Remontada? Sí se puede!
På onsdag väntar en av de absolut tuffaste utmaningarna Barça har stått inför i modern tid. Luis Enrique och hans manskap ska försöka vända ett 4-0-underläge mot PSG – en uppgift som på förhand ter sig mer eller mindre omöjlig. Inget lag har vänt en 4-0-förlust på bortaplan i Champions Leagues historia. Förhoppningsvis blir Barça det första laget att göra det. Det kommer att bli oerhört tufft, men det finns hopp. Pjäserna är desamma. Spelfältet ser annorlunda ut.
Hade du frågat mig för en vecka sedan hade jag sagt att det inte fanns en tillstymmelse till chans att Barcelona skulle kunna vända på steken mot PSG och avancera till kvartsfinal. Men omständigheterna känns annorlunda nu; variablerna har förändrats. Åtminstone vissa. En – den värsta av alla – är naturligtvis densamma: Barcelona måste göra minst fyra mål samtidigt som man håller nollan. Är det en tuff uppgift? Ja, oerhört. Är det en omöjlig uppgift? Nej.
Inför matchen på Parc des Princes hade Barcelona förvisso krossat Alavés med 6-0 på bortaplan och fick därmed den perfekta uppladdningen inför drabbningen i den franska huvudstaden. Kanske var Luis Enrique och hans manskap lite väl självsäkra när de reste till Paris. En storseger i bagaget och det faktum att man slagit ut PSG ur fotbollens finrum flera gånger förut gjorde att man kanske hade lite för höga tankar om sig själv. Och det fick de betala dyrt för. Flera spelare vittnade efter storförlusten om att laget inte förberedde sig på bästa sätt inför matchen. Det kommer garanterat att vara raka motsatsen inför returen i morgon. Luis Enrique uppges vara smått besatt av att analysera debaclet i Paris för att gå segrande ur striden i morgon. I tre av de fyra matcher Barça har spelat sedan den första åttondelsfinalen har han dessutom letat efter lösningar på Barcelonas mittfältsproblem – främst genom att använda en 3-4-3-uppställning, som hittills har fallit väl ut.
En annan variabel som har förändrats är Barcelonas placering i ligatabellen. Katalanerna har passerat ärkerivalerna från Madrid och toppar nu ligan, efter en minst sagt blytung seger mot Atlético Madrid. Matchen på Vicente Calderón kan – i likhet med förra säsongen – bli en vändpunkt för Blaugrana. Visst, Zidanes mannar har en match mindre spelad, men faktum är att Barcelona nu har ligan i sina egna händer. Även om Real Madrid vinner sin hängmatch mot Celta och återtar serieledningen kan Barça roffa åt sig den igen vid en seger på Bernabéu. Och visst, det är långt kvar tills dess – och långt kvar av säsongen – men faktum är att Barcelona på några veckor har gått från att ha varit mer eller mindre uträknade till att leda ligan och inte vara beroende av någon annan för att kunna ta hem ligaguldet för tredje året i rad. En sådan förändring är naturligtvis en stor boost för självförtroendet.
Ytterligare en variabel som är annorlunda är det faktum att Luis Enrique offentliggjort att han lämnar Barcelona efter säsongen. Jag var inte helt övertygad om att tidpunkten för offentliggörandet var den bästa, men efter insatsen mot Celta i lördags är jag beredd att ändra mig. Luchos avsked kan mycket väl sporra en förändring inom laget och öka samhörigheten och teamkänslan, vilket inte ska föraktas. Det kan tyckas vara en petitess i sammanhanget, men jag är övertygad om att både Luis Enrique och spelarna vill avsluta Lucio-eran på bästa möjliga sätt. Kanske är det inte tillräckligt för att vända underläget mot PSG, men jag är villig att greppa alla halmstrån jag kan.
Slutligen går det inte att komma undan att PSG gjorde sin kanske bästa match någonsin i Paris för tre veckor sedan, medan Barcelona stod för en bedrövlig insats. Kan PSG göra en lika bra match igen? Visst, ingenting är omöjligt. Kan de göra det på Camp Nou? Ja, kanske. Problemet för Barcelonas del är att PSG faktiskt inte behöver genomföra en perfekt match. Fransoserna behöver inte ens göra en särskilt bra match för att gå vidare. De har ett oerhört bra resultat att gå på och behöver bara hålla ut i 90 minuter så är de klara för kvartsfinal. Samtidigt gjorde Barcelona sin bästa match för säsongen mot Celta Vigo i helgen och formen ser onekligen god ut hos katalanerna. Det vill till 90 minuter av perfektion från Barças sida för att vända dubbelmötet i morgon, men PSG utförde sin match perfekt i Paris och nu är det Barcelonas tur att göra detsamma på Camp Nou.
Efter matchen mot Celta Vigo i lördags såddes ett frö av hopp i mig. Kanske är det dumt att hoppas. Det gör bara besvikelsen så mycket större. Men de senaste dagarna har det där fröet växt. Från hjärtat har det tagit sig ut i hela min kropp och nu har det även spritt sig till hjärnan. I går tittade jag på matchen mot Milan när Barça hämtade upp en 2-0-förlust från första matchen och besegrade italienarna med 4-0 i returen på Camp Nou. Om jag kände någon tvekan angående en remontada i morgon försvann den helt och hållet efter att jag hade sett den matchen igen. Till er som inte tror på en remontada i morgon säger jag bara: titta på den matchen.
Så, vad krävs för att Barcelona ska kunna slå ut PSG? Tja, det krävs minst fyra mål framåt och noll insläppta. Ja, så långt är vi nog alla överens. Hur ska det då gå till? Jag är övertygad om att Barça kommer att kliva ut på Camp Nou fullkomligt övertygade om att de kan vända, eller åtminstone vinna med 4-0 efter full tid och därmed ta dubbelmötet till förlängning. Den mentala biten är oerhört viktig och jag hoppas att varenda culé på Camp Nou – och framför tv-apparaten – tror på laget och lyfter spelarna med sin tro. För att bibehålla tron på att det faktiskt ska gå att vända underläget krävs ett tidigt mål. PSG får gärna plocka första bollen ur eget nät redan innan en kvart har passerat. Ett tidigt mål kommer öka hoppet och tron på en remontada. Därefter behövs ytterligare minst ett mål innan halvtid. Står det 2-0 i halvtid ökar det Barças chanser enormt då PSG kommer att börja darra. Ytterligare två mål i andra halvlek och jag vågar hävda att Barça går vidare, antingen genom ett mål i förlängningen eller efter ett straffavgörande. Om PSG lyckas göra ett mål dödar de dubbelmötet och allt hopp om att Barça ska lyckas vända, så det är obeskrivligt viktigt att hålla fransmännen långt borta från Ter Stegen. Det känns inte omöjligt för Barça att göra fyra mål på Camp Nou i morgon. Det känns däremot som en tuff uppgift att hålla nollan.
Jag vill också hävda att PSG:s taktik kan få en stor betydelse för utgången av matchen. I Paris var de hänsynslösa, visade ingen respekt och körde sitt race helt och hållet. Jag tror att det bästa för PSG – och det sämsta för Barcelona – vore att fortsätta på det sättet även i matchen i morgon eftersom hög press ofta stör Barça. Huvudbryt för Emery är dock att om PSG tar sig an matchen på samma sätt som i Paris kan det uppstå ytor som MSN kan utnyttja på ett helt annat sätt än vad de gjorde på Parc des Princes om Barcelona kan spela sig ur pressen, vilket de hade stora problem med i Paris. Därför tror jag att PSG kommer att förlita sig på en mer avvaktande taktik där de faller ner något i banan och stänger ytor för att värja sig mot Barças anfall och istället satsar på kontringar längs kanterna. En sådan taktik kan gynna Barcelona, som ju är vana vid att ställas mot lågt försvarande lag. Det kan dock samtidigt innebära att Barça lämnar enorma ytor bakåt som PSG:s snabba yttrar kan utnyttja, vilket kan bli självmord för Blaugrana. Och det är här Lucho har sin största utmaning. Vågar han fortsätta med sin 3-4-3-uppställning och riskera att bjuda PSG på de ytor de vill ha, eller återgår han till 4-3-3 och riskerar att förlora mittfältet igen?
Av allt att döma kommer Barça ställa upp med 3-4-3 på pappret, som blir en 4-3-3-uppställning när det behövs. Frågan är om omställningen kan ske tillräckligt fort med tanke på PSG:s vindsnabba yttrar. Lucho har spelat med en 3-4-3-uppställning i de tre senaste matcherna och samtliga har slutat med seger, bland annat mot Atlético på Vicente Calderón. Att Lucho skulle frångå 3-4-3 i morgon känns osannolikt och med tanke på hur totalt överkörda Barça blev på mittfältet av PSG i första matchen behövs ytterligare en mittfältare för att vinna kampen på mitten.
Då är nästa frågetecken startelvan. Vilka ska starta? De flesta är givna: Ter Stegen, Piqué, Umtiti, Busquets, Messi, Neymar och Luis Suárez kommer garanterat starta. Om vi utgår från en 3-4-3-uppställning på pappret är det rimligaste att Alba gör Piqué och Umtiti sällskap i trebackslinjen, medan Sergi Roberto tar plats på mittfältet för att kunna gå ner som högerback vid behov. Samtidigt skulle Lucho lika gärna kunna välja Mascherano i backlinjen och antingen offra Alba eller Sergi Roberto. Rakitic bör vara given på mitten om Barça kör 3-4-3 då han bidrar enormt i defensiven. Den brännande frågan är om Iniesta ska starta eller om till exempel Rafinha, som gjort det riktigt bra på sistone, ska få fortsatt förtroende. Det gör ont i det blåröda hjärtat att säga det här, men jag föredrar nog brassen från start trots allt. Iniesta är fantastisk och 99 gånger av 100 lever han för matcher som den i morgon, men han har varit ovanligt blek sedan han kom tillbaka från skadan och jag tror inte att han är i form för att kunna leverera sin vanliga magi i morgon.
Personligen hoppas jag på att samma spelare som startade mot Celta startar mot PSG, men tror att det sker en förändring från i lördags: Rafinha bänkas av Iniesta. Jag hoppas i så fall innerligt att Iniesta låter mig äta upp mina ord i morgon kväll. Det skulle jag gladeligen göra om han är sådär magisk som bara han (och Messi) kan vara.
Jag ska inte ljuga. Barcelona har ett berg av Mount Everests kaliber att bestiga i morgon. Knockouten i Paris kommer att vara oerhört svår att hämta sig från. Men sedan den där obeskrivligt tunga kvällen på Parc des Princes har det tänts en gnutta hopp. Barcelona var nere för räkning, men de senaste veckorna har vinden vänt. Mirakel sker. I morgon kanske vi skriver historia.
Som sagt. Det är kanske dumt att hoppas. Det gör bara besvikelsen så mycket större. Men Barcelona har gett oss culés så mycket glädje genom åren att vi är skyldiga att tro att en remontada är möjlig. Om det är något lag som kan vända ett sådant här underläge så är det Barcelona.
Så låt oss hoppas. Låt oss tro. Låt oss bära fram våra hjältar. Sí se puede!
