Road to the Champions League Final - finalerna
2005 hade ett pånyttfött Barcelona tagit sig fram till rampljuset och fått höja bucklan i Champions Leuage. Idag, ett decennium senare, kan laget göra det igen. Som en sista uppladdning ser vi tillbaka på dessa tio år och de finaler som laget spelat sedan dess.
Läs de tidigare delarna här:
Semifinalerna
Kvartsfinalerna
Åttondelarna
Gruppspelen del 2
Gruppspelen del 1
Any 08/09
27 maj 2009 – Rom
Pep Guardiolas Barcelona hade lyckats med en otrolig bedrift. Första hade man säkrat såväl Copa del Rey som la Liga, och nu skulle även en Champions League-final spelas under tränarens första år i klubben. På andra sidan Olympiastadion i Rom stod ytterligare en legend, nämligen Sir Alex Ferguson, och hans United hade chansen att som första lag någonsin lyfta CL-pokalen två år i rad. Laget hade burits fram av Cristiano Ronaldo, och med tre raka ligatitlar ville laget befästa sin position som världens bästa.
Barcelona hade Sylvinho tillbaka i startelvan i Dani Alves frånfälle, och Yaya Touré fick återigen stödja upp försvaret tillsammans med Puyol och Piqué. Centralt var Busquets den stora överraskningen i startelvan medan Xavi, Iniesta och givetvis stjärntrion med Henry, Messi och Eto’o var givna.
Mathen inleddes med avspark för Barça, och en hög press av ett vitklätt United gjorde att Valdés slarvade bort sin första passning, inte en smakstart när man kallas världens passningsskickligaste lag. Ronaldo fortsatte pressen med en patenterad frispark som Valdés lyckades parera men en farlig retur fick backlinjen gå in och täcka bort. Under de första tio minuterna hade United haft in mindre än fyra skott mot mål, men vad gjorde väl det. Iniestas passning till Eto’o ute till höger i straffområdet såg inte vida farlig ut, men mannen som gjort flesta mål för Barça under säsongen tryckte sig förbi sin försvarare och chockerade Manchester med att trycka in 1-0 bakom Edwin van der Sar med lagets första skott på mål. United hade svårt att träffa målet, och snart började även Barcelona skjuta in sig från distans, men halvleken bjöd inte på några fler mål.
Eto'o fortsatte sin fantastiska säsong med att öppna målskyttet i finalen
Ferguson bytte i halvtid in en viss Carlos Tévez som tillsammans med Patrice Evra i backlinjen skulle representera Juventus många år senare. Satsningen var klart offensiv och laget flyttade upp sin positioner vilket gav Henry möjligheten av avgöra på en kontring i den 48:e minuten, men van der Sar höll ihop benen och höll United kvar i finalen. Holländaren fick freda sitt mål från inlägg av Sylvinho, frisparkar av Xavi och dribblingsnummer av Eto’o alltmedens han lag inte lyckades tränga igenom ett solitt Barçaförsvar.
Med 69 minuter spelade kunde inte ens den flygande holländaren stå tillbaka längre, och det var 169 centimeter långe Messi som perfekt mötte Xavis inlägg med sin panna och kunde nicka in 2-0. Barcelona fortsatte att ösa på mot en trea, men tiden rann snart ut och United orkade inte sätta emot. Efter 93 spelade minuten förkunnande Massimo Busaccas signal att Barcelona hade vunnit sin tredje mästartitel.
Storleken har ingen betydelse när man är störst i fotbollsvärlden
Any 10/11
28 maj 2011 – London
Wembley skulle stå arena för finalen där Barcelona återigen lottats som hemmalag, och återigen med Manchester United som motståndare. Barça hade genomgått en del spelarmässiga förändringar sedan sist, men ändå var semifinalen i CL 2010 den enda riktiga plumpen i protokollet efter tre raka ligasegrar. I England hade United fått ökad konkurrens efter att Chelsea snott åt sig titeln, men bara för att få se United omedelbart ta den tillbaka, och det var verkligen mästarnas mästare som gick ut på planen i London.
Dani Alves hade nu lyckats hålla sig borta från avstängningar och fick tillsammans med en tillfrisknad Abidal chansen från start. I mittförsvaret fick en småskadad Puyol stå över till förmån för Mascherano och Piqué som understöddes av Busquets vars roll mer och mer övergick till att vara en spelfördelande spelare längst ner på planen. Mittfältet såg likadant ut som 09 med Iniesta och Xavi, men offensivt var endast Messi kvar och Henry och Eto’o var nu ersatta av Villa och Pedro. Hos motståndarna hade Ronaldo försvunnit till Real Madrid något är tidigare och Wayne Rooney var istället stjärnan i laget.
Barcelona öppnade matchen med ett gott självförtroende och i vanlig ordning hade Messi och Alves passningsskola med Uniteds vänsterkant under inledningen av matchen. Bortalagets första chans var dock matchens farligast med en långboll mot Rooney som Valdés läste och kunde bryta precis framför foten på engelsmannen. Barcelona å sin sida fortsatte med ett envist passningsspel som sånär gav resultat med Pedros misslyckades skott gick aldrig en när mål efter ett fint inspel av Iniesta. När David Villa sedan drog på utanför straffområdet i den 20:e minuten så hängde målet i luften.
Xavis högerfot öppnade Uniteds försvar i London
Ray Hudson brukar kalla Xavi för ”Chameleon Eyes”, fritt översatt till kameleontögat för sin förmåga att se att alla håll samtidigt. 27 minuter in var det också just Xavi som hade inte mindre än fem lagkamrater som löpte ifrån honom, men den gode kaptenen väntade in i det sista, lät de flesta löpningarna dö ut och när United stannade kom till slut en boll på djupet. Pedro behövde knappt mer än att föra bollen i mål, och Barcelona hade tagit ledningen tack vare Xavis passning.
United svarade snabbt i den 34:e minuten när Rooney drev upp tempot och kunde ta tillvara på Ryan Giggs väggpassning innan han placerade in 1-1 bakom Valdés. Messi var en stortå ifrån att lyckas ta tillbaka ledningen innan halvtid, men Villas inspel nådde inte rätt utan rann igenom till inspark. Efter paus tog Barça kommandot direkt, och precis som i Rom fick United en fotbollslektion.
Messi drev själv upp bollen till ett skottläge och kunde utan någon större ansträngning trycka in 2-1 från distans. Glädjeruset var överväldigande, men laget behöll fattning och öste på för ett matchsäkrande 3-1-mål. Xavi, Messi och Iniesta testade allihop med hårda skott från distans, men van der Sar stod nu säkert mellan stolparna. Villa ville inte visa sig sämre, och när Messi hade dribblingsräd genom försvaret flaxade spanjoren vilt i ett försök att få en passning. Försöket misslyckades men Villa stod kvar, fick passning i nästa läge, stannade bollen och slog till med en underbar bredsida som i slowmotion skruvade sig över målvakten och gav en efterlängtad tvåmålsledning.
Messis var återigen tungan på vågen i en Champions League-final
United orkade inte resa på sig igen, och en besegrad Sir Alex Ferguson kunde till och med bjuda på ett leende när han tackade Pep Guardiola efter matchen med orden ”tack för lektionen”. Barcelonas titel var lagets fjärde totalt, tredje sedan 2005 och man var utan tvekan världens, för tillfället, bästa lag.
Any 14/15
Det finns ingen historia som den som skrivs idag
Så inledde jag förra söndagen min sammanfattning av CL-säsongen 14/15, och så låter jag titeln stå med förhoppningen om att om sådär 14 timmar kunna skriva om ytterligare ett guld för blaugrana.
Nu åker jag till Liseberg över dagen, mest för att bli av med fjärilarna i magen. Ikväll 20:00 börjar sändningen här i Sverige, och 45 minuter senare sparkas matchen igång. Juventus mot Barcelona, Messi mot Buffon, Lucho mot Allegri. Xavi, Pogba, Tévez, Ter Stegen, Dani Alves och alla de andra. Ikväll gäller det. Ikväll är det Champions League-final…
Visça Barça
Michael Cedqvist2015-06-06 07:00:00
