Ut med det gamla, in med det nya
Ny säsong - nya spelare. Efter en fjolårssäsong präglad av en minst sagt tunn spelartrupp har Luis Enrique och F.C Barcelona under sommaren spänt musklerna rejält, och lagt vantarna på en rad unga, spännande förmågor. Vilka är de? Vad kan de tillföra? Låt oss dyka ned bland sommarens investeringar.
Samuel Umtiti
En skadeförföljd Thomas Vermaelen, en åldrande Adriano, en otillförlitlig Jérémy Mathieu och en matchotränad Aleix Vidal – förra säsongens bredd-spelare skrek knappast kvalité eller fräschör.
Att Luis Enrique i takt med att säsongen avlöpte föreföll mer och mer ovillig att rotera i backlinjen (eller för den delen hela startelvan) var av den anledningen inte direkt överraskande. Med tanke på den kravbild som F.C Barcelona, med all rätt, har på sig vill det till att även trupp-spelarna är av högsta möjliga kvalité – något som knappast var fallet förra säsongen.
Värvningen av den unge mittbacken Samuel Umtiti framstår därför som både rimlig och smart.
Den blott 22-årige fransmannen – som enligt uppgifter varit på Barcas (låt vara vidsträckta) radar sedan ett årtionde tillbaka – har länge betraktas som en av de mest spännande mittbackarna i Europa, och har sedan tidig tonårsålder blivit spådd en lysande framtid av fotbollsvetare världen runt.
Redan innan sommarens EM-slutspel hade katalanerna gjort klart med Umtiti, men fick sig en välkommen överraskning när den unge mittbacken kastades in i hetluften, och imponerade stort när det gällde som mest.
Med sin bolltrygghet och atletiska attribut är Umtiti som klippt och skuren för Barcelonas mittlås. Och då nämner jag inte ens hans fina uppspelsfot – vilken han gång på gång visade upp under sommarens EM.
Huruvida Umtiti redan denna säsong lyckas flytta på Mascherano återstår att se. Oavsett så tycker jag mig se en framtida ledargestalt i Barcelonas mittförsvar.
Som handen i handsken.
André Gomes
Sedan Luis Enrique anslöt förrförra sommaren har F.C Barcelona som bekant tagit både ett och två steg i riktning mot en mer mångsidig och något rakare fotboll. Guardiola-eran är förbi, och i dagsläget är spelare som är över 1,35 cm långa och som saknar Tiki-Taka-genen även de välkommna att spela fotboll på Camp Nou.
Skämt åsido - jag övertygad om att Pep Guardiola aldrig skulle ha värvat mittfältaren André Gomes.
Med sin styrka och vertikala genombrottsförmåga är den 23-åriga EM-vinnaren knappast någon traditionell Barca-mittfältare, utan snarare en bit i Luis Enriques spelfilosofiska pussel. Utan att befinna sig alltför långt ifrån Barcas spelfilosofiska tradition, där uttrycksfullhet och kontroll är två av slagorden, är André Gomes en spelare som först tittar framåt, och sedan sidled.
Med andra ord en rakt igenom rimlig värvning, mot bakgrund av Enriques tränargärning i Barcelona. Säga vad man vill om prislappen (35 miljoner euro enl. transfermarkt.com), men André Gomes kommer tveklöst att bidra till dynamiken på Barcas mittfält.
Lucas Digne
Med Dani Alves i Turin, Sergi Roberto någonstans mittemellan mittfältet och backlinjen och Aleix Vidal som enda, renodlade högerback satt åtminstone jag och väntade på att Barcelona skulle offentliggöra värvningen av en potentiell ersättare till Alves.
Men icke – istället gjorde klubben klart med vänsterbacken, tillika franska landslagsspelaren Lucas Digne.
Överraskande, men – efter en tids eftertanke – inte helt konstigt. Jordi Alba börjar bli till åren kommen, och om bredd är nyckelordet för Barcas transfer-sommar så finns det trots allt rim och reson i handlandet.
Med framtiden för sig är 23-åriga Digne – trots en mindre lyckad sejour i PSG – en lovande ytterback som erbjuder både snabbhet och teknik – egenskaper som en vänsterback i Barcelona helt och hållet är beroende av.
Är siktet inställt på den ordinarie vänsterbacksplatsen kommer den gode Lucas med största sannolikhet att bli besviken. Som Rotationsspelare kommer han dock att tjäna ett viktigt syfte.
Denis Suárez
Det är inte för inte Denis Suárez i veckan blev tilldelad den legendariska tröjan nummer 6. Med sina piruetter, sin kreativitet och blick för spelet framstår nämligen den unge spanjoren som den perfekta kanditaten att fylla Xavis meterlånga skor på Barcelonas mittfält.
Lägg därtill att 22-åringen har sina rötter i Katalonien. Eller ja, åtminstone en eller annan rot.
Efter att som tonåringen ha spenderat ett par år i England och Manchester City bar det nämligen av till Katalonien för Suaréz, som säsongen 13/14 spelade i Barcelonas b-lag.
Talangen var uppenbar, och innan man visste ordet av så var det hög tid för den unge mittfältaren att testa vingarna i La Liga – först i Sevilla på lån, och sedan på en permanent basis i Villarreal. Den sistnämda sejouren skulle komma att bli genombrottssäsongen för Suárez, som vid åtskilliga tillfällen glänste i såväl liga- som Europa-sammanhang.
Genombrottet var ett faktum, och till ingens överraskning unyttjade katalanerna den köpoption på 3,25 miljoner euro som ingick i försäljningen. Ett vrakpris, med facit i hand.
Konkurrensen på mittfältet är – till skillnad från förra året – benhård, och vägen till en ordinarie startplats är troligtvis en brokig sådan. Trots detta är ”värvningen” av Denis Suárez en framgångssaga för såväl spelaren som Barcelonas ledning.
Strategin att med köpoption sälja sina talanger, snarare än att ge dem chansen att utvecklas på hemmaplan, har nämligen varit en kritiserad sådan. Först nu kan klubben skörda frukten av strategin, och peka på något typ av resultat.
Vad tycker ni om sommarens nyförvärv? Diskutera gärna nedan!
