Har Martino lagt den sista pusselbiten?
Nu har nedräkningen börjat på allvar. Mindre än 36 timmar till avspark och de båda storlagens tränare håller som bäst på att lägga ut bitarna till det pussel som ska ge respektive lag de bästa förutsättningarna att gå segrande ur striden. Både Martino och Ancelotti för i morgon sitt första el Clásico – för argentinaren gäller det nu att plocka fram alla bitar han pusslat med under säsongen och hitta det perfekta motivet för att matcha italienarens eget bygge.
När Gerardo Martino tillträdde som coach i somras var han noga med att påpeka sin respekt för Barcelonas spelstil och identitet. Det han ville åstadkomma var snarare att återkräva vissa aspekter i spelet som han ansåg fattats under föregående säsonger. Han pratade framför allt om att spelarna skulle vara mer tydliga vid bolltapp genom att pressa motståndarna högt upp i plan. Han talade i början också om att den viktigaste aspekten trots allt kommer vara spelarnas motivation att (fortsätta) vinna. I ett clásico kommer båda dessa faktorer att vara essentiella för att Barcelona ska avgå med segern.
Pressen vid bolltapp
Det finns olika sätt att skapa bra förutsättningar för att återerövra bollen när man tappat den. Om Barcelona förlorar bollen centralt, där laget älskar att kombinera och spela loss varandra, gäller det att ha tillräckligt med spelare nära den ytan där bollen tappades. På så sätt blir det också uppenbart lättare att återerövra den då ytorna blir mindre för Real att spela sig loss på. Om Xabi Alonso, som är erkänt skicklig på de längre passningarna, hade varit tillgänglig hade Ancelotti haft möjlighet att neutralisera pressen från Barcelona då spanjoren kunnat slå ut motståndarna med en lång passning direkt. Förmodligen kommer Real att ställa upp med Illaramendi och Khedira, och de kan inte mäta sig med Alonso när det gäller passningsspelet.
Frågan detta medför är om Martino väljer att göra en Pep, dvs spela med fyra mittfältare och en droppande Messi för att göra livet tufft för Reals defensiva mittfältare. Guardiola gjorde detta på Santiago, (läs Microsoft), Bernabéu. Då spelade Alexis som central anfallare med Messi strax bakom och Cesc tog plats på mittfältet. Resultatet? Vinst för Barcelona. Frågan är dock om Tata resonerar i samma tankebanor som föregångaren, eller om han vill sätta sin egen prägel på matchbilden genom andra taktiska drag.
Centralt kommer det att packas ihop en hel del, och då kommer det att finnas lite mer ytor på kanterna. En tydlig aspekt i Martinos budskap är att låta mittbackarna stå för längre uppspel än tidigare. Både Mascherano och Piqué har skickat ut crossbollar mot yttrar och ytterbackar som alternativ till de centrala uppspelen via Sergio och Xavi.
På kanterna finns också möjligheten att skapa en bra press även om man inte skulle vinna förstabollen. Förutsättningen är då att mittfältet och backlinjen hinner upp tillräckligt långt och inte hamnar på mellanhand så att motståndarna får mer tid på sig än de normalt får centralt. Här måste alltså Barcelona se upp en hel del eftersom Real har en passningsskicklig Marcelo som vänsterback. Han har förmågan att sätta längre bollar på anfallarna och om Adriano flyttat över för mycket när spelet är på andra kanten är risken stor att Di Maria eller Bale får mycket yta att jobba med. Vi såg det ett par gånger mot Milan, men då kom aldrig bollen eftersom italienarna inte var lika vassa i passningsspelet.
Men vänta nu tänker den insatte supportern. Real Madrid är inte samma lag nu som under Mourinho. De vill ju vara mer bollförande och har inget emot att bygga anfall längre bak i plan. Sant, men Barcelonas spelstil inbjuder till att kunna kontra och Ancelotti kommer förmodligen inte vilja spela genom mittfältet och då blir det mer pang på längs med kanterna och därmed snabbare anfall och mindre bollinnehav. Det är just den långa bollen som Barcelona ska undvika, och helst de som kommer från Marcelo, Modric eller Isco.
Och det är där pressen kommer vara livsviktig.
Jag föredrar personligen att spela med en extra mittfältare, men är inte säker på att Martino resonerar på samma sätt. Oavsett måste Barcelona vara mer tydliga under hela matchen när det gäller pressen, hittills har den bara infunnit sig sporadiskt under delar av matcher. Nu kommer det att krävas ett stort engagemang och pigga fötter om laget ska vinna slaget på mittfältet. Samtliga Reals anfallare har ett övertag på Barcelonas backlinje när det gäller snabbhet, och de får inte komma rättvända – då blir det som i 1-3 förlusten i Copa del Rey.
Motivationen att vinna
Jag kan förstå att Barcelona i vissa matcher på slutet (Osasuna och Milan) inte haft samma motivation som tidigare på säsongen. I alla fall om de nu gått och haft mötet mot Real i tankarna. Det psykologiska övertag Barça skaffade sig under Guardiola suddades ut under Tito men Gerardo Martino har nu chansen att ta tillbaka det och skaffa ett övertag på Ancelotti. Ett övertag som kan vara väldigt viktigt senare på säsongen när möjligheten att lagen möts fler gånger i andra sammanhang är stor.
Även om detta möte förmodligen inte kommer vara avgörande för hur ligan slutar kommer det att vara en referenspunkt att bygga vidare ifrån. Det är inte läge att gå tillbaka till ritbordet, det är snarare nu man ska börja bygga upp ett självförtroende som gör att flytet i spelet fungerar av sig själv så att laget slipper känna oro över att inte veta exakt var man står.
Den där extra ansträngningen som fanns mot Sevilla men saknades mot Osasuna och Milan är ett krav för att utgången av matchen ska bli positiv. Spelet är för närvarande inte helt på topp, och då krävs det att inställningen åtminstone finns där. Det finns onekligen ett par spelare som är en bra bit ifrån sin potentiella toppform, för dessa krävs det verkligen att huvudet är på plats och hjärnan aktiverad.
Hur som helst, nyckeln till att vinna kommer till stor del att ligga på Gerardo Martino själv. Det är han som är chefen och därför han som måste skapa incitament för spelarna att agera utifrån. Sedan om detta är en video a la Pep, ett brandtal eller en annorlunda uppvärmning – ja det spelar inte så stor roll. Grejen är bara att spelarna måste bli inspirerade. Det har trots allt gått lite av inflation i antalet clásicos de senaste åren, och när något blir återkommande blir det också likgiltigt och den egenskapen är aldrig bra.
För Real som på slutet bytt spelare betydligt oftare kommer alltid nyhetens behag att finnas där i delar av laget i alla fall. Barcelona har inte samma förutsättning, på gott och ont. Men nu finns det trots allt en ny tränare, och det kan man dra nytta av. Om allt annat skulle fallera finns i alla fall ett vackert tifo att hämta inspiration ifrån. Spelar de inte för Martino så kan ju alltid ”Força Tito” vara något att kämpa för.
Den sista pusselbiten
I gårdagens krönika avhandlades mittbacksfrågan. I denna har vi betet av vikten av att erövra boll snabbt. Till sist kommer grädden på moset, den sista pusselbiten som ska få vågskålen att tippa över till Barcelonas fördel när 90 minuter plus tillägg är till ändå. Jag pratar om Neymar.
De senaste 7 åren har handlat väldigt mycket om Lionel Messi när Barcelona varit på tapeten. 29 mål mot Real Madrid talar sitt tydliga språk om vi ska prata meriter i aktuella sammanhang. Det är tveklöst honom Ramos och Varane kommer att fokusera på. Grejen är bara den att nu finns det en brasse som inte heller går av för hackor.
I mitt scenario med en extra mittfältare i ställer för två yttrar skulle Neymar få möjligheten att spela centralt med friheten att röra sig i ytorna mellan inner- och ytterbackar snarare än att slicka kant och bli nersparkad av Arbeloa (utan kort som påföljd...). Supertalangen, eller stjärnan för den delen, har ett vasst rörelsemönster, precis som Alexis Sanchez (men som aldrig får bollen på djupet), skillnaden är bara att Ney är en bättre målskytt och tar sig enklare förbi motståndarna än chilenaren. Med Neymar centralt kan detta öppna upp än mer frihet för Messi som då kommer ställa frågan till mittbackarna om de ska följa med honom upp i plan eller stanna och hålla koll på Neymar.
Oavsett hur Martino resonerar kring användandet av ”JR” kommer han definitivt att kunna bli den sista pusselbiten i mästerverket FC Barcelona anno 2013. Han visade sig vara tungan på vågen mot Atlético i supercopan, och han klev fram mot Celtic när la Pulga saknades. Den dagen när Messi och Neymar båda samtidigt presterar i nivå med sin kapacitet, ja då spelar det ingen roll vad försvararna heter eller var de kommer ifrån – ”labbprojekt” eller ej.
Den 26:e oktober 1958, alltså för exakt 55 år sedan, spelades det också ett el Clásico på Camp Nou. Matchen slutade 4-0 till Barcelona efter ett hattrick av den brasilianske anfallaren Evaristo där hemmalaget sprang sänder marängerna i en batalj som slutade med ett storbråk och utvisningar. Resultatmässigt får historien gärna upprepa sig och huvudrollsinnehavaren får gärna vara en Barcelonabrasse igen.
Där hoppas jag dock att likheterna slutar, för Evaristo gick nämligen till Real Madrid några år senare och när det gäller bråk på plan har vi nog alla fått nog av den varan, eller hur?
