Skall Betis blanda sig i den verkliga toppstriden i år?
En genomgång av försäsongen och vilka förväntningar vi kan ha på laget.
Att Betis har ambitionerna att vara ett topplag visade man när klubben 1998 värvade världens då dyraste spelare Denilson, men ambition visade sig då inte vara nog. Man åkte ur La Primera säsongen 1999/2000 vilket kom som en kalldusch för de flesta supportrarna och den enda trösten var att ärkerivalen Sevilla F.C slutade sämre och följde dem ned i andra divisionen. Men ingen var nöjd med situationen och man arbetade målmedvetet för att ta sig direkt tillbaka till högsta divisionen vilket man också gjorde, genom att säkra en andraplats (efter Sevilla till många Betissupportars förtret) i La Segunda, säsongen 2000/2001.
Förväntningarna på laget var inte enorma inför den föregående säsongen och därför kom lagets sjätteplats (på 59 poäng) som positiv överraskning för många. En viktig bidragande faktor till den fina placeringen var den unge Joaquins framfart som gav honom en välförtjänt plats i den spanska VM-truppen. Att en spelare som Denilson också började leverera bra prestationer (vilket det varit lite si och så med säsongerna innan) lyfte laget.
Inför den här säsongen har klubbledningen värvat måttligt men tre värvningar står ut från övriga. Dels har man lyckats locka tillbaka Alfonso som haft en något misslyckad period i Barcelona, man köpte loss brasilianaren Assuncao som bara spelat periodvis i Roma. Men framförallt har man engagerat tränaren Victor Fernández som tränade Celta Vigo förra säsongen och lyckades knipa femteplatsen före Betis med en poängs marginal. Den ende spelaren av rang som förlorat är Viktor Ikpeba som lämnade klubben för Borussia Dortmund i den tyska ligan.
Sommarens berg och dalbana
Försäsongen började med ett träningsläger i Cádiz mellan den sextonde juni och den första augusti där man förutom intensiva träningar mötte en del lokala lag som avfärdades ganska så enkelt med hockeysiffror. Det var först i augusti som man matchade laget mot etablerat motstånd och den första motståndaren var portugisiska Sporting som man förlorade mot med 3-2. Matchen präglades av lågt tempo vilket förmodligen berodde på att spelarna precis avslutat en längre träningsperiod och var nedtränade fysiskt. Ronaldo Cristiano avgjorde för Sporting i den nittionde minuten, Betis mål gjordes av den pålitlige Alfonso som redan tidigt visade att han kommer att bli en stor tillgång i ligaspelet.
Nästa match man spelade var i Grekland då man gästade Olympiakos och fick sig en ordenlig omgång. De första trettio minuterna var ren uppvisning av grekerna och de blottade stora luckor i Betisförsvaret. Inom tjugo minuter hade Olympiakos gjort två mål och Betis kunde inte svara förrän i den sjuttioåttonde minuten då Joao Tómas tryckte in en reducering men då hade det grekiska laget redan gjort sitt tredje och fjärde mål för kvällen.
Förlustsviten fortsatte några dagar senare när man mötte Valencia i Cádiz. Den första halvleken präglades av okontrollerade höjdbollar á la svensk manér. Sämst var Betis som inte visade något ordnat spel över huvud taget. Men Valencia visade inte några mästartakter och även om de var något bättre än Betis så var 0-0 resultatet i halvtid inte mer än de båda lagen förtjänade. Efter paus fortsatte det fattiga spelet men Valencia var det effektivare laget och kunde göra 1-0 genom Salva och 2-0 tio minuter senare när De los Santos rann igenom och satte bollen säkert bakom Prats. Betis fick ett tröstmål i den nittiofjärde minuten, men det var inte mycket att jubla över då det var Pellegrino som stod för målet. Det var många i Sevilla som började tvivla på sitt lag då man inte lyckats göra ett enda mål trots att man spelat en man mer i trettio minuter efter det att Angulo för rött kort för en vårdslös tackling.
Dagen efter var det ny match men denna gången mot något sämre motstånd. Man mötte Cádiz i en match som slutade 2-1 till Betis och även om det var hemmalaget som började bäst och gjorde mål redan i den åttonde minuten så samlade de sevillanska spelare sig samman och kunde till slut vända och vinna matchen. En negativ trend var bruten och under resten av försäsongen skulle man inte förlora. Man spelade 1-1 mot Mallorca för att sedan slå Real Madrid med 2-0 i en vänskapsturnering i Cartagena. Vinsten mot Real Madrid var den största segern under försäsongen och kom efter mål av Assuncao och Alfonso. Det sista målet satte Alfonso på straff efter en omtalad situation mellan Joaquin och Casillas där den förre ramlade tämligen enkelt och erkände även efter matchen att det inte var straff. Men man skall inte förta Betis något av äran för segern då man äntligen presterade bra fotboll för första gången under försäsongen.
Den sista möjligheten för Victor Fernández att spela samman sina mannar kom mot Dynamo Bukarest hemma på Manuel Ruiz de Lopera och blev en ren uppvisning från Betis sida. I halvtid stod det 3-0 och matchen var givetvis punkterad. Man drog ned något på tempot i andra halvlek men lyckades ändå göra ytterligare tre mål och vann sammanlagt med 6-0. Matchen var ingen riktig värdemätare inför den kommande ligapremiären men gav förmodligen spelarnas självförtroende en knuff i rätt riktning inför den kommande ligapremiären mot Deportivo.
Förväntningar på säsongen 2002/2003.
Efter att ha lyckats prestera en sjätteplats föregående säsong så vill många skruva upp förväntningarna på laget något mer i år. Köpet av Alfonso och Assuncao är givetvis förstärkningar som de flesta lag skulle vara intresserade av. Förhoppningsvis kommer Assuncao lyckas bättre än vad han gjort i Roma, det är ju ofta vi ser sydamerikanska spelare misslyckas i den italienska ligan för att sedan komma till La Liga, blomma ut och briljera i den offensivare miljön. Joaquin kommer alldeles säkert ta ytterliggare ett steg i sin utveckling och kommer förmodligen att aspirera på titeln årets spelare när säsongen går mot sitt slut om inte skador strular till det för den unge teknikern. Jag tror inte att det är rimligt för Betis att blanda sig i striden om topp fyra placeringarna. Detta är dock lite beroende av hur de fyra storlagen resonerar angående Champions League. De lagen som satsar hårt på mästarcupen (Barcelona?) kommer få det svårare i ligan vilket de senaste åren visat. Betis skall vara mycket nöjda om man kniper fjärdeplatsen i år. En realistisk målsättning är dock en femte/sjätte plats, ett steg högre än föregående säsong. Med en ny tränare och nytt spelsystem skall man inte förvänta sig alltför stora framgångar. I år är jag en försiktig optimist när det kommer till los verdiblancos. Men egentligen så spelar det ingen roll var man placerar sig i ligan om man lyckas vinna de båda derbyna mot ärkerivalen Sevilla, men det är förstås en helt annan historia…
Tränare: Victor Fernández. Första säsongen (från Celta Vigo).
Transfer: In: Alfonso, Barcelona; Arzu, Córdoba; Marcos Assuncao, Roma. Ut: Francisco Castano, Levante; Viktor Ikpeba, Borussia Dortmund; Juan Jesús, Elmeria; Juande Ramos, Espanyol; Juan Merino, Recrativo.
Trupp: Målvakter: Antonio Prats, Ronald Gaspercic, Antonio Doblas. Försvarare: Luis Fernández, Mingo, Fernando Varela, David Belenguer, Washington Tais, Iulian Filipesc.
Källor: realbetsibalompie.es, Marca, as.com, futvol.com
