Barcelona - Real Betis 4-0
Barcelona gjorde mål på sina chanser - det gjorde inte Real Betis. Det var skillnaden lagen emellan!
”När man förlorar med 4-0 så finns det inga bortförklaringar”. Orden är Victor Fernández och de säger en hel del om matchen mellan Barcelona och Real Betis. Det är mycket svårt att säga att Barcelonas vinst var turlig eller att Betis förtjänade de tre poängen. Det kommer jag inte att göra heller - även om jag inte förstår hur det kunde bli så stora siffror, eller, för den delen, hur Betis kunde undvika att göra mål.
Inför matchen så stod det klart att Barca skulle ställa upp med ungefär samma manskap som mot Inter, med undantag för Sorin, som ju inte får spela i Champions League för Barca. Då var ju frågetecknen större i los verdiblancos; Dels hade laget ett drygt halvdussin spelare som definitivt inte skulle komma till spel på grund av skador samt tillgängliga spelare som skulle tvingas spela på ovana platser. Betistränaren Fernández hade inför matchen talat om vikten av att täppa till i mitten, så att man tidigt kunde vända på spelet samt att man skulle kunna hindra bollen från att nå snabba Overmars och Saviola. Det skulle visa sig bli mycket svårt med tanke på att alla defensiva mittfältare i truppen var skadade utom Cañas. Dessutom skulle Filipescu, som annars kan ta ett steg upp i planen, bli tvungen att spela på vänsterbacksplatsen, eftersom man behövde någon i backlinjen som skulle kunna hävda sig i luftrummet mot Kluivert. Lösningen fick bli en helt ny taktik. En slags 3-3-3-1, som skulle borga för att de defensiva kriterierna inte saknades i brist på defensiva spelare, men som samtidigt skulle se till att Betis anfallsvapen med Joaquín och Denilson på kanterna skulle hållas intakt. Ett virrvarr av nya direktiv för de flesta spelare alltså. Då ska vi heller inte glömma bort att Mingo, Capi, Varela och Fernando fick spela på mer eller mindre ovana platser. Det om taktiken, skadorna och de ovana positionerna.
Jag har nu redogjort för några av de förutsättningar som fanns inför denna mycket viktiga match. Det kan nu inte vara svårt att förstå att det gick som det gick. Då har jag ändå inte nämnt ett enda ord om hur det måste kännas för ett bortalag när dess spelare joggar in på Camp Nou…
Men naturligtvis var inte Betis ett lag som var slaget på förhand. Laget kom till match med en övertygande första halvlek mot Real Madrid samt en stark seger mot serieledande Real Sociedad i färskt minne. Dessutom har det visat sig att laget är i hygglig form och de har spelat bättre och bättre för varje match det här året. Särskilt har Denilson och Joaquín utmärkt sig, men även Fernando, Varela och Filipescu har varit bra. Vi kunde bara hoppas på att den nya taktiken skulle ge Barca en smärre chock och Betis en oväntad fördel. Dessutom fanns förhoppningen om att om Betis kunde få in ett tidigt mål så skulle samtliga barcelonahuvuden börja att hänga. Så blev det nu inte…
För långt innan jag hunnit komma över förvåningen av det nya spelsystemet, så stod det 1-0 till Barcelona. Efter ett inkast på hemmalagets högerkant kunde Kluivert skarvnicka bollen till en helt fristående Saviola som blundade och drog in bollen bakom en förvånad Prats. Filipescu missade alltså direkt markeringen på Kluivert, medan Melli i mittförsvaret stod och sov när bollen damp ner framför Saviolas fötter. Snacka om mardrömsöppning för los beticos.
Och värre skulle det bli! Redan i den 6:e minuten tryckte Cocu in 2-0 med en välplacerad nick. Återigen missade Filipescu markeringen. Nu kändes matchen nästan avgjord. Barcelona hade alltså gjort två mål på två chanser. Det var bara en sån kväll...
Men jag tycker att Betis tog den katastrofala inledningen på rätt sätt; Laget kämpade på och hade flera fina chanser att göra mål på, men var inte stolpen eller ribban i vägen så var något annat det. Det gick helt enkelt inte att göra mål. Bollen ville inte in.
Matchen levde ända fram till 3-0-målet som kom i den 41:a minuten. Det var återigen planens lirare, Saviola, som nätade; En frispark slogs av Xavi och boxades bort av Prats, som dock inte hade större tur än att bollen landade på nämnde Saviola, som galant kunde sätta bollen bakom godkände Prats.
Lagen gick till pausvila efter att Barcelona gjort mål på 3 av 4 chanser. Betis hade ungefär dubbelt så många skott på mål och hade dessutom mestadelen av bollinnehavet. Det är statistik som brukar indikera något annat lag än att de med minst boll och minst antal chanser leder. Men så var det!
Den andra halvleken såg precis ut som den första, med undantag för att Barcas effektivitet gick ner något i takt med att de skapade chanser; Betis hade bollen och radade upp chanser. Men Betis kunde, precis som i den första halvleken, inte göra mål. Fullt naturligt kunde alltså Barca öka på sin ledning med ett mål som hade gjort sveriges förbundskapten i handboll stolt, ty det var ett mål vars förspel var precis som en av "Bengans" gurkburkar. Betisförsvaret rullades upp från mitten till högerkanten, varpå bollen gick ut till vänsterkanten där Luis Enrique på ett tillslag passade Reiziger, som i sin tur slog en passning mellan backlinjen och Prats. På den bortre stolpen vräkte sig Mendieta fram och passade till en helt fri- och offsidestående Saviola, som bara kunde lägga bollen i mål. Snyggt, måste jag erkänna!
Matchen var över!
Men los verdiblancos vägrade att ge upp. Förvisso såg betisspelarna stundtals otroligt förvirrade ut, men man kämpade och kunde skapa flera bra chanser, trots att anfallsspelet stundom var lite för långsamt för att några jättechanser skulle kunna skapas. Det var först under de sista 10 minuterna som Barca fick känna på bollen ordentligt. Detta ledde naturligtvis till att hemmalaget kunde skapa en hel del chanser, särskilt genom inbytte Dani, som genom ett under undvek att göra 5-0 när han hade ett helt öppet läge.
Barca vann matchen rättvist - laget gjorde hela FYRA mål mer än Betis gjorde. På boxningsspråk kan man säga att Barca vann på knock. Men om Betis hade stått hela matchen, så hade det blivit seger på poäng till de grönvita.
Det enda jag hoppas på är att Victor Fernández inte använder sig av denna taktik igen, men det hänger väl på hur många spelare han har att tillgå, antar jag. En sak till; Utlånade Joey Gudjonsson hade faktiskt behövts i matchen mot Barca!
En förlust borta mot Barca kan nog de flesta acceptera, även om den är underlig, som i lördags. På söndag spelar Betis "El Derbi" mot antagonisterna Sevilla! DET är matchen man ska vinna!
Viva er BETI manque pierda!