Statistik och analys av anfallarna
3 anfallare har gjort en tredjedel av säsongen var. Det visade sig bli värsta tänkbara scenario för Betis.
Förutsättningarna
Säsongen 05/06 har varit en spektakulär och nervkittlande resa för alla Béticos, kanske mer lite väl nervig… Personligen skulle jag ju gärna slippa den press det utgör att ligga i den absoluta botten av tabellen. Vad kommer det sig då att säsongen gått så ”dåligt” som den faktiskt gjort? Två faktorer är uppenbara: För det fösta så har Champions League-spelet tagit hårt på våran, i konkurrensen, ganska tunna trupp. Det andra skälet stavas O-l-i-v-e-i-r-a.
Brassens skada verkade chocka medspelarna som stod utan sin naturliga målgörare och ingen annan spelare förmådde kliva fram i hans ställe. Den kritik som riktades mot firma Serra Ferrer – Manuel Lopera var att innan säsongen hade man blott två anfallare i truppen. Oliveira och Dani. Den ena är en av spanska ligans bästa anfallare och den andra det perfekta komplementet. Eftersom vi endast spelade med en anfallare borde det räcka. Men då hade man inte kalkylerat med att Oliveira skulle missa 70-80% av säsongen. När Oliveira väl blev skadad dröjde det sedan länge innan Dani avlastades som anfallare. Man kan ju tycka att reaktionen från ledningen borde kommit tidigare.
I backspegeln
Jag personligen har tidigare under säsongen haft en tendens att skylla mycket av motgångarna på vår oförmåga att göra mål och Dani har fått ta mycket av den kritiken. Till hans försvar ska sägas att varken han eller någon annan hade räknat med att händelseutvecklingen skulle bli som den faktiskt blev. Att helt plötsligt stod allt hopp till honom, han som bara varit komplementet tidigare, som aldrig haft den tyngsta pressen på sig. Det är självklart inte lätt men jag måste ändå säga att jag är mycket besviken på Dani.
Mest besviken är jag nog ändå på Edú. 10 mål succésäsongen 04/05 och jag är tämligen övertygad om att Lopera och Serra hade räknat med att han skulle kliva fram ”in case of emergancy”. Så blev nu inte fallet. Edú gjorde 4 mål denna säsong, det är för dåligt. Då han inte betraktas som striker analyseras han inte mer ingående i denna artikel.
Tre perioder:
1) Optimismens period var Oliveiras
Även om ligan började med ganska knackigt spel och många verkade mest intresserade av europaspel så tog vi ganska frekvent poäng mot lagen vi borde ta poäng av. Oliveira petade in mål på rutin och vi höll en position i mitten av tabellen. Oliveira gjorde 7 mål på sina matcher innan sin skada och tex. matchen borta mot Anderlecht (0-1; mål av just Oliveira) var riktigt bra. Till skillnad från tidigare matcher fungerade spelet felfritt och Serras lagbygge började ge resultat. Kan man vinna så här enkla matcher i Champions League var det ju nästan bara otur att vi hamnade i samma grupp som två engelska giganter. Arsenals grupp tex. hade vi ju krossat totalt. Jag antar att det är priset vi får betala för en dålig ranking hos UEFA.
Men så händer det som inte får hända och som taktiskt trimmade Serra Ferrer inte räknat med. Oliveira går sönder helt och missar hela säsongen. Serras viktigaste pusselbit försvinner. Kanske att Betis fina form under denna perioden gör att ingen reagerar snabbare. Varför ändra på något som funkar?
2) Rasets period var Danis
Då besvikelsen över att en av våra två bästa spelare blivit skadad lagt sig kommer jag ihåg att jag såg fram emot att se Dani blomma ut som fotbollsspelare. Dani hade inlett säsongen med att gjort två mål och avgjort matchen borta mot Barcelona i spanska supercupen. Matchserien var förvisso redan avgjord men likväl var det imponerande, tyckte jag då. Med facit i hand borde man kanske inte varit så imponerad. Det har nämligen visat sig att Dani är som bäst när det som minst behövs, eller i alla fall när det ser som allra dystrast ut. Jag ser det som att Dani inte pallar pressen. En mer eller mindre avgjord grupp med Liverpool och Chelsea långt före oss gavs lite lite spänning då Dani sänkte Chelsea med sitt 1-0 hemma på Lopera. Men möjligheterna för Betis att på riktigt skaka Chelsea i det läget kändes mycket små. Eller vad sägs om 4-0 borta mot Zaragoza och Dani gör tre för att skänka en liten gnutta hopp om en poäng. Matchen slutade 4-3 och noll poäng till oss…
Vi kommer nu in i en enormt tung period då vi en tid ligger under strecket i ligan och torskar hemma mot Anderlecht som vi så övertygande krossat borta. Stoltheten över att spela för Betis och att spela i den finaste av turneringar var helt borta.
3) Återhämtningens period var Roberts
I säsongens 13:e timme värvar Serra-Lopera två nya brassar. Tardelli från andra sidan Atlanten och Robert från PSV. Båda spelarna gör debut i en cupmatch (har jag för mig) och matchen efter, i UEFA-cupen mot AZ målar båda spelarna direkt och ett litet hopp tänds. Det visar sig senare att Robert blir den Serra satsar på. Robert tillför en tyngd framåt som Dani aldrig lyckades med. Dani är den kvicka löpvilliga forwarden som ofta, alltför ofta, är irrationell. Robert har förvisso en del fart men är betydligt mycket större och är en spelare man kan spela upp bollen på och som kan hålla i bollen då det krävs. (Robert – Dani ihop vore en intressant konstellation, synd att Serra inte testade det! Redaktionens utsvävning)
Säsongen i ligan går nu in i en ny fas. Man slutar kolla uppåt i tabellen och inser det kritiska i situationen. Vi måste kämpa för överlevnad. I UEFA-cupen lyckas vi faktiskt besegra AZ, mycket tack vare just Robert, och det är verkligen sista chansen till upprättelse denna säsong. Robert gör ingen braksuccé direkt utan han gör sina mål och Betis plockar en del poäng men det känns inte som någon bryr sig. Vi åker ur UEFA-cupen med dunder och brak mot Steaua och ligger förnedrande långt efter rödvita konkurrenter både i hemma och internationellt.
Vad det lider smyger Robert upp i topp av den interna skytteligan. 8 mål sammanlagt under säsongen är ett mål mer än Oliveira. Dani stannar på 6 sammanlagt men bara 4 (eller möjligen 5) i ligan. Frågan man ställer sig är väl om vi hade klarat livhanken i ligan utan Robert? Kanske var han viktigare än vi tror!? Ponera att Robert varit i klubben redan från början av säsongen, hade resultatet varit annorlunda? Kanske var Betis problem inte anfallarna som jag tror. Kanske var det mer allmänna problem i laget såsom omotivation och liknande. Det är saker vi aldrig får reda på men jag står fast vid min linje:
1) Serra – Lopera var naiva att tro att det räcker med två anfallare trots fler matcher än vanligt.
2) Oliveira är vår allra viktigaste spelare.
3) Dani pallar inte pressen
4) Inte en enda spelar som gör 10 mål eller fler på en säsong, alla matcher inräknat, är för dåligt och tyder på klara anfallsproblem.
5) Säsongen 06/07 kommer bli minst sagt intressant med Oliveira och Robert och en Dani som kan smyga i bakgrunden. Mitt råd till Joaquin är att stanna ytterligare en säsong för jag är övertygad om att vi är tillbacks i Europa på nolltid!
Har kollat runt på olika sidor och alla säger olika troligen beroende på vilka matcher man räknar in… Men skytteligan i Betis ser (troligen) ut som följer:
Robert 8
Oliveira 7
Dani 6
Edu 4
Joaquin 3
Arzu 2
Juanito 2
Melli 2
Xisco 1
Fernando 1
Assuncao 1
L. Fernandez 1
Rivas 1
Capi 1
Varela 1
Icke ligamatcher (ej spanska cupen där vi åkte ur direkt):
CL-kval:
Monaco – Betis 0-1, 2-2 Oliveira * 2, Edu
Spanska supercupen:
Barcelona – Betis 3-0, 1-2 Dani * 2
Champions League:
Pool – Betis 2-1, 0-0 Arzu
Chelsea – Betis 0-1, 4-0 Dani
Anderlecht – Betis 0-1, 1-0 Oliveira
UEFA-cupen:
AZ – Betis 0-2, 2-1 Tardelli, Robert, Melli
Steaua Bukarest – Betis 0-0, 3-0
