Tragedin i Rom
De flesta klassiska tragedier är grekiska, men i går kväll visade romarna att de minsann inte är långt efter grekerna när det gäller att producera tragedier. Roma utklassade Barcelona i precis allt och är mycket välförtjänt i semifinal. För Barcelonas del räcker det inte att åka hem och slicka såren den här gången. Klubben – med Bartomeu i spetsen – måste rannsaka sig själva och göra stora, omvälvande förändringar. Annars kommer den här tragedin inte ta slut än på länge.
En gång i tiden var Barcelona ett lag som spelade fotboll med en sprudlande offensiv, som bjöd på stor underhållning, som skapade glädje även vid förluster.
Det var för längesen, så längesen.
Barça har varit på fall länge nu. Man har klamrat sig fast på toppen tack vare en spelare: Lionel Messi. Han har burit Barcelona på sina axlar år in och år ut och varit avgörande för att mängder av titlar har hamnat i klubbens troféskåp de senaste åren.
Gårdagens förlust var inte oväntad, men ändå är den obeskrivligt smärtsam. För de som har följt Barça den här säsongen var det inte en fråga om om, utan när förlusten skulle komma. Att det skulle bli en sån här käftsmäll kunde väl ingen tro, men det har legat och pyrt under ytan hela säsongen. Förutom gårdagens kollaps kommer den här säsongen gå till historien som den säsong där spelet var bedrövligt i mer eller mindre varje match, men där resultaten ändå gick Barças väg.
Det går att prata om Valverde och hans konservativa, fega spelidé som i grund och botten går ut på att minimera risker och vinna till vilket pris som helst, även om det inkräktar på och helt och hållet går emot klubbens identitet. För visst, Valverde är ansvarig för tragedin vi fick bevittna i går. Det går inte att komma ifrån. Hans fega spel gav honom en käftsmäll som han sent lär glömma. Inför matchen sa han att Barça skulle spela som om det stod 0-0. Det måste ha varit den största lögnen som någonsin sluppit ur hans mun.
Valverdes Barcelona spelade som ett bottenlag som på något mirakulöst sätt hade lyckats få med sig ett bra resultat från första mötet och nu skulle göra allt för att försvara sin fördel. Parkera bussen och låta målvakten eller försvararna tjonga långbollar på vinst och förlust. Ironiskt nog hade ju Barça faktiskt fått med sig ett orimligt bra resultat på Camp Nou. Redan i det första mötet var Roma det bättre laget och Barças 4-1-seger kändes orättvis sett till matchbilden.
Ändå kändes det som om Valverdes mannar inte skulle kunna schabbla bort semifinalbiljetten som de mer eller mindre fått till skänks från fru Fortuna. Där misstog man sig dock å det grövsta och det stod klart redan tidigt i första halvlek i går. Det verkade uppenbart för alla utom Valverde. Varför agerade inte Valverde när hans matchplan helt uppenbart, från matchens första minut, inte fungerade? Varför fortsatte han att försvara när det stod 2-0 till Roma och de hade bud på trean. Alla visste att trean skulle komma förr eller senare. Det syntes så tydligt. Varför gjorde Valverde inga förändringar? Varför, varför, varför?
Det går också att prata om elva spelare, för kvällen klädda i turkost, som inte gjorde sin plikt. Som borde ha varit bättre. Som borde ha tagit tag i händelserna på plan och med sin rutin och erfarenhet borde ha utmanövrerat Roma.
Men det går inte att reducera gårdagens förlust till en feg tränare eller ett gäng slutkörda spelare som borde ha varit bättre. Barcelonas problem är djupare än så. Oerhört mycket djupare.
Tragedin som spelades upp i Rom i går kväll grundar sig i djupa institutionella problem i klubben FC Barcelona. Jag känner mig som en repig skiva som ständigt upprepar samma sak. Men det måste väl vara uppenbart för även den mest inbitna Rosell- och Bartomeu-försvararen nu? Rosell och Bartomeu har varit och är som cancer för klubben. Med sina giftiga händer har de tagit ett fast grepp om det allra innersta i klubben och giftet har sedan spridit sig som en löpeld genom varenda cell i klubben.
Det är misslyckade och felscoutade värvningar, felaktiga prioriteringar, pengar före allt annat, resultatorienterat, inkompetens, en nedmonterad ungdomsakademi, kriminalitet, smutsiga affärer. Resultatet av deras styre kan egentligen kokas ner till gårdagens match. Om vi bortser från kriminaliteten, som är på en helt egen nivå. Men matchen i går symboliserar vad Rosell och Bartomeu har gjort med den här klubben.
Det pratas mycket om problemen i Barcelona i dag. Med all rätt. Det är liksom svårt att undvika en sån här dag. Problemen är många, djupgående och inte enkla att lösa. De går som sagt långt bortom Valverde eller enskilda spelare. Ja, Valverde får ta på sig ansvaret för förlusten i går. Men att skylla på honom eller spelarna är att blunda för de riktiga problemen, som har pågått i snart åtta år, sen Rosell och sedermera Bartomeu tog över presidentposten i Barcelona.
Finns det någon lösning på problemen? Ja, som jag ser det finns det en lösning, och bara en. Att Bartomeu och alla som på något sätt är med och driver Barcelona i den riktning Bartomeu vill lämnar klubben så att vi kan bygga upp klubben och laget på nytt. Det kommer inte bli lätt. Det kommer inte gå fort. Men Bartomeu kan inte få fortsätta att driva den här klubben i botten. Vi kan bara hoppas att han själv ser det och tar sitt ansvar, även om den möjligheten tyvärr känns minimal.
Klubben Barcelona behöver förändras i grunden, annars står vi där som Milan – no offense om någon milanista läser detta – om några år. När Messi har lämnat kommer Barça inte längre ha någon som kan rädda dem. Inget get out of jail card som man kan utnyttja när allt annat har skitit sig. När det inte längre finns några andra alternativ. Då står man där. Handfallna. Utblottade. Körda. Ännu mer körda än i dag.
Vilken jävla mardröm.
