Mehmet Aurélio under luppen
Kanske vårt mest spännande nyförvärv avhandlas i denna artikel. Efter det succéartade EM:et med Turkiet så har intresset för turk/brassen ökat och det frågas frekvent efter hur det går för honom i Betis på vårat forum. Således är nu läge att lätta lite på sitt hjärta.
I turkiet, och bland dom som följer turkiska ligan, var Aurelio ett välkänt namn långt innan EM. När han flyttade från Brasilien så var det för att spela i Trabzonspor i den turkiska högstaligan. Där spelade han i två år och spelade 64 matcher och gjorde 15 mål. Detta är verkligen inte illa av en mittfältare och storklubben Fenerbahce köpte honom 2003. I Fener fortsatte han spela ritkigt bra och var i den stundtals hårda konkurrensen en given startman. I klubben fick han också sitt turkiska medborgarskap vilket öppnade för spel i det turkiska landslaget.
I landslaget och i klubbelaget var han nu stöttespelare och aldrig har vi sett honom så bra som i EM då han var en stor del i Turkiets frammars. Med ett lugnt och enkelt spel löser han inte bara svåra situationer på plan för sig själv utan är en viktig kugge för hela laget.
Vår mer eller mindre galne, och numer pensionerade (?), president Lopera gjorde en sista bra sak för klubben då han lyckades locka Aurelio till klubben. Förvisso har Betis en längre tid förfogat över många bra innermittfältare men efter Assuncaos sorti från klubben har vi både saknat stjärnstatus och en självklar ledare på mitten. Capi, Arzu, Rivera är alla skickliga spelare men har en tendens att vara som sämst när det går emot lite på plan. Aurelio står för en stabilitet, ett lugn som vi tidigare saknat. Lägg därtill att han är en grymt skicklig spelare och vi har ett ritkigt fynd i denna defensiva mittfältare.
Som min kollega Laakso skrev i en artikel idag så har Betis börjat säsongen ritkigt illa med bara två tagna poäng på 5 matcher. Dock är det väldigt svåra matcher och alla som såg matcherna mot Sevilla, Barca och Real såg att vi spelade ritkigt bra fotboll stundtals. Första förlusten mot Recre och den kryssade matchen mot Getafe var inte Aurelio med på plan.
I alla de matcher Aurelio spelat med Betis i ligan har vi pressat på hårt för att sätta ett avgörande mål och gå från matcherna med 3 poäng. Att Capi inte är den som tar det största defensiva ansvaret och att Emana verkar ganska tung och slö i defensiven (men ofta sätter högsta fart framåt) gör att det nästan uteslutande är Aurelios ansvar att binda ihop försvar och anfall. Han syns inte så vidare värst mycket i sin roll som defensiv mittfältare men han finns alltid spelbar och är ett bra komplement till Capis fina spelförståelse och Emanas tunga anfallsspel. Dessutom verkar han ha en förmåga att ryta till på sina medspelare som alldeles för få spelare har i Betis. Alltför länge har det varit 11 individualister på planen och ingen som ställer krav på samspel mellan spelare eller lagdelar.
Jag är väldigt imponerad av det Mehmet Aurelio presterat än så länge och jag ser med stor nyfikenhet fram emot fortsättningen av säsongen trots den tuffa inledningen. Kanske kan Chaparro äntligen göra ett lag av alla skickliga spelar och till sin hjälp kommer han i allra högsta grad behöva Aurelio!
MUSHO BETI!!!
