Barcelona - Espanyol1 - 0
FC Barcelona - RCD Espanyol: Storebror delar ut nådastöt
Barcelona 1-0, lillebror ut. En katalansk batalj med ett historiskt avtryck i brödernas eviga kamp. Ett poetiskt avslut på en katastrofsäsong då storebror delade ut nådastöten som innebar Espanyols degradering efter 26 säsonger i högstaligan.
Poetiskt är att gripa efter ett halmstrå. Vad ska sägas om den här matchen? Snark. Två lag med kniven mot strupen. Barcelona behövde vinna för att upprätthålla en hårsmån chans att kunna vinna La Liga, och Espanyol behövde poäng för att upprätthålla en hårsmån chans att få stanna kvar i La Liga. Espanyol visade prov på den eldiga uppstudsighet som gett storebror bekymmer tidigare i år, men Barcelona… Så andefattigt.
Nåväl. Tre poäng införskaffade, tre poäng som förhoppningsvis får Reals självförtroende att svikta när de tar emot Deportivo Alavés fredag kväll.
Setiens Barcelona ställer upp med Busi, Rakitic och Sergi Roberto på mitten. Vänta lite nu. Tikitaka-visionären Setien spelar Roberto på mitten vars bredsida är inprogrammerad att passa vågrätt? Var tanken att Busi och Roberto skulle avlasta Rakitic som i sin tur skulle bryta mönster mot ett lågt försvarande lag med 11 man bakom boll? Jag trodde aldrig vi skulle se den här lösningen igen efter Valverdes uttåg. Det som hände var precis det man kunde ana skulle ske. Barcelona spelade runt bollen i de två första tredjedelarna i brist på genombrottskraft. En tafatt Griezmann till höger gjorde Messi osynlig, och en djupgående Suarez med 33 år på nacken har inte den fart och fläkt som han en gång haft. Sidledspass efter sidledspass mynnade ut i ett totaldominerat bollinnehav. Bra. Och nudå?
I andra halvlek har Setien noterat samma sak som vi andra och åtgärdar detta i form av en ungtupp. En god idé kan tyckas, för lite pojkstreck och viljan att utföra stordåd är nog precis vad Barca behöver. Tyvärr straffar det sig direkt då han denna gång valde pojkstreck före stordåd. Nej, så illa var det inte. Givet rött kort absolut, men det hade verkligen kunnat löna sig och genererat en farlig målchans. Precis den tempoväxlingen var det Barca eftersökte när man bytte in Ansu Fati. Stressen över att spela med en man mindre hann inte ens etablera sig, för minuten senare utfördes ännu ett pojkstreck. Lyckligtvis i motsatt riktning. Tjugoåringen Pol Lozano stämplar Pique och skärmen i VAR-rummet sänder favorit i repris. Tjugo man på plan och Barcelona kan ta tillbaka taktpinnen som knappt hunnit lämnas över.
Grisens första säsong i Barca har inte varit lysande. Fanbäraren Messi sägs vilja hjälpa honom för att få in honom i laget och få de kvalitéer han besitter att blomma ut. Det känns tyvärr avlägset. Efter pass från Messi tråcklar sig Suarez in i motståndarnas straffområde och lyckas få in en pass framför mål, men där syns inte en enda blågrön till, utan bara en småjoggande Griezmann helt utan varken timing eller hunger. Vid senare tillfälle tar sig Messi ut på vänsterkanten och skickar ett blint inlägg mot ett tomt straffområde. Messi delar ut sin besvikelse i form av viftande handgester. Griezmann besitter ingen målhunger alls, utan bara en tafatt vilsenhet.
I minut 56 får Griezmann däremot ett litet erkännande då han snitsigt klackar fram till Messi i straffområdet vars avslut ger Suarez möjligheten att trycka dit returen bakom veteranen Diego Lopez. 1-0 är faktum och så även slutresultatet. Barcelonas hopp om ligatiteln hänger på en skör tråd, och Espanyols hopp om förlängt kontrakt har släckts. En händelserik afton i de katalanska historieböckerna, men matchen i sig kommer nog att glömmas snart.
Setien kunde få Real Betis att blomstra, men här behöver det sannerligen vattnas. Undra hur länge han får bruka sina nya marker i Katalonien. Kanske står Peps arvtagare runt hörnet bakom kulisserna i väntan på att få kliva ut på den stora scenen…?
Hoppet sviker aldrig, låt oss stå fast vid det under sommarens sista omgångar. Större mirakel har skett. Visca El Barca!
