Bra att det går dåligt för Sverige!
Betis har just vunnit sin första match för säsongen och den helt subjektiva glädjen är så stor så det är svårt att skriva en objektiv matchrapport. Som tur är, är jag inte skribent till yrket, jag gör som jag vill, tills någon i firman Petersson/Kviborg slänger ut mig. Det är nämligen en helt annan sak jag gått och funderat på den senaste tiden, nämligen dam-vm i fotboll.
Jag började med att se bitar av ett antal matcher i gruppspelet. Det var Japan, Australien, Kina, England och några till. Inga toppmatcher alls. Man börjar med att slås av två saker:
1) Det är omöjligt att se på damfotboll i Sverige utan att att se det som 50% fotboll och 50% politik. I alla fall jag med en ganska omfattande och bred genusdiskussion i ryggen. Genus diskuteras överallt i samhället, en del gillar jag, en del känns ovärt. Men det är svårt att se fotboll och höra kommentatorer och läsa tidningar utan att hela tiden ha på sig "genus-glasögonen".
2) Damfotboll är inte herrfotboll fast med lägre tempo! Kvalitéen är generellt riktigt dålig.
Jag har funderat vidare på den andra punkten ganska mycket. Jag blir djupt bekymrad då människor sågar damfotbollsspelare som dåliga och mycket sämre än männen, utan att vara öppen för en diskussion om vilka faktorer detta kan bero på. Kan man inte se en poäng i damfotboll, kolla inte på det, och framförallt, uttala er inte. 100% destruktivt.
Men nu är jag helt övertygad om att det finns stora mängder människor som är så pass intresserade av fotboll att man ser i princip allt man kommer över. Stannar till vid grusplanen utanför dörren och snabbt kikar till det lokala lagets P13, slumrar till rumänska andra-ligan då Champions Leagu för länge sedan slutat sändas och förstås också ser damfotbollsmatcher, om inte annat på tv. Men vad som slog mig när jag kikade på matcherna från VM var att damfotbollen inte är särledes underhållande. Många människor är duktiga på att förstå och njuta av kvalité i fotbollen när dom ser det, men också förkasta dålig kvalité på samma självklara sätt. Fotbollskunnandet är extremt stort bland människor. I Europa och Sydamerika framförallt.
Jag tror att många väljer bort damfotbollen av den enkla anledningen att kvalitén är för dålig. Vad göra?
Om vi inte vill att utveckligen av damfotboll ska ta oceaner med tid, dvs. om publiksiffrorna ska öka med 3% varje år, Umeå vinner 25 guld på raken och i toppen av världsrankingen finns 3-4 lag som tar alla madaljer år in och år ut, så krävs något drastiskt.
Min poäng är att den svenska modellen, väl rotad i varje svensk, kanske inte är det bästa för kvalitén på damfotbollen. Väldigt många små steg mot förbättring kanske helt enkelt inte är bra nog. Därför kan jag tycka att ett svenskt misslyckande i VM var bra. Helst hade jag sett typ Kina eller Nordkorea vunnit VM. Dessa länder, och kanske framförallt deras förbund, har en viss förmåga att få saker gjorda på väldigt kort tid. Vill Kina vinna OS-guld i Peking så tror jag dom ser till att göra det. Betala 15 personer heltidslön och låt dom spela fotboll varje dag ända fram till OS, precis som vilket manligt fotbollsproffs som helst.
Troligtvis skulle kvalitén på fotbollen, i någon mening ovbjektivt, öka och för mig som fotbollsnörd skulle det vara mycket mer värt att se på damfotboll. Detta skulle tvinga andra nationer, som Sverige, att reagera. Då skulle det inte handla om att öka anslagen från fotbollsförbundet till damfotboll med 3% per år utan troligen mycket mer omfattande åtgärder än så.
Tyvärr tror jag att det är så att det är fotbollen som måste locka till sig mer folk och mer pengar och inte tvärt om. Lyckas man bara höja nivån på damfotbollen över en viss gräns är jag övertygad om att snöbollen kommer fortsätta rulla och växa i en snabb takt. Damfotbollen kommer alltid jämföras med herrarnas motsvarighet, på gott och ont. Det onda är att vissa alltid kommer fortsätta sitta och muttra över att ett P14-lag vinner mot ett dam-seniorlag. Jag skiter fullständigt i det. Det positiva är ju onekligen att om damfotbollen ökar i standard och kvalité så spelar det ingen roll att dom förlorar mot herrarna. Det kommer vara precis lika bra, om inte bättre, underhållning iaf. Herrarnas VM-final är sällan en bra match, trots att de två bästa lagen på planeten möts... märkligt, eller?
Bättre fotboll lockar mer folk. Mer folk genererar mer pengar. Mer pengar gör att fler damspelare kan leva på att spela fotboll och kanske till och med har kvar några tusingar på banken när dojorna åker upp på den berömda hyllan. Fler ungdomar kommer se fotbollen som ett karriärsalternativ. Här någonstans kommer damfotbollen bli riktigt bra! Här tror jag inte heller vi kommer behöva en diskussion om att flickor och pojkar uppfostras olika osv. Någonting säger mig att pengar i sånna här situationer är ett starkare argument och drivkraft än lagstiftning eller ens uppfostran. Helt sjukt sjukt, men sant.
Den övergripande poängen är alltså, för att summera upp lite, att målet helgar medlen (är inte helt säker på att den går så). Damfotbollen behöver en redig sjuss i utvecklingen och medlen får inte vara för "långsamma". 15 kineser på ett ett års träningsläger på okänd plats i Kina, 20 miljoner brasiljanskor flyttar ut verksamheten till stranden likt killarna, Viktoria Beckham börjar spela i LA-Galaxys damlag och varenda kotte som läser "hänt extra" köper ett par fotbollsskor.
Kanske är jag bara otålig. Damfotbollen kommer växa men jag vill leva att se det. Att se herr-allsvenskan utvecklas från ett gäng deltidsarbetande skogshyggare när man var liten, på 80-talet, till dagens vackra fotboll (ja, allt är relativt) är en lång, utdragen njutningsfas. Att se saker och ting utvecklas är typ det bästa som finns.
//Det förekommer en del siffror i artikeln. Ingen av dessa är, med största sannolikhet, korrekta. Jag ska också vara tydlig med att jag i denna artikel inte talar för Beticos generellt, detta är helt personliga, ibland fascistoida, funderingar//
