Rykten, Cañas och 1 - 1 mot Atlético – i en och samma artikel!
Säsongens sista match betyder inte bara ett det blir en välbehövlig vila för spelarna, det är också startskottet på den snurriga Silly Season.
Men vi börjar med lördagens match mot Atlético. Serra Ferrer ställde upp med, till skillnad från vad jag skrev i inför-rapporten, det allra bästa som fanns att tillgå. Den enda som saknades var väl egentligen Juanito. Serra, och Betis, bjöd på en strålande avslutning på Calderon. Här är startuppställningarna:
At. Madrid: Leo Franco; Molinero, Pablo, Perea, Antonio López; Galleti (Vara), Gabi, Maxi Rodríguez (Colsa), Petrov; Kezman (Manu del Moral) och Fernando Torres.
Real Betis: Doblas (Contreras); Varela, Melli, Rivas, Óscar López; Rivera, Assunçao; Joaquín, Capi (Tardelli), Edu och Dani (Arzu).
Som sagt, Betis spelade strålande fotboll hela nästan matchen och inledde således också piggt. Man ville nog visa att säsongens dåliga spel i ligan inte var något vi kan vänta oss även nästa säsong. Joaquin, Dani och Capi var alla mycket bra inledningsvis. Man satte hög press på Atleti. Trots Betis fina spela var det Atlético som skapade de vassaste chanserna och man fick utdelning då Petrov spelade fram sylvasse Kezman som nickade in ledningsmålet för hemmalaget. Doblas chanslös.
Betis fortsatte spela fin fotboll och skapade vissa chanser men utan att dom där riktigt vass chanserna. I andra halvleken kom Arzu och Tardelli in och dessa två ökade trycket mot Leo Franco. Tardelli, som kanske inte får fortsatt kontrakt med Betis nästa säsong, var riktigt bra, rapporterar realbetisbalompie.es, och det var han som låg bakom Betis kvittering. Tardelli spelar in till just Arzu som slår in 1-1-målet.
Efter målet spelar Betis fortsatt bra och brassen Assuncao har en del bra lägen att faktiskt ta tre poäng hem till Sevilla. Men matchen slutar 1-1 och det var faktiskt en av de bästa matcherna från Betis sida på hela säsongen. Tyvärr kom inte Cañas in som idag gjorde sin sista match i grönvitt. Läs lite egna personliga reflektioner kring Cañas har nedanför! Men först lite annat:
Rykten kring kommande affärer till och från Betis
Den personliga favoriten Fernando Varela är på väg bort från klubben. 27-åringens kontrakt går ut i sommar och då klubben och spelaren inte kommit överens om något nytt kontrakt, eller snarare vad det nya kontraktet ska vara värt, så har Varelas agent letat andra lösningar. Varela har spelat hela sitt liv i Betis och fostrades i ungdomslagen. Varela som ”kom fram” i samma veva som blandandra Joaquin, Dani och Capi då vi gjorde en välbehövlig (?) sejour i Segundan är idag den mest tillförlitliga av dessa förutom Joaquin förstås. Jag misstänker att Varela känner sig redo att gå upp ett steg i lönelistan då han besitter stora offensiva kvalitéer medan, och detta börjar bli tjatigt, det är min fulla övertygelse att (avgående?) president Lopera vägrar ge ett öre mer än nödvändigt. Kärnfrågan är nog egentligen om Varela är en permanent a-lagsspelare eller används mest efter tränarens tycke. Att mista både Varela och Joaquin under en och samma sommar är inte bra för Betis högerkant. Mallorca har visat hetast intresse för Varela hittills men enligt sky.com har även Man C visat intresse för yttern.
Edu otålig
Brassen som är inlånad från Celta Vigo börjar bli otålig och vill veta om han ska spela kvar i Betis permanent eller återvända till Celta. Han är öppen för en förlängning och spelar gärna kvar men återigen ligger beslutet hos de styrande i klubben Betis. Har man råd? Själv tycker jag Edu ska stanna även om denna säsong varit ”sådär” från hans sida. Om Joaquin lämnar blir det oerhört tungt att tappa även Edu, detta är två riktiga klasspelare som Betis är i sånt stort behov utav. Eller planerar månne Lopera att köpa tillbaks Denilson från Bordeaux? (sista meningen på det något mer skämtsamma stadiet)
En era av felpass är över!
Efter 17 år av trogen tjänst i den underbart fina grönvita tröjan har nu Cañas gjort sin sista tävlingsmatch för sitt Betis. Än mer har han fått sitt sista gula kort i Betis och kanske för alltid på en fotbollsplan. Cañas funderar över sin framtid och ser ingen möjlighet till förlängning i Betis. Unga hungriga spelare har tagit över och en dryg timmes spel sammanlagt är allt han fick ut av säsongen 05/06. Antingen åker skorna upp på den berömda hyllan eller, om något dyker upp, så verkar han inte helt utesluta en fortsättning i en annan klubb.
Cañas hade en sällsam förmåga, likt liraren Denilson, att väcka känslor hos både egna fans och motståndare, dock av helt olika anledningar. Det fanns matcher då Cañas var kung på plan, matcher med små ytor och mycket närkampsspel. Vinna boll och slå en enkel bredsida till närmsta lagkamrat, då var Cañas som bäst. Men så fanns det matcher där man inte riktigt förstod varför Cañas började spela fotboll i första taget. Kan man inte slå en passning på 15 meter har man inget att göra på en fotbollsplan. Men man kan undra hur många tusen mil han han med att springa för att täcka ytor, markera lirare, skapa i alla fall lite hot mot motståndarnas mål, och allt i den grönvita dressen!? Hur många gula kort tog han inte för laget? Hur många poäng har han indirekt vunnit åt Betis med sitt idoga slit? Och hur många svordomar har han inte framkallat i TV-soffor världen över då Betisfans frustrerat slitit sitt hår då hans inlägg svävat över hela läktarpartier och landat på intilliggande parkeringar?! Detta är ”fakta” vi troligen aldrig kommer att få men frågorna är hypotetiska och svaren troligen enorma.
Han är självklart värd en trevligare rubrik än att ”En era av felpass är över!” men dagen till ära förmår jag skämta även med den lojalaste av spelare. Faktum är dock att Cañas tekniska kvalitéer var undermåliga. En defensiv mittfältare i sin enklaste form. Desto mer tid ges då till att träna fysik och glidtacklingar och hur man tar emot ett gult kort och ser helt oförstående ut. Även om han inte nått upp i några Totti-nivåer är det alltid roligt att se.
Med sin lojalitet mot laget blev han genast en favorit både bland fans och tränare då han flyttades upp från vad som var den tidens farmarlag. Han har kvalitéer som högerback men gör sig bäst i mitten på mittfältet där det är viktigast att vinna boll.
Vi avslutar denna hyllning till en av de mest trogna och omtyckta spelarna i Betis i modern tid med ett skönt citat från vår egna före detta skribent på Betis-redaktionen, Joakim Hagelbäck:
”… hellre en trubbig pinne i ögat än Cañas i hälarna.”
MUSHO BETI!!!
