Med hjärtat är mycket vunnet
Gårdagens kliv över det försmädliga strecket var det sista steget Betis kommer ta. Betis är ovanför nedflyttningsstrecket för att stanna. Och det genom samma inställning och arbete som laget visade igår kväll.
Så här dagen efter viktorian på Manuel Ruiz de Lopera, över ett på förhand upphaussat Valencia, kan jag inte annat än le. De är inte nödvändigtvis de bärgade tre poängen som gör mig gladast utan på vilket sätt Betis kravlade sig över nedflyttningsstrecket. Från minut ett visade Luis Fernandez uttagna startelva, ledd av den slitstarke Diego Rivera, att gästerna skulle få slita för en poäng. Och som de fick slita.
Real Betis var hetare och starkare i alla moment och Valencia såg nästan förvånade ut där de på mittfältet körde fast gång efter annan. Borde inte lag ur den spanska förstaligan vara medvetna om Betis potential på hemmaarenan? Jag tror inte att en medvetenhet hos de gästande katalanerna skulle ha gjort någon skillnad. Ikväll skulle bara Betis ha tre poäng, om de så var tvungna att gå över lik för att bärga dem.
Med hjärtat är mycket vunnet. Igår kväll var det hjärtat (kämpaglöd och hårt arbete) snarare än hjärnan (struktur och taktik) som segrade. Inte minst kunde man se det på en småleende Joaquin som på bänken fick se sitt gamla lag (hjärtat) kämpa som om det var för deras liv. Med tio minuter kvar av matchen fick denne hoppa in på sin högerkant och mötas av stående ovationer, som borde ha givit honom hemlängtan. Trots att Valencia tidigt tog ledningen genom Villa kunde inget stoppa Betis denna sena kväll i Andalusien.
Med block och penna framför ”burken” försökte jag igår kväll anteckna och analysera Betis spelidé, men förgäves. Att Robert jagade ensam på topp medan Assuncao och Vogel lekte städgummor defensivt på mittfältet gick ganska snart att förstå, men huruvida Rivera spelade släpande anfallare, ytterback eller kreatör, vet jag inte. Han var bara överallt samtidigt och slutade aldrig springa. Den löpstyrka och det hjärta som Rivera personifierade igår bidrog i allra högsta grad till dagens leende. Dessutom orkade han också med en hel del offensiva räder, för att understödja Robert, Maldonado och Xisco. Vilken härförare.
Igår gick hjärtat segrande av planen. Jag tror att Luis Fernandez är stolt över sina spelare. Jag själv övertygades om att Betis lämnat placeringarna under strecket för sista gången.
Doblas, Melli, Juanito, Rivas, Romero, Vega, Sobis och Capi ska också nämnas i dagens krönika. Alla bidrog till gårdagens triumf.
