- -
Real Madrid – FC Barcelona 3-4
Att det skulle bli stor dramatik när Barcelona och serieledande Real Madrid drabbade samman i El Clásico var ingen överraskning. Men ingen hade nog kunnat förustpå det drama som utspelade sig på Bernabeu den här kvällen när Barcelona tog sista chansen att ta sig tillbaka in i guldstriden...
Första halvlek
El Clásico på Bernabeu har ofta en tendens att börja avvaktande med ett Barcelona som håller i bollen och ett Real Madrid som ligger och väntar på rätt läge för att ställa om och såra sina motståndare. Så blev det inte den här gången då ett kokande Santiago Bernabeu fick se en första halvek innehållande fotbollsunderhållning utöver det vanliga. Särskilt de första tjugofem minuterna spelades i ett vansinnigt högt tempo, framförallt från hemmalagets sida, vilket även tvingade Barcelona att släppa bollen fortare mellan sig för att inte förlora den och bjuda på omställningar.
Real Madrids aggressiva presspel öppnade upp ytor bakom backlinjen för Neymar att löpa in på. Redan efter tre minuter fick vi se prov på detta när Messi stack fram bollen i djupled till brassen som dock inte fick till avslutet som Lopez kunde hålla utan några som helst problem. Minuterna senare skulle Benzema få sitt första, men långt i från sista, skottförsök i matchen efter slarv av Barcelona, men skottet gick utanför och Valdés behövde aldrig ingripa.
Det var istället Barcelona som skulle ta ledningen i den 6:e matchminuten när Messi hittade ut med en svepande passning till Iniesta som sökte sig in till vänster i straffområdet. Iniesta tog emot bollen innan han lät vänstern tala och skickade upp bollen i bortre krysset, helt otagbart för Lopez. Ett klassmål från Iniesta som gjorde sitt första mål mot Real Madrid på Santiago Bernabeu.
Den intensiva inledningen fortsatte med att Di Maria tog sig förbi längs vänsterkanten och serverade en fristående Karim Benzema snett inåt bakåt. Många var nog beredda att skriva in ett kvitteringsmål för Real Madrid, men Benzemas avslut gick över. Dessvärre skulle vi får se betydligt mer av både Di Maria och Benzema som verkligen visade upp sig från sin bästa sida den här kvällen.
Målchanserna fortsatte att avlösa varandra i den galna matchinledningen. Efter dryga kvarten var Messi helt frispelad med Lopez, men lyckades överraskande nog inte ens träffa målramen. Messis miss skulle visa sig kostsam för Barcelona. Bara fem minuter senare skickade nämligen Di Maria in ett inlägg till Benzema vars nick var långt ifrån perfekt, men ändå tillräckligt hård och välriktad för att överlista en frustrerad Victor Valdés fram till 1-1. Valdés skulle dessvärre tvingas hämta ut bollen ur nätet igen bara några minuter senare när Di Maria återigen hittade in från vänster till en helt fristående Benzema som visade prov på fin bollbehandling när han refullt enkelt satte dit 2-1 för Real Madrid bakom en övergiven Valdés.
Den som trodde att matchen skulle lugna ner sig något efter Reals ledningsmål kunde inte vara mer fel ute. Före bara minuterna efter 2-1-målet var Benzema framme igen med ett nytt nickavslut. Jag behöver nog inte ens skriva vem som stod för förarbetet, men det var Piqué som räddade bollen på mållinjen.
Därefter gick matchen åtminstone ner något i tempo och då hade vi fått se tjugofem sprakande minuter fotboll som aldrig kan ses i någon annan match än El Clásico, även fast dessa möten inte alltid brukar vara lika underhållande som just det här mötet.
Real Madrid såg ut att kunna gå till halvtidsvila i ledning trots Barcelonas drömstart på matchen, men Lionel Messi ville annorlunda. I den 42:e matchminuten hittade Messi in med en boll till Neymar som befann sig centralt i straffområdet. Messi fick tillbaka bollen och reagerade blixtsnabbt när han först lade bollen till rätta innan han säkert kvitterade till 2-2 lagom till halvtidsvilan. En av den första halvlekens stora förgrundsfigurer Benzema hade ytterligare ett nickförsök, men den gången utan att träffa målet. 2-2 var resultatet i halvtid.
Andra halvlek
Messis psykologiskt viktiga mål i slutet av den första halvleken innebar ett lugn i Barcelona som tog kommandot direkt i början av den andra halvleken. Det var dock Real Madrid som kom till de bästa målchanserna. Som när Bale drog iväg på en av sina patenterade löpningar över hela planen och serverade Benzema ett friläge. Men den här gången fick Valdés revansch från missen i första halvlek och lyckades avvärja friläget.
Ronaldo hade såhär långt i matchen varit relativt osynlig, men när han för första gången kom loss med bollen rättvänd hettade det till direkt. Portugisen satte fart mot Piqué som fick ut en fot som fällde Ronaldo och domaren pekade på straffpunkten. Ronaldo var som vanligt säkerheten själv från elva meter och 3-2 var ett faktum.
I det här skedet av matchen var Real Madrid verkligen påväg att definitivt avgöra. Trion BBC bjöd på ett vackert anfall när Ronaldo hittade Benzema i straffområdet som klackade bollen vidare till höger i straffområdet där Bale fick ett läge från dålig vinkel. Men även den här gång hann Valdés ut för att täcka skottet till en resultatlös hörna.
Efter att Ronaldo hade gett sitt lag ledningen var det Messis tur att försöka svara och som argentinaren svarade. I den 63:e minuten bjöd nämligen Messi på en djupledspassning med milimeterprecision till kvicke Neymar som hann före Ramos in i straffområdet, sökte kontakt och föll i straffområdet. Domaren pekade på straffpunkten och visade samtidigt ut Sergio Ramos. Messi gjorde ingen besviken när han behärskat satte dit straffen som betydde 3-3.
Utvisningen ledde till att Barcelona kunde utöka sitt bollinnehav och frågan var nu hur mycket Tata Martino ville gå för ett segermål som skulle innebära ett direkt intåg i titelstriden, eller om man skulle bevaka ett resultat som åtminstone betydde att den var inom räckhåll. Under ett tiotal minuter efter Messis kvitteringsmål var det tydligt att Barcelona var villiga att gå för ett segermål, om än på ett kontrollerat sätt för att inte riskera allt för mycket. Ett kontringsmål för Real Madrid i det här läget hade såklart varit förödande.
När dryga kvarten återstod skickade Dani Alves iväg en projektil som träffade stoplens insida och ut. Det var då man tänkte att det var en sådan där dag för Barcelona när det helt enkelt inte var meningen att laget skulle vinna. Jag satt bara och väntade på att Ronaldo eller Bale istället skulle sätta dit ett kontringsmål, men istället lyckades Iniesta tråckla sig ingenom i straffområdet, vilket ledde fram till ännu en straff. Messi la upp bollen på straffpunkten för att ge Barcelona ledningen och fullborda sitt hattrick. Ett nervkittlande moment för de allra flesta, men inte för Lionel Messi som visade stor kyla och tro på sig själv när han avgjorde den här gastkramande El Clásico-matchen med sitt 4-3-mål.
Sammanfattning
Real Madrid borta på Santiago Bernabeu i det här läget med kniven mot strupen var minst sagt ett pressat läge för Barcelona och en mycket svår uppgift. Efter Iniestas oerhört vackra ledningsmål var känslan att det fortfarande skulle bli svårt, men att Barcelona kanske ändå hade någonting på gång. När Di Marias och Benzemas hade haft sin tvåmansuppvisning fram till 2-1 för Real Madrid kändes läget mer eller mindre omöjligt. Jag trodde aldrig att Barcelona skulle klara att resa sig efter det och började se en otäckt stor segermarginal för Real Madrid framför mig. Santiago Bernabeu kokade och Real Madrid sprudlade på ett sätt som hade fått de allra flesta lagen i fotbollsvärlden att vika ner sig såväl mentalt som spelmässigt. Men ännu en gång bevisade en mycket speciell generation fotbollsspelare att de är just en mycket speciell generation fotbollsspeleare.
Spelare som Xavi, Iniesta, Messi, Busquets och Alves har varit med och upplevt så oehört många stormatcher av alla dess slag att de inte stressar upp sig eller låter sig påverkas av de yttre omständigheterna. De spelar sin fotboll precis som de alltid har gjort och alltid kommer att göra. Det ser lätt nonchalant och lite smålojt ut emellanåt, men att kunna klara av att behålla lugnet i pressade lägen tyder på såväl rutin och mental styrka som inte kan köpas för pengar och bara kan byggas upp med långsiktighet. Det är någon slags inre tro (ibland nästan övertro) på sin egen förmåga som gör att de kan åka och vinna borta mot Manchester City och borta mot Real Madrid trots att i stort sett ingenting talade för att de faktiskt skulle klara av det. Xavi är inte den Xavi han var när han var som allra bäst. Dani Alves är inte den Dani Alves som han var när han var som allra bäst. Men de har varit med ett bra tag nu i de stora sammanhangen och vet vad som krävs när det verkligen gäller och när motivationen väl finns där håller de fortfarande hög klass.
Men även om Xavi troligtvis stod för en av sina absolut bästa insatser under säsongen när det som mest behövdes, överglänstes han av kollegorna Messi och Iniesta som var sådär magiskt bra som egentligen bara dessa båda kan vara när de väl har sin kväll. Barcelona hade såklart aldrig klarat av att vinna den här matchen utan Messi som stod för ett hattrick som innebär att han är den spelare som har gjort flest mål i El Clásico genom alla tider. Men jag är samtidigt helt övertygad om att Barcelona heller aldrig hade vunnit den här matchen utan Iniesta som verkligen är tillbaka i den storform han var i när han ledde Spanien till VM- och EM-guld och som gjorde honom till Europas bäste fotbollsspelare. Två världsartister som betyder oerthört mycket för sitt lag, om än på lite olika sätt.
Om man ska försöka se tillbaka på matchen som helhet var det här en helt vanvettig fotbollsunderhållning där det kändes som att precis vad som helst kunde hända precis när som helst. Det var en fotbollsmatch utan logik, med två lag som visade tilltro till sin egen spelidé och gick ut för att genomföra den. El Clásico blev äntligen en match där Real Madrid och Barcelona försökte slå varandra med ett konstruktivt anfallsspel snarare än ett taktiskt rävspel, vilket gjorde att vi fick en sådan matchbild man så ofta har föreställt sig innan matchen börjar, men som allför sällan får se. Nu fick vi en match i högt tempo innehållande teknisk briljans i överflöd, individuella presationer, vändningar och många mål.
Det man hade kunnat önska sig är att snacket efter matchen hade kunnat få handla om vilken intensiv, högkvalitativ och händelserik fotbollsmatch det egentligen var, men dessvärre är den chansen lika stor som att Puyol spelar för Real Madrid nästa säsong. Eftersnacket kommer enbart att handla om straffarna och det röda kortet. Personligen är jag så vansinnigt trött på det här tjafset att jag egentligen inte orkar ta upp det.
Men utan att gå in på för mycket detaljer kan jag förstå om Real Madrid och dess supportrar känner frustration efter match som var så bra att inget lag förtjänade att förlora den. Barcelona fick med sig frisparkar i en hel del lägen när Real Madrid inte fick det. Neymar föll mycket lätt i straffsitutionen och utvisningen på Ramos kändes mycket hård och var såklart matchavgörande. Och visst såg det ut som att fällningen av Ronaldo skedde utanför straffområdet när man tittar på reprisen. Den här typen av diskussioner kommer alltid att finnas efter matcherna, men leder sällan till något vettigt. Ibland har det egna laget domsluten med sig och ibland går de emot. Jag blir inte ens irriterad längre när Barcelona får domslut emot sig då det är sådant som händer, vilket jag har lärt mig att acceptera. Domslut har och kommer alltid att ha en avgörande betydelser för fotbollsmatcher, men det finns alltid och kommer alltid att finnas en längre förklaring till att matchen slutade som den gjorde. Att enbart hänvisa till en domarinsats håller helt enkelt aldrig i längden. Om en spelare inte hade räddat på mållinjen eller om ett friläge hade förvaltats hade matchen matchen kunnat slutat annorlunda alldeles oavsett vad domaren har för sig.
En seger på mot Real Madrid på Bernabeu i det här läget var något jag aldrig hade förväntat mig. Om jag var i chock efter 2-0 borta mot City har jag ingen aning om vad jag befinner mig i för tillstånd just nu. Jag vet bara att jag känner en oehörd stolhet för laget i mitt hjärta. Kanske blir det inte något ligaguld. Kanske blir det ingen ny Champions League-pokal. Så länge jag får uppleva kvällar som den här spelar det mindre roll.
Visca el Barca!
