Känslosamt i Sevilla
Betis-truppen på plats i kapellet där Puerta ligger. Det blev ett fint välkomnande och en fin, men ändå väldigt känslosam cermoni.
Betistruppen blev väl mottagen av de blandade fans som samlats utanför kapellet för att hylla Puerta. Beticos och Sivillistas tillsammans välkomnade truppen och jag tror fler än jag tycker det är väldigt skönt att få lägga de inte alltid possitiva känslorna gentimot motståndaren bakom sig i denna mörka stund.
Mest noterbart är väl kanske när ärke-antagonisterna de Lopera och del Nido kramar om varandra i samband med Betis-truppens besök. Jag blir innerligt glad av att se detta då man mest bara brukar se dom bråka om småsaker.
Förre Betis-tränaren och numer Sevilla-tränaren, Juande Ramos, delade stunden i kapellet med Juanito. De är troligen fortfarande goda vänner efter Ramos tid i klubben i början på 2000-talet. Även Fernando Vega har spenderat en tid i Sevilla och eftresom han och Puerta var i ungefär samma ålder blev de goda vänner, då i B-laget. Vega känner också Puertas fru väl så de höll ihop under cermonin.
----------------------------------------------
Jag tycker själv väldigt mycket vackert har kommit i efterdyningarna av det enormt tragiska som inträffat. Känner man väldigt starka negativa känslor kring en företelse, så banal som en fotbollsklubb ändå är, blir reaktionen i den här typen av situationer väldigt väldigt extrema. Man tvingas lägga klubbkänsla åt sidan och då finns det ett hav av obearbetade känslor som vill ut. Mycket lättande känsla i saningens namn.
Men förstås också oroande, att man tillåter att det händer. Men man matas med att fotboll handlar lika mycket om hat och kärlek som det gör om just själva sporten fotboll. På ett sätt är det ju patetiskt att det ska krävas ett dödsfall för att man ska reflektera utanför hatet som gror inom fotbollen.
Puerta betydde egentligen aldrig särskilt mycket för mig. Var mest bara grinig för att Sevillas ungdomar nu kändes vida hetare än Betis diton. Det som kanske känns allra värst är att han var just en ungdom, ett helt liv framför sig. Sedan när man läser att han hade ett barn på väg blir man ännu mer förkrossad.
Hur man går vidare nu känns väldigt osäkert. Man kan ju tex. börja med att inte önska livet av varenda motståndare bara för att de råkar spela i andra laget. Jag ser verkligen fram emot nästa derby. Slå sig ner framför TV:n och luta sig bakåt och se vilka känslor som smyger på. Förhoppningsvis mer fotboll, mindre hat!
Du lever förevigt Puerta!
