Historia
Det hela började år 1907 då en grupp studenter startade fotbollsklubben Sevilla Balompie, men det hela skulle inte hålla länge och till slut då klubbledningen vägrade att acceptera en ny värvning av en spelare på grund utav att han tillhörde arbetarklass så skapade detta stor ilska bland många av klubbens medlemmar.
Problemen mynnade ut i ett uttåg av spelare och medlemmar som i protest lämnade klubben och som motaktion startade en ny klubb, där människor från alla klasser skulle få vara välkomna. Namnet på den nya klubben blev till slut Betis FC, Betis som var det forna namnet på den flod som flyter genom Sevilla, som under de moriska åren döptes om till Guadalquivir.
Klubbfärgerna var från början helt blå och var så ända tills då man tre år senare fick en present från en av klubbens spelare som varit på besök i Skottland, som medhavde en grönsvart matchtröja vilket även inspirerade klubben till att byta sin blåa färg till den grönsvarta. Men efter en tung förlust med de nya matchtröjorna bytte sedan laget färg igen från Grönsvart till Grönvit vilket även är dagens matchställ. Man tyckte att den Grönsvarta var otursfärg.
Ytterligare några år efter, 1914 slogs de två klubbarna ihop och bildade en ny gemensam klubb, Betis Balompié. Ytterligare ändringar skedde även då man av den spanska konungen Alfonso XIII fick äran att bära den spanska konungen sigill och därmed numera kalla sig för Real Betis Balompié.
De första åren av officiellt ligadeltagande av Real Betis blev många olika sejourer med väldigt blandade resultat. Säsongen runt åren 1931 – 1932 så vann man den Spanska andradivisionen och blev därmed det första andalusiska laget att spela i den spanska förstadivisionen. Som tur var slutade inte den goda trenden där utan man fortsatte med god vilja att utvecklas och åren 1934 – 1935 så tog man sitt första och hittills enda ligatitel.
Lyckan för alla Beticos i Sevilla varade inte länge, tio år efter segern i ligan så hade man blivit nedflyttade till tredjedivisionen och harvade där nere i ytterligare tio år till, detta tack vare bland annat stora ekonomiska problem.
Räddningen kom dock och det var med ledningen av den nyblivna presidenten Benito Villamarin som Real Betis återigen skulle komma på fötter. Efter tio års hårt arbete med att få bort Betis från ruinens brant och återigen göra Betis till ett slagkraftigt lag, så avgick Benito Villamarin i början av 1960-talet, anledningen var att han under en längre tid även kämpat emot en cancer, en kamp som slutade i hans död ett halvår senare. Utan Don Benito skulle Betis aldrig vara där vi är nu. Det är ens tveksamt om vi fortfarande ens skulle existera. Och för att hedra den avlidnes minne så valde man att döpa om stadion till Estadio Benito Villamarin, i ett utryck för att visa klubbens eviga tacksamhet gentemot den forna presidenten.
Året 1977 så skrevs ett stolt kapitel i Real Betis historia då man lyckades ta sig till final i Copa Del Rey mot Athletic Bilbao. Matchen, som fortfarande är ett stort samtalsämne i Sevilla blev en vansinnigt otrolig match där Betis till sist lyckades vinna efter en lång straffläggning.
1986 vid hemmamatchen mot Real Sociedad så startades den extrema supporterorganisationen Ultras Betis, en grupp människor som undgåtts sedan slutet av sextiotalet på Gol Sur och gjort gemensamma resor då laget spelat bortamatch. Gruppen blev ökända i Sevilla speciellt under derbytider då man helt enkelt slog skiten ur de Sevillistas som vågade sig nära Estadio Benito Villamarin. De vanliga supportrarna i Gol Sur började till slut tröttna och tog avstånd mot de hänsynslösa Ultras Betis och gruppen fick allt mindre anhängare, idag så existerar gruppen fortfarande men håller en aningen lägre profil än tidigare år.
Under slutet av 1990-talet så hade en stor renovering och utbyggnad skett av den dåvarande namngivna arenan Benito Villamarin, och år 2000 invigde den dåvarande presidenten och tillika ägaren Manuel Ruiz de Lopera den nygamla arenan som ironiskt nog fick namn efter han själv efter en omröstning bland klubbens medlemmar.
År 2001 så tog sig Real Betis efter många års hoppande mellan divisionerna upp till den högsta divisionen och har sedan dess stannat där. Åren därefter så lyckades man återigen ta sig till final i Copa del Rey, där man på exakt samma arena som man 30 år tidigare tog sin första Copa del Rey seger mot Athletic Bilbao, även skulle ta sin andra finalseger mot Osasuna. Därefter så har den kända ramsan ” Somos campeon es Vicente calderon” tagit fäste bland fansen och sjungs nu under varje match.
Samma år lyckades man även med stordådet knipa fjärdeplatsen i ligan bara något enstaka poäng framför lokalkonkurrenterna Sevilla FC, vilket ledde till en Champions League plats, ni kan alla säkert gissa vilken eurofori det blev hos alla Beticos då man rakt framför näsan på Sevilla FC knyckte åt sig den åtråvärda CL platsen, och tog en plats i historien som första andalusiska lag i Champions League. Man fick dessutom svåraste möjliga grupp med lag som Chelsea, Liverpool och Anderlecht. Betis lyckades ändå knipa åt sig 7 poäng vilket är väldigt bra om man kollar på gruppen. Sedan vann man även mot Chelsea på hemmaplan efter stora uppoffringar, en match som säkert kommer gå till historien i alla Beticos hjärtan.
Nu är året 2006, efter en väldigt misslyckad säsong i ligan med en avslutande 14:e plats, så har vår trotjänare som president Manuel Ruiz Lopera avgått som president efter 14 långa år. Precis som efter Don Benitos avgång kan man säga att det är slutet av en era, och förhoppningsvis en början på en ny. Nästa år fyller Real Betis 100 år, och vi hoppas att vår nye president Jose Leon återigen kan lyckas i sitt jobb att göra Real Betis framgångsrikt. Det kommer att bli en tuff uppgift då den spanska ligan bara blir starkare för varje år som går, men förhoppningsvis betyder detta endast att även så blir Real Betis Balompie.
