det för Kubala. Ekonomiskt var det emellertid en katastrof som i princip satte klubben i konkurs. Genom nödlån från spanska staten lyckades med ändå hålla sig flytande och ta sig igenom krisen. Men det kostade mycket på det sportsliga planet med väldigt små möjligheter att förstärka laget under många år framöver.
Espai Barça planeras att genomföras i fyra faser och beräknas kosta maximalt €600 miljoner. Tanken är att finansiera projektet i tre delar á €200 miljoner var; Eget kapital, ett nytt banklån samt att sälja namnrättigheterna till den nya arenan. Den förra ledningen har gjort mycket för att få ner bankskulden som nu ligger på cirka €100 miljoner och därmed inte utgör ett hinder för att sätta finansieringsplanen i verket. Angående namnrättigheterna har många oroat sig för att Camp Nou ska förlora sin identitet med ett sponsornamn bredvid. Bartomeu har emellertid gått i god för att, om han vinner valet vill säga, det inte kommer bli samma namn som det på tröjan.
Projektets storlek och tveklösa påverkan på staden Barcelona i allmänhet och området les Corts i synnerhet gör också att kontakt och godkännande från stadens administration är en nödvändighet för att kunna genomföra de sista faserna. Under det senaste året har en projektavdelning arbetat med att ta fram detaljplaner och kontrollerat förutsättningar.
Enligt Joan Laporta har man dock inte fått borgmästarens godkännande ännu, och innan dess går det således inte att köra igång. Däremot har Bartomeu själv medverkat i ett möte angående Barcelonas ekonomi där han konstaterade och pratade om hur mycket av stadens totala ekonomi som faktiskt uppkommer genom klubben och det antal människor den lockar till staden. Det finns alltså incitament för att staden ska acceptera projektet.
Enligt Jordi Moix, projektansvarig, står man i ständig kontakt med sina grannar på les Corts. Frågan är vad de lokala bar- och restaurangägarna som i dagsläget lever på intäkterna från matchdagarna när hela les Corts översvämmas av törstiga och hungriga fans inför och efter matcherna. Å andra sidan kan man hävda att det kommer skapas många nya jobb i och runt området och eventuellt kommer förbindelserna in till området förbättras och locka mer människor till les Corts-området.
De olika faserna
Den första fasen innefattar Mini Estádi och kommer innebära att arenan där B-laget och (vid speciella tillfällen) damlaget (Barça Femeni) håller till rivs och uppförs i ny fattning på klubbens träningsanläggning i Sant Joan Despi, ett stenkast utanför Barcelonas stadsgräns. Detta ska genomföras 2017. De lokala myndigheterna har redan godkänt uppförandet. Det finns även en detaljplan klar som klubben presenterade så sent som förra veckan och det står klart att arkitektfirman Battle i Roig kommer få förtroendet att designa den nya (mini)arenan.
Fördelarna med detta är att det kommer genereras mer yta att kommersialisera området på samt att den nya arenan kommer bli mer modern och även erbjuda Juvenil A möjlighet till matchspel på en riktig arena exempelvis vid spel i UEFA Youth League.
Nackdelarna är att det troligtvis inte kommer mer publik, snarare tvärtom eftersom det är sämre förbindelser till området. Kritiker menar att Bartomeu inte bryr sig om la Masia, och med flytten i åtanke får de allt lite vatten på sin kvarn. Å andra sidan kanske det också innebär svårigheter för agenter att hitta ditut…
Den andra fasen innebär att riva det nuvarande Palau Blaugrana där bland annat Basket- och Handbollslagen spelar. I stället kommer ett nytt, och större, Palau att uppföras där Mini Estádi tidigare låg. Under området som frigörs i och med flytten kommer 5000 nya parkeringsplatser att möjliggöras.
Fördelarna med detta är såklart att tillgängligheten ökar med antalet parkeringsmöjligheter. Att hitta parkeringsplatser idag är i stort omöjligt. Och om tanken är att attrahera mer människor så är detta ett måste. Det är också ett krav från handbollens huvudorgan att alla arenor ska kunna ta minst 10000 åskådare – varför en om/utbyggnad oavsett måste ske.
Nackdelen är att man ”bara” satsar på minimikravet avseende antal åskådare. Kritiker menar att man inte är intresserad av potentialen dessa sporter har och därför ”nöjer” sig med minimikraven. Eller har man så dålig tro på de egna sporterna?
Den tredje fasen avser själva Camp Nou och det är här den största delen, €420 miljoner, av projektets totala kostnad. I princip kan man säga att man lindar in den befintliga arenan i ett nytt yttre skal samtidigt som det renoveras och byggs nytt inuti. Delprojektet innefattar en utökning av antal platser och dessutom nya VIP-läktare och bås.
En större del av kostnaden (cirka 15 %) kommer att tillskrivas det tak som ska läggas på arenan. Det finns inte mindre än sex alternativ som ska gås igenom mer noggrant och man tittar på faktorer som bekvämlighet/skydd för åskådarna, inverkan på gräsmattans kvalitet samt möjligheten att ha solpaneler för att utvinna förnybar energi och därigenom spara pengar.
När det gäller designen av den nya arenan (och Palau) kommer det att i olika steg genomföras tävlingar mellan olika arkitektfirmor där en kommitté kommer att nominera fram olika delvinnare. I december kommer sedan de två vinnarna att presenteras.
Fördelarna med ombyggnaden är självklart alla moderniteter vilket gör det mer bekvämt för fansen och de möjligheter till högre intäkter detta skapar. Det handlar inte bara om att tänka de närmaste tio åren, det handlar om att förutse beteenden och krav från åskådare och tillgodose dessa för att i förlängningen kunna profitera på desamma. Mer pengar innebär större möjlighet att investera i det sportsliga i form av träningsanläggningar, spelarköp och minska behovet av externa pengar/sponsorer. Fans är också mer benägna att spendera sina pengar på klubben de älskar.
Nackdelarna är att jätteprojekt ofta överskrider budgeten. Vi har sett det i samband med VM i Brasilien och OS i Sotji. Hur kommer en oväntad kostnad att hanteras och hur kommer den att påverka klubben, framför allt sportsligt? Behövs ett tak i en stad där det sällan regnar? Är det viktigt att köken har extraktionsmöjligheter, eller fokuserar man på fel saker i projektet. Vet man vad fansen verkligen vill ha? Med ett delvis förlorat namn och en total ombyggnad är risken stor att man förlorar den själ som många fans idag känner av när man går igenom grindarna. Byggs det för de rika eller för fansen – för det är faktiskt de som ska känna den största och bästa skillnaden. Camp Nou ska vara ju vara till för medlemmarna. Sist men inte minst lär inte de redan höga biljettpriserna bli lägre, väl?
Den fjärde fasen och sista steget är infrastrukturen kring arenan och området. Affärsinrättningar, hotell samt möjligheter till rekreation och avslappning för de som besöker området. Ett utrymme för events och happenings runt arenan som kan locka familjer och barn. Som jag skrev tidigare är hela les Corts idag en stadsdel som blommar upp vid match och hela gatan fram till Camp Nou är som en enda stor uteservering där man inte ser var den ena baren slutar och den andra börjar. Och det är en tjusning i sig, men kanske ingen miljö för de yngre även om man i Spanien ofta umgås hela familjen.
Fördelarna är att klubben kan erbjuda något för alla med de nya öppna ytor som uppstår. Restauranger som visar matchen på storbildskärm för de som inte lyckats få tag på en biljett till el Clásico. Möjligheter till spontanträning och större möjligheter för fansen att träffas och umgås utan att ha kaos runt omkring. Det i sin tur kan göra att fansen känner sig närmare klubben vilket såklart skapar mervärde på alla sätt och vis.
Nackdelarna är att det kommer kännas mer kommersiellt och mindre rustikt. Samtidigt är läget i staden inte det bästa att etablera sig på för affärer. Kommer det att löna sig, eller kommer de tvingas slå igen. Och även om folk kommer till området, är priserna tillräckligt attraktiva för att de ska spendera sina pengar? Eller är de som jag mer sugna på att köpa ett par Estrella av en gatuförsäljare för €2 euro och sitta på trottoarkanten. Sitta där och titta på den rustika fasaden. Nej, nu romantiserar jag. Självklart ska vi utvecklas, va!?
Slutord och undertecknads egna tankar
Det står klart att Barcelona behöver en arena som står i proportion till lagets framgångar och som samtidigt kan gynna klubbens ekonomiska utveckling. Inte minst anser 72 % av de som faktiskt röstade att NÅGOT måste göras.
Innan ett sådant kliv tas är det helt avgörande var man placerar fötterna. Är inte terrängen ordentligt sonderad är risken stor att man klampar rakt ut i kvicksanden och fortsätter att dras längre ner för varje steg i ett försök att ta sig ur knipan på egen hand. Är medlemmarna beredda på att sälja ut ytterligare delar av klubben förutom namnrättigheterna om projektet skulle urarta ekonomiskt?
Om inte, vad gör man då?
Det man sannolikt inte kommer göra är att sälja ut de fasta tillgångarna eftersom man totalt motsatte sig detta i samband med Laportas finansieringsförslag avseende Projekt Foster 2007. Det skulle vara politiskt självmord. Ytterligare banklån är inte att tänka på eftersom det skulle sätta klubbens ekonomi i en svår situation sett till minskade möjligheter att investera i sporterna. Så vad återstår då? Höja biljettpriserna och riskera en halvtom arena?
Njae. Sa någon Qatar?
Å andra sidan. Förr eller senare måste något göras även när det gäller en gammal stolthet som Camp Nou. Det är lite samma sak som med tröjreklamen när det infördes (något som nu majoriteten verkar ha accepterat som normalt) eller nästa års tröja med horisontella ränder. Det är utveckling, och det är något som är essentiellt för överlevnad. Frågan än dock om Barcelona som klubb kommer att överleva Espai Barça innan det slukar oss helt.
Jag är inte helt övertygad. Är du?
