Krönika: Hur kunde något som kändes så rätt gå så fel?
I dessa dystra stunder som Betico behövs en tankeställare. Något som visar att våra problem i ligan började långt innan denna säsong...
Året var 2005. La Ligas sista omgång hade just spelats och när ljudsignalen ljöd hade Betis klarat av ett oavgjort resultat på bortaplan. Detta innebar att Real Betis Balompie hade tagit sig till Champions League spel för första gången i klubbens historia. Ett kontringslag som charmade mest genom 3 offensiva figurer i Edu, Oliveira och Joaquin hade tagit det grönvita laget från Spaniens finaste stad till världens största fotbollsturnering för klubblag. Ett nytt härligt kapitel i Betis historia hade påbörjats och genom Copa del Rey vinsten samma säsong hade många Beticos börjat ana att en stor Era för Betis hade börjat. Ingen kunde ana vilken katastrof som skulle komma när allt glädje var i överflöd...
Betis som skulle möta det bästa laget i CL kvalet hade ju som sagt stora förhoppningar om en avancemang. Man hade ju guld-trion i Edù, Oliveira och Joaquin. Inte skulle man åka ut mot ett Monaco som efter sin CL Final mot Porto bara började se allt sämre ut desto mer tid som gick. 1-0 hemma och 2-2 borta gjorde att "Mannen med järnmustashen" hade tagit Betis till gruppspel i CL. Betis såg starkare ut än någonsin och man fick även tuffast möjliga grupp då man ställdes mot stora namn som Chelsea och Liverpool. Anderlecht var också med men detta lag tänkte man inte ens på. Frågan då var hur skulle man egentligen ta sig igenom gruppen? Hur?
Loperas gäng hade ingen aning om vilken börda som väntades när man både hade Liga spel och CL spel att tänka på. Men man hade fullt focus på bara en sak, en sak som man aldrig hade deltagit i tidigare...Och just detta skulle visa sig vara förödande för ett så glatt lag som Betis. Med en enorm vilja och mod lyckades man skrapa ihop 7 poäng och slutade trea i en grupp som var otroligt svår att ta sig igenom. Man slog Chelsea med ett hjärta som visade att allt går i fotboll fast man är överlägset sämre. Men det hjärtat skulle visa sig vara förgäves då man tappade en av de 3 kugghjulen som gjorde att Betis fungerade ordentligt, nämligen Oliveira. När han föll mot marken efter duellen med Gallas, föll hela Betis era helt ner i grunden där den en gång uppstod...
Man överlevde ligan knappt det året och mannen som tog oss till skyarna hade nu blivit så kritiserad att han helt enkelt fick ta sitt pick och pack för att lämna Betis. De flesta Beticos runt hela världen tyckte detta var en bra idé och det började redan spekuleras om nya tränare. Men det som verkligen inte fick hända hände! Just när Oliveira hade kommit tillbaka från skada hade Betis på något sätt lyckats sälja bort både honom och lagets stora stjärna Joaquin. Man hade lyckats få bort 2/3 spelare som gjorde laget funktionellt.
Man införskaffade flera spelare till årets säsong men de var bara vanliga namn. Odonkor, Vogel, Maldonado, Damia, Vega, Romero och Sobis som skulle bli den nya Oliveira. Alla har varit ett fiasko efter en halv säsong (gäller ej Damia, har ej spelat). De har inte ens varit nära att leverera på plan som dem spelare vi förlorade. Den nya tränaren, Jabo Irureta som lyckades göra Deportivo till ett mäktigt lag i modern tid, lyckades inte med sitt uppdrag. Vad har hänt nu då efter halva säsongen? Jo, tränaren är bortplockad. Ny tränare hyrd, nya spelarnamn spekuleras det i och så vidare och så vidare...
Det har nästan gått 2 år sedan den största glädjen som Betico-supporter skedde. På bara 2 år har Real Betis Balompie lyckats förstöra en era som skulle bli så sevärd och det enda jag kan få fram är: Hur kunde något som kändes så rätt gå så fel? Kommer vi någonsin och resa oss upp?
Det krävs förändring, mycket förändring!
