Real Madrid - Barcelona0 - 1
Real Madrid – FC Barcelona: 0–1
Det var sannerligen inte vackert alla stunder, men Barça har en ledning med sig till hemmamötet, efter det första Clásicot av två i Copa del Rey.
Det första Clásicot av tre på kort tid väntade på torsdagskvällen. Barça hade begett sig till den spanska huvudstaden, där Real Madrid stod som värdar för den första av två semifinaler i Copa del Rey.
Nyheten i Barça-elvan var att Marcos Alonso (som alltså går före Eric García) klivit in istället för dansken Andreas Christensen, som haft en skadekänning. Noterbart i övrigt var att det var en jubilerande Sergio Busquets som kom till spel. 46 framträdanden i El Clásico-sammanhang är rekord, och pivoten lämnar därmed en viss Lionel Messi bakom sig på listan.
Barça: ter Stegen – Araújo, Koundé, Alonso, Balde – de Jong, Busquets, Kessié – Raphinha, Ferran, Gavi.
Real Madrid: Courtois – Carvajal, Militão, Rüdiger, Nacho – Modric, Kroos, Camavinga – Valverde, Benzema, Vinícius.
När Clásicot – nummer 252 i ordningen – väl sparkades i gång var det Real Madrid som tog tag i matchen. De första tjugo minuterna tillhörde utan tvekan hemmalaget, medan gästande Barça hade rejäla problem i uppspelsfasen.
Men så är det som bekant sporten fotboll vi pysslar med. Ett blårött ledningsmål har varit mer logiskt förr, men när Franck Kessié (eller snarare Eder Militão) öppnade målskyttet var det bara att tacka och ta emot. Eduardo Camavinga väntade någon tiondel för mycket med en bakåtpassning, och någon sekvens senare var Militão olycklig och sist på bollen innan den retsamt hamnade i hemmalagets mål.
I övrigt var det svårt att känna igen Barça i den första halveken. Något oklart om det var en taktiskt smart matchplan av Xavi eller ett gästande lag som faktiskt inte klarade av att spela sitt eget spel fullt ut. Förmodligen en kombination av de två faktorerna.
Ferran Torres och Raphinha, de offensiva blåröda korten för kvällen, hade inte många rätt de första 45 minuterna. I övrigt var det ett tufft Clásico, ett hett Clásico – precis som det ska vara.
Den andra halvleken spelades på ungefär samma sätt. Barça hade inte medel nog att kontrollera matchen, men samtidigt framstod det som att Real Madrid var rätt ovana vid att ha så mycket boll – men framför allt vid det faktum att de för en gångs skull inte bara kunde lägga sig i försvar och gå på omställning.
Samtidigt stängde Ronald Araújo ner Vinícius Júnior på kanten ännu en gång (för vilken gång i ordningen egentligen?), och Jules Koundé var tillbaka i gott slag i mittbackspositionen.
När den stora chansen kom i halvek nummer två var det faktiskt Barça som fick den – och ännu en gång var det Franck Kessié med läget. Den här gången stod däremot – nyligen inbytte – Ansu Fati i vägen. Närmast osannolikt, och samtidigt rätt signifikant för stackars Ansus säsong hittills. Det var närmast komiska scener när Kessié efteråt, med all tydlighet, försökte visa Ansu hur man hoppar.
Hur som helst, med den sekvensen avklarad – det skulle inte komma någon kvittering för Real Madrid. Även om hemmalaget faktiskt skapade något av en forcering framåt slutet av matchen. Barça kan därmed åka tillbaka österut mot katalansk mark med ett fint resultat inför returen på Camp Nou om några veckor.
Torsdagens insats kan knappast beskrivas som fotbollsestetiskt tilltalande, och det var på många sätt ett Barça vars spelplan och filosofi inte gick att känna igen. Samtidigt är det ett faktum att det blev ännu en seger på Bernabéu, och det utan Pedri, utan Andreas Christensen, utan Ousmane Demblélé och utan Robert Lewandowski.
Då kanske det måste se ut så här? En sak är i alla fall säker; det kan inte se ut på samma sätt på hemmaplan den 5 april.
