La Setmana Blaugrana vecka 51: En Julsaga
Med julen tillryggalagd – och nyåret i antågande – tar nyhetssvepet tillfället i akt och gör bokslut. Gör bokslut, och tar en kort promenad genom tiden. Med avstamp i det förflutna, genom nuet – och in i framtiden.
Gångna julars ande, nuvarande julens ande och kommande julars ande.
Tre vålnader, som i Charles Dickens Julsaga var och en representerar den åldrande snåljåpen Ebenezer Scrooge. Och som visar honom vad han en gång var, vad han har blivit – och vad han en dag riskerar att bli.
Men vilka är FC Barcelonas andar? Och framförallt: Vad skulle de visa Josep Bartomeu, för att på bästa tänkbara sätt avskräcka honom från fortsatta och framtida snedsteg?
Spetsa öronen, så hör ni dem kanske...
Gångna Barças ande
Josep! Det är jag – Gångna Barças ande! Följ med, så ska jag påminna dig om alltings början.
Ser du männen där borta? Precis – de vilt diskuterande männen vid sidan av träningsplanen. Det är Rinus Michels, tillsammans med Johan Cruyff. Tillsammans stöter och blöter de sina respektive fotbollstankar, och sakta men säkert närmar de sig varandra.
Där och då sås ett frö, som så småningom ska komma att bli det TikiTaka-träd som du och din ledning skördar frukten av än idag. Jag säger då det, Josep – vore det inte för dessa två herrar skulle din klubb vara oigenkännlig. Ingen La Masia, inget bollinnehav, ingen Guardiola – ingenting. Glöm aldrig det.
Låt oss fortsätta. Hela vägen fram till 2009, ungefär. Och nej, inte undra på att du känner igen dig – vi är i hjärtat av FC Barcelona kontorsbyggnad, ju. Din arbetsplats!
Känner du igen det kostymklädda paret framför dig, längst bort i rummet? Inte? Märkligt – man tycker ju att du borde känna igen dig själv och din före detta kumpan Sandro Rosell.
Som så många gångar förr berättar Sandro för dig om hans vision för FC Barcelona. Hur klubben ska gå om Real Madrid i globalt omfång, och under hans ledning förvandlas från en fotbollsklubb till ett fotbollsspelande, multinationellt företag. Kosta vad det kosta vill.
Som vanligt lyssnar du storögt. Ser framför dig den enorma affärsmässiga potentialen. Mer övertygad än någonsin om att ni tillsammans ska lyckas kombinera Barcelonas särprägel med ett affärstänkande – och på den vägen skapa världens på en och samma gång största och bästa klubb.
Dessutom när du en förhoppning om att själv ta över rodret. Du tänker: Vem vet, en dag kanske Sandro virrar bort sig själv bland sina skumma affärer? Bäst jag står på god fot med honom, utifall att. Där och då har du ingen aning om hur rätt du kommer att få...
Nuvarande Barças ande
Vakna, Josep! Det är jag – Nuvarande Barças ande!
Visst träffade du min kollega, Gångna, häromdagen? Så bra, då vet du vad som gäller.
Tillåt mig att måla upp en bild. En bild av det FC Barcelona som du basar över idag, och som du tror dig beskydda med hjälp av dina strategiska, affärsmässiga manövrar.
Som du ser är vi i styrelserummet. Du och dina många kollegor talar om klubbens senaste bedrifter. Det nykritade avtalet med japanska Rakuten, till exempel. För att inte nämna det nya huvudkontoret i New York och klubbens pinfärska, rekordsvarta bokslut. Det faktum att ni äntligen har frigjort er från Qatar Foundation försämrar inte heller saken…
Ni är dessutom försiktigt hoppfulla inför säsongen. Visst, fjolåret blev inte vad ni hoppades på – men nog ska ni lyckas studsa tillbaka! Nog är Ernesto rätt man för tränarjobbet, och nog ska laget på något sätt hitta tillbaka till Barça-sättet att spela fotboll på!
Inte minst du är alltjämt övertygad om att dina visioner är genomförbara. Du tänker: Låt vara att klubben för tillfället går igenom en mindre identitetskris – varumärket FC Barcelona växer i stadig takt, och det är bara en tidsfråga innan exempelvis akademien och spelidén kommer ikapp. Det går hand i hand, ju.
Du är hoppfull, alltså. Hoppfull över att fotbollsklubben Barça ska förstärkas i takt med varumärket Barça. Att det ena inte utesluter det andra.
Men i din övertygelse glömmer du en sak, Josep. Du glömmer att droppen urholkar stenen. Du har rätt i att det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra. Men för varje kommersiellt steg ni tar krävs en kraftansträngning för att stärka klubbens grundvalar. De grundvalar som gör Barça till just Barça – nu och i framtiden.
Det gör du bäst i att lära dig. Annars riskerar du att gå miste om klubben i ditt hjärta.
Kommande Barças ande
Hallå, Josep! Det är jag – Kommande Barças ande! Är du redo för en resa in i framtiden?
Inte för att du har något val, egentligen. Följ med mig, så tar vi oss en titt.
Året är 2029. Som du hör är vi omringade av hundratals Barça-fans, som samtliga har slutit upp för att på plats se Barcelona möta Valencia i säsongens tionde La Liga-omgång. Men lägg märke till vägskyltarna där borta. Ser du vilket språk de är skrivna på?
Engelska, precis. Vi befinner oss nämligen varken i Valencia eller Barcelona, utan i Seattle – strax utanför CenturyLink Field. Nuförtiden spelas inte mindre än fem ligamatcher per säsong utomlands, i syfte att ytterligare globalisera sporten. Ett beslut som inte enbart var ditt eget, men som du snabbt som ögat skrev under på.
Beslutet att införa ytterligare tre tröjsponsorer var däremot helt och hållet din idé. Och i enlighet med det rådande kommersiella fotbollsklimatet klubbades förslaget igenom utan större motstånd. Att matchtröjan knappt är igenkännlig har stört blott ett fåtal supportrar, så ingen större skada skedd, tänker du. De amerikanska ungdomarna bryr sig sannerligen inte, eller hur?
Inte heller verkar de bry sig om själva spelet, eller hur? Och vem kan klandra dem – inte på tio år har Barça spelat sin utpräglade possession-fotboll. Få personer födda efter 2010 minns Barcelonas fornstora tikitaka-dagar, och idag hejar allt färre på Barcelona på grund av klubbens före detta särprägel.
För det är just en före detta särprägel, Josep. Beviset är rakt framför din näsa. Ett superlag bestående av inköpta superstjärnor, och utan minsta koppling till dåtidens Barça. Utöver emblemet, vill säga, som i stort sätt är oförändrat...
Och det tog fart med dig, Josep. Med dig och Sandro. Visst, du har sedan länge lagt president-skorna på hyllan – men det var du som banade väg för den framtida, business-orienterade Barça-presidenten. Du som tog klubbens identitet för given, och lät den glida klubben ur händerna. Sakta men säkert. Bit för bit. Beslut för beslut.
Nå, vad säger du? En skrämmande syn, inte sant? Jo, såklart – men gaska upp dig en smula! Ännu är inget skrivet i sten. Ännu kan du rannsaka dig själv och ändra Barça-skutans kurs.
Ödet är up for grabs, Josep. Sträck dig fram och ta det.
Det var allt för den här veckan! God fortsättning, så är svepet tillbaka (i vanlig tappning) den 8 januari!
¡Visca el Barça!
