Gästkrönika: De som inte trodde på Puyol
När det kommer till att upptäcka lovande talanger finns det få män som har kunnat mäta sig med Oriol Tort. Den legendariska talangscouten arbetade dessutom som koordinator för FC Barcelonas akademi och var den som upptäckte bland annat Pep Guardiola och Xavi. Det nya La Masia, som ligger i hjärtat av träningsanläggningen, bär hans namn.
I mitten av 1990-talet befann han sig på plats för att observera en match mellan två katalanska lag, Mollerussa och gästerna CF La Pobla de Segur. Det sägs att han bara behövde ett par minuter på sig för att bedöma om en spelare var bra nog för att kunna bli proffs. Han lämnade därför arenan efter de första 45 minuterna eftersom ingen hade imponerat avsevärt på honom. I andra halvleken gjorde en ung Carles Puyol segermålet för sitt La Pobla de Segur.
Historien om hur Puyol blev inskriven i La Masia är en lång och komplicerad sådan och därför kommer den tas upp någon annan gång. Han lyckades hur som helst, via många kontakter, få chansen att provspela för klubbens Juvenil-lag. På den tiden fanns en policy som sade att klubben inte kunde neka en spelare att få provspela. Idag är det annorlunda. Bara genom att imponera på en scout kan en lovande talang hoppas på att komma in i Barças akademi. Med de kriterierna är det mycket möjligt att Puyol aldrig hade fått sin chans med tanke på att han inte hade gjort ett gott intryck på Oriol Tort.
Som sin vana trogen gjorde Puyol en enorm ansträngning för att nå sin dröm. Joan Martínez Vilaseca, som tränade Juvenil A, blev övertygad och bad honom att återvända för att träna med laget. Under tre veckors tid krigade Puyol på träningarna medan ungdomstränarna diskuterade om huruvida han var bra nog för att få stanna. Vilaseca trodde på honom. Tort gjorde inte det. Den förstnämnde fick till slut sin vilja igenom och det är anmärkningsvärt hur en så pass klok man som Oriol Tort kunde ha misstagit sig så pass mycket med Puyol. Han skulle dock inte bli den enda.
I sin första säsong med Juvenil A vann Puyol det katalanska mästerskapet och Copa del Rey. I finalen besegrade man Real Madrid med 4-2 och Puyi gjorde ett av målen. Året därpå spelade han i Barcelona C tillsammans med Xavi och hade Josep Maria Gonzalvo som tränare. Året därpå flyttade de allihopa upp till Barcelona B och lyckades ta sig upp till Segunda División A. På vägen upp dit ställdes man mot Real Madrid Castilla. Hemma på Mini Estadi inledde Puyol målskyttet och när domaren blåste av den första halvleken stod det 5-0 till los blaugrana, vilket även skulle bli slutresultatet. I inledningen av den andra halvleken bytte Gonzalvo ut Puyol på grund av en skada. Puyol, mer ursinnig över att ha blivit utbytt än glad över matchresultatet, sparkade in dörren till sjukstugan med en sådan våldsam kraft att den gick sönder.
I returmötet spelade Puyol återigen från start i en match som katalanerna vann med 0-2. På läktaren satt Louis van Gaal och firade målen med en sådan entusiasm att Madrids dåvarande president Lorenzo Sanz lämnade arenan innan slutsignalen, tydligt irriterad. Senare skulle samme Van Gaal låta Puyol få debutera med A-laget, men det fanns fortfarande ett par hinder kvar att överkomma.
I Johan Cruyffs Dream Team var Ronald Koeman en av ledarna och stöttepelarna och efter hans mål mot Sampdoria i Europacupfinalen ’92 fick han en mytologisk status som få spelare har eller har haft i klubbens historia. Holländarens frispark hade äntligen gett Barcelona sin efterlängtade titel och han har sagt upprepade gånger att han brukar alltid få hundratals gratulationssamtal och sms den 20 maj, dagen då pokalen med de stora öronen bärgades.
När Van Gaal tog över som tränare i Barça anslöt sig Koeman till tränarstaben och med jämna mellanrum fick han även få leda träningarna med B-laget, där Gonzalvo fortfarande var huvudansvarig. I slutet av 1997-98 säsongen bad Van Gaal de två tränarna att göra varsin individuell värdering av spelarna i laget, utan att den ena visste vad den andre hade skrivit. Bägge två var överens om att Xavi hade en plats i A-lagstruppen, men när det gällde Puyol skilde sig åsikterna åt. Enligt Gonzalvo var Puyi var en av hans bästa spelare. Koeman däremot ansåg att han inte var bra nog och hade istället ögonen på en annan mittback, Iban Cuadrado.
Det dröjde inte länge förrän Xavi flyttades upp medan Puyol fick fortsätta i B-laget. Kanske hade Koemans negativa bedömning spelat en roll men det skulle inte hindra Puyol från att fortsätta kämpa för att nå sin dröm. Men då dök Llorenç Serra Ferrer upp i bilden. Han hade tagit över som ansvarig för akademin i 1997 och under sommaren 1999 förhandlade han med Malaga om Puyols övergång. Serra Ferrer trodde inte på att Puyol hade en framtid i Barça och gjorde allt han kunde för att bli av med spelaren. Han inte bara öppnade dörren för att Puyol skulle lämna, han försökte dessutom knuffa ut honom från klubben.
Men Puyol bet ihop, knöt handen i fickan och kämpade vidare. Han vägrade kasta in handuken och valde att stanna kvar i B-laget för en väldigt, väldigt låg lön. Den sommaren spelade Barcelona B en U-21 turnering i Schweiz, men eftersom Puyol var för gammal fick han stanna kvar i Katalonien och träna med C-laget. Då bestämde sig Van Gaal för att arrangera en träningsmatch mellan A-laget och en kombination mellan Juvenil och Barcelona C. Puyol deltog och gjorde en kanoninsats. Van Gaal letade under den perioden efter en komplement till högerbacken Michael Reiziger och efter att konsulterat med två av sina närmaste medarbetare bestämde han sig för att satsa på Puyol istället för att köpa in en ny spelare.
En av de tränarna som hade rekommenderat holländaren att Puyol kunde fylla in för Reiziger var Joan Martínez Vilaseca, som tidigare hade haft Puyol i sitt lag när han tränade Juvenil A. Samme Vilaseca som hade insisterat på att den unge katalanen skulle slussas in La Masia fyra år tidigare. Från dag ett hade Vilaseca sett något i den långhårige ynglingen och när han informerade Puyol om att han skulle skriva på för Barça hade tränaren bara ett krav: ”Du måste klippa av dig håret”. Med tanke på att Puyol hade en unik chans att få spela för klubben han hade älskat sedan barnsben tvekade han inte: ”Som ni vill”.
