Krönika: "Mitt namn är Ruben, och jag är Messi-beroende"
Tre veckor senare, och fortfarande ingen fotboll i sikte. Läge att förbereda sig för det oundvikliga?
Tre veckor senare, och fortfarande ingen fotboll i sikte.
Corona-krisen har ryckt undan mattan för den europeiska fotbollen, och får man tro de kurvor, prognoser och expertutlåtanden som florerar i media kan det handla om månader innan toppligorna återupptas. Om de återupptas överhuvudtaget.
Och La Liga är inget undantag. Tvärtom är Spanien ett av de hårdast drabbade länderna, och så sent som i söndags meddelade landets premiärminister, Pedro Sánchez, att det nationella nödläget – som innebär att hela befolkningen sitter i karantän – förlängs med ytterligare femton dagar.
Rätt eller fel? Ingen aning. Men för den fotbolls-abstinente är beskedet illavarslande, och för oss culés innebär nödläget ytterligare en fingervisning om vad som (med största sannolikhet) väntar.
Nämligen en Barça-fri vår. Den första sedan barnsben, för många av oss. Och trots att en uppskjuten fotbollssäsong är ett billigt pris att betala för människors hälsa, är det svårt att inte ställa sig själv frågan:
Hur länge kommer man stå ut?
Ett par veckor till? Nemas problemas. Någon månad? Borde vara lugnt. Men tre månader? Nja, det vette tusan om kroppen kommer att tolerera utan protest.
Efter snart två årtionden har den ju vant sig: vid veckoliga injiceringar av ren och skär fotbollsbriljans. Av utomjordiska dribblingsräder, geniala passningar och omöjliga spelsekvenser. Av mål, mål och ännu fler mål.
Drogen? Leo Messi, förstås. Och innan ni säger något – nej, jag vet att han har haft hjälp. Och ja, i slutändan går laget före jaget. Så även i min värld.
Men låt oss vara ärliga: Ibland är det svårt att avgöra var ens kärlek för FC Barcelona slutar, och den för Leo Messi börjar. Och vi som har växt upp med argentinaren kommer att få vårt supporterskap testat, när han en dag lägger skorna på hyllan. Vare sig vi är redo att erkänna det eller inte.
Förhoppningsvis är det långt till dess. Två-tre säsonger, åtminstone. Men är det något som Corona-utbrottet har kastat ljus på, så är det alltings förgänglighet. Och eftersom det första steget mot nykterhet är erkännande, är det lika bra att konfrontera verkligheten:
Hej, mitt namn är Ruben, och jag är Messi-beroende.
