Vi måste prata om filmningar
Barcelona stod för en makalös och historisk vändning på Camp Nou i onsdags kväll. Efterspelet har – i Sverige åtminstone – mycket handlat om Luis Suárez fall i straffområdet som resulterade i Barcelonas andra straff sent i matchen. Efter att ha läst den ena hycklande artikeln efter den andra i svensk media känner jag verkligen att vi måste prata om det här med filmningar.
Efter onsdagens match ägnade man i Viasatstudion i stort sett hela eftersnacket åt att kasta skit på Barcelona och Luis Suárez. Knappt ett ord om den sinnessjuka vändningen Barça stod för. Barcelona har hyllats till skyarna av medier i hela världen, men i en studio i mellanmjölkens land satt tre män (på internationella kvinnodagen, i ett land med massor av fotbollskunniga kvinnor – heja er Viasat!) och var bittrare än någonsin.
Lars Lagerbäck kokade av ilska och menade att Barcelonas historiska vändning var en svart dag för fotbollen medan Erik Niva hävdade att Barcelonaspelarna systematiskt filmade i straffområdet. Jag har många frågor till dessa herrar, men det är framför allt två saker jag undrar. Lasse – har du aldrig tittat på fotboll tidigare? Erik – vet du vad systematiskt betyder?
Vi börjar med frågan till Lagerbäck. En svart dag för fotbollen? För att Luis Suárez överdrev en situation, fick straff och att det resulterade i mål? Är det här första gången Lagerbäck har varit med om att någon filmar till sig en straff? Och ärligt, det är knappast den värsta filmningen man har sett som har resulterat i en straff. Inte ens topp tio. Marquinhos är på Luis Suárez ben med sitt knä och han för tydligt handen mot Suárez hals för att försöka störa honom. Ska det vara straff? Nja. Suárez faller lätt. Men Marquinhos är på honom. Säg en enda spelare som hade stått på benen i det läget, i den situationen. Gör det det hela okej? Såklart inte. Men att utmåla det som en svart dag för fotbollen, när vilken annan spelare som helst som befunnit sig i samma situation är komedi på hög nivå.
Sen kommer vi till Nivas påstående om Barcelonaspelarnas systematiska filmande i straffområdet. Jag ifrågasätter inte filmandet, för ja, det förekom – som alltid i alla fotbollsmatcher och från både Barcelona och PSG (även om Niva bara nämner Barcelona i samma andetag som han nämner filmningarna). Jag ifrågasätter att han kallar det systematiskt. Som om Barcelona hade gjort upp en plan innan matchen: vi tar oss in i straffområdet och väl där slänger vi oss. Som om det var Barcelonas taktik. Som om det var vad Barcelona hade planerat för att kunna vända åttondelsfinalen. Som om Barcelonas matchplan alltid – oavsett match – går ut på att filma till sig straffar. För det är precis det systematiskt betyder. Det är ett system, en plan, något som sker medvetet gång på gång på gång.
Jag ifrågasätter också att Niva säger ”Barcelonaspelarna” när det faktiskt enbart rör sig om två av elva Barçaspelare på plan. Neymar föll lätt vid ett tillfälle, Suárez föll lätt vid tre. Det är alltså två spelare som under 95 minuter filmar totalt fyra gånger. Det faller knappast inom ramen för definitionen av ”systematiskt filmande”, men jag antar att det beror på vilken agenda man själv har med sina uttalanden.
Jag kan hålla med Niva om att det förekommer systematiskt fusk i fotbollen. Det är dock inget som sker enbart – eller ovanligt mycket – i Barcelona. Nej, det förekommer systematiskt fusk i hela fotbollsvärlden. Och det inte bara förekommer, faktum är att fotbollen genomsyras av fusk. I princip i varenda match förekommer det situationer där spelare försöker skaffa sig fördelar genom att på ett eller annat sätt fuska; vare sig det rör sig om att filma, förstärka, maska eller liknande.
De ständiga försöken att fuska, filmningar som sker av allt från målvakter till anfallare, över precis hela plan är vidriga att se. Jag håller fullständigt med. Men det är ett hyckleri utan gränser att skrika så mycket nu när man samtidigt tittar bort när det sker vecka in och vecka ut i de europeiska ligorna. När matcher – och i slutändan ligor – avgörs för att en spelare på ett eller annat sätt har fuskat till sig fördelar. Det gäller oavsett om filmningen sker av en anfallare som får straff, om filmningen sker av en försvarare som får frispark eller om det sker av en spelare som ligger kvar på marken extra länge för att vinna tid.
När det sedan sker i Champions League så skriker man sig plötsligt hes och då är det ”en svart dag för fotbollen”. Logiken i det hela är så sanslöst obefintlig att det är skrattretande.
”Men vänta”, kanske någon protesterar, ”det är inte samma sak att en försvarare lägger sig lätt i en duell med en anfallare som att en anfallare faller lätt i straffområdet. Det är inte matchavgörande på samma sätt.”
Inte? Faktum är att vi ju aldrig får veta det eftersom spelet stoppas när försvararen filmat till sig en frispark.
I onsdags stod till exempel Marquinhos för ett par filmningar när han i vissa dueller la sig oerhört lätt. Domaren dömde frispark till PSG och därmed försvann Barcelonas möjlighet att i situationen behålla bollen. Vem vet vilken målchans som hade kunnat uppstå om Marquinhos inte hade filmat eller om domaren inte hade köpt hans filmningar? Det här gäller självklart inte bara Marquinhos, utan det förekommer bland försvarsspelare i alla lag och i alla ligor – Barcelona inkluderat. Lite kontakt från anfallaren och vips så ligger försvararen på marken och domaren blåser frispark till försvararen. Systematiskt fusk, någon?
Ärligt talat, fusk är fusk oavsett var på planen – eller i vilken form – det sker. Det är lika mycket fusk att en försvarare filmar till sig en frispark som att en anfallare gör det. Eller en straff för den delen. Filmning som filmning. Det går inte att säga att en filmning i en situation är mer fusk än i en annan. Man filmar för att vinna en fördel i en situation. Oavsett vad situationen resulterar i är det fusk. Det är handlingen i sig som är fusket, inte konsekvensen av handlingen.
Det är lika mycket fusk att en spelare ligger och åmar sig i en minut eller två efter att han har ramlat – ofta efter en situation där han har filmat eller förstärkt rejält – med syfte att tiden ska gå och att därmed både förkorta matchen och förstöra det andra lagets rytm.
Det är lika mycket fusk att systematiskt maska från matchminut ett och slösa bort en oändligt massa minuter i syfte att försöka spela 0-0 eller att försöka frustrera motståndarna. Vi har sett det otaliga gånger, inte minst i dubbelmöten där det laget som har fördel av resultatet från det första mötet helt ogenerat maskar vid alla tillfällen de får. Och inte bara de tillfällen de får, utan de skapar även egna tillfällen att få tiden att gå genom att till exempel ramla några extra gånger och ligga kvar extra länge. Det om något är väl ändå definitionen av systematiskt fusk? Dör inte fotbollen varje gång något sådant sker?
Innebär det faktum att filmningar förekommer i alla lag att det Luis Suárez gör – och har gjort under hela sin karriär – är okej? Självklart inte. Två fel gör inte ett rätt. Däremot är den hatstorm som blossat upp i Sverige helt orimlig – fråga bara resten av världen – och inget annat än ett enormt hyckleri.
Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur efterspelet i Sverige hade utkristalliserat sig om det hade varit Zlatan som hade fallit istället för Luis Suárez. Vi behöver knappast diskutera huruvida Zlatan hade fallit i det läget – eller någon annan heller för den delen – det ter sig lika självklart som att jorden är rund. Hade Lagerbäck kokat av ilska gentemot Zlatan och Barcelona? Hade han använt samma domedagsdiskurs för att beskriva händelserna då? Hade det varit en svart dag i fotbollen? Hade fotbollen varit död? Vad skulle Lagerbäck ha sagt om det var Zlatan i Luis Suárez ställe?
Jag ger mig på en gissning. Firma Lagerbäck/Niva (och majoriteten av Sverige) hade troligtvis kommenterat situationen ungefär såhär: ”Vad klumpigt av Marquinhos att gå in sådär och ge Zlatan en möjlighet att falla och ge domaren valet att blåsa straff eller inte. I en sådan situation är det klart att Zlatan faller. Han känner kontakten både på benet och vid halsen och Zlatan är smart, han faller i hopp om en straff. Visst faller han lätt, men Marquinhos kan ju inte gå in sådär i det läget, det är som att be om att få en straff emot sig.”
Var det nära? Inte? Okej, vi säger så.
