Málaga nollade Barcelona på la Rosaleda
Trots den sena avsparkstiden hade en hel del fotbollsfans letat sig in på la Rosaleda för kvällens batalj. Stämningen var god, men någon större fotbollsunderhållning skulle de nästan 25.000 åskådarna inte bjudas på denna septemberkväll.
Luis Enrique valde att lämna Mathieu och Alves hemma i Barcelona och i stället fick Piqué och Bartra åter chansen i backlinjen.
På högerbacksplatsen debuterade nyförvärvet från Sao Paulo, Douglas.
I övrigt var det den förväntade elvan, och Pedro fick åter förtroendet i anfallet jämte Messi och Neymar.
För Málagas del valde Javi Gracia något förvånande att bänka Santa Cruz i anfallet och i stället starta med Amrabat.
På det offensiva mittfältet valde tränaren att satsa på andra spelare än de som tidigare frekvent startat.
Pigga ben är som bekant bra att ha när ett lag förväntas jaga boll och täcka ytor.
Startelvorna;
Malaga (4-2-3-1)
Kameni
Rosales, Sanchez, Weligton, Torres
Camacho, Darder
Castillejo, Juanpi, Duda
Amrabat
Barcelona (4-3-3)
Bravo
Douglas, Piqué, Bartra, Alba
Rakitic, Sergio, Iniesta
Pedro, Messi, Neymar
Första Halvlek
Domare Hernández blåste igång matchen och redan efter några minuter stod det klart att hemmalagets taktik bestod i att packa ihop centralt och jobba hemåt med samtliga spelare när Barcelona hade bollen. Det var dock just Málaga som fick den första målchansen på en snabb utspark från Kameni. Bollen nådde fram till Amrabat som löpte in i straffområdet, vände upp och avlossade ett hyfsat markskott mot Bravo som lätt skopade upp bollen i sin famn.
I och med hemmalagets defensiva taktik kom Neymar och Pedro in mycket centralt för att Barça skulle kunna trycka upp ytterbackarna och skapa ytor. Laget försökte tålmodigt spela runt bollen för att komma in i en bra rytm. Första chansen dök upp efter en kvart när Messi försökte knorra in en frispark från si sådär 22,6 meters håll. Bollen fick aldrig något riktigt dyk och Kameni hade full koll på läget.
Efter detta följde en period med mer böljande spel med undermålig passningskvalitet från båda lagen. Såväl Messi som Iniesta såg så här långt relativt stabbiga ut i sina prestationer och var inte riktigt vän med varken boll eller sig själva. I samma stund som undertecknad plitade ner dessa tankar blixtrade båda till och skapade något som var närmare den nivå man kan och ska förvänta sig. Vampyren gled förbi ett par motståndare och Messi lyckades med en kombination i straffområdet. I momentet efter bröstade Messi ett inlägg från Alba mot mål, men ”avslutet” blev alltför snett.
Med halvtimmen spelad var känslan att Barcelona kände sig betydligt mer obekväma än motståndarna och febrilt letade efter något som liknade ett lagspel. Normalt sett hade man förväntat sig ett betydligt högre bollinnehav än de 62 % som var fallet, ett bevis för att spelet inte flöt som brukligt – särskilt som chanserna också uteblev. Mest anonym så långt var Neymar som dels fick väldigt lite bollar att arbeta med, men dels själv inte visade sig för sina lagkamrater.
När klockan tickat förbi 40 minuter kunde dock en lite förbättring i bortalagets spel att märkas. Förmodligen hade det en del att göra med att hemmalagets spelare började bli en aning trötta, men också för att Barcelona stundtals (läs ögonblick) ökade passningstempot ett snäpp. Någon farlig chans blev det emellertid inte och lagen gick in i pausvilan med 0-0 i bagaget. Gracia var garanterat mest nöjd av de båda tränarna, och personligen hade jag önskat att få vara en fluga på väggen i Barcelonas omklädningsrum den följande kvarten.
Andra halvlek
Inga byten i halvtid, lagen startade den andra halvan med samma manskap som i den första. Hemmalaget inledde med gott mod och försökte ta initiativet med ett betydligt vassare presspel mot Barcelonas backlinje. Ett par tre frisparkar med möjlighet att lyfta fram folk i straffområdet var dock det bästa de fick ut av den ansträngningen, som varade knappa tio minuter.
Vad Lucho sa i omklädningsrummet låter jag vara osagt, men prestationen den första timmen är inget att skriva hem om precis, så jag lämnar den därhän. Inte ett enda avslut på mål. Inte ett enda. Inte ens Bartras nick på Rakitic fina hörna ville leta sig innanför målramen.
Förändring behövdes, och förändring skulle komma. Skulle ungdomlig skönhet och iver vara det som löste alla knutar? Munir el Haddadi och Sandro Ramirez var nämligen de som Lucho valde att byta in efter 63 minuter. Ut gick Pedro och Neymar. I samband med bytena började Málaga också att återgå till ett mer avvaktande spel, allt för att säkra upp och spara på krafterna inför de sista 25 minuterna. Samtidigt valde Gracia att ta ut Duda och sätta in pigga ben i form av före detta Barcelona B-spelaren Luis Alberto.
Kort därefter kom matchens så långt bästa målchans i form av ett rungande skott från Málagas högerback Rosales. Bravo kunde bara se på när bollen smet strax utanför bortre stolpen och det var bara decimetrar som skiljde för att Barcelonas nolla bakåt skulle spräckas. Bytena verkade mest få effekt för hemmalaget. Luis Alberto fälldes av Douglas precis utanför straffområdet och hemmaspelaren tog själv hand om frisparken. Skottet gick stenhårt på Bravo och första stolpen och återigen var det nära ledning för de blåvita.
Ett par minuter senare fick Barcelona en snarlik frispark efter att Sandro gjorts ner. Ett gyllene läge för bortalaget att hitta på något som kunde liknas vid en målchans i alla fall. Men ack, inlägget från Messi hittade ingen medspelare. Bara kvarten kvar och desperationen började så smått lysa i ansiktet på ligaledarna. Messi gick mest och tittade ner i gräset, men jag antar att han också var desperat. Lucho passade på att göra sitt sista byte och satte in Adriano på högerbacken i stället för Douglas. Förhoppningen var kanske att brassen skulle göra som sist på la Rosaleda, avgöra med matchens enda mål.
Sista tio, och äntligen tog Messi lite initiativ. Först en fin kombination där Rakitic nästan kunde avsluta, därefter en dribblingsräd som visserligen endast slutade med en hörna – men ändå något av en intention, ett hopp att hänga fast vid. I samband med den sistnämnda situationen tar Weligton ett hårt grepp om Messis haka och borde blivit utvisade, men mittbacken klarade sig konstigt nog med en varning.
Matchens slutskede kan sammanfattas i två ord; konstanta spelavbrott.
Tilläggstiden på tre minuter var det sista halmstrået för lagen att gripa om det skulle bli något avgörande. Men se det blev intet av detta och matchen slutade mållös. Ett resultat som Barcelona med tanke på prestationen får vara nöjda med, och ska man hitta något positivt så är det att laget fortfarande inte släppt in något mål.
Kudos till Málaga som gjorde en solid insats. Välförtjänt poäng, minst sagt.
På lördag väntar Granada på hemmaplan. Avspark 18.00 med chans till revansch.
Matchfakta
Mål: 0-0
Varningar: Rosales och Weligton (Málaga), Piqué och Douglas (Barcelona)
Skott på mål: 2-0
Bollinnehav (%): 31-69
Publiksiffra: 24.841