En grönvit erövrares visioner
Historien om hur Manuel Ruiz de Lopera erövrade Betis och Betisanhängarnas hjärtan. Del 2
fortsättning från del 1.
Då, vid tiden för den fatala 30 juni 1992, då Betis var nära att åka ned till Tredje Divisionen (Segunda B), lade Lopera fram de 780 miljoner som krävdes för att rädda klubben. Men Loperas inträde i styrelsen hade gjort att president Galera känt sig hotad och därmed misstänksam mot den nye finansiellt starka styrelsemedlemmen. Galera försökte därför utesluta Lopera från den känsliga operationen att förvandla Real Betis till ett aktiebolag. Från den stunden ställde sig den tidigare nämnda sammanslutningen av framstående affärsmän bakom Lopera. Manövern slutade illa för Galera och resulterade i att styrelsen tog över rodret i klubben. Presidenten tillkännagav därför sin avgång i september 1992. Pepe León blev efterföljande president i klubben men trots detta var det Lopera som egentligen bestämde genom sin roll som tillförordnad rådgivare. Alltsedan dess har han hållit ett hårt grepp om taktpinnen i klubbens styrelse. Efter att ha godkänt åtgärderna som krävdes för att sanera klubbens ekonomi, löste han därefter in de fordringar som klubben hade i form av obetalda sociala avgifter (Seguridad Social) och skulder till Finansdepartementet (Hacienda).
Ett nytt Real Betis
Lopera tog med sig en hel ny aura av seriöst tänkande in i styrelserummet vilket var fundamentalt för att lyckas skapa sportsliga framgångar. Betis fick därmed en helt ny personlighet, vilken nästan stod i direkt motsats till den som brukat härska i klubben. Han skapade en helt ny struktur och såg till att de brister som fanns i organisationen rättades till; brister som legat klubben i fatet under många år. Det nya sättet att styra klubben på hade tydligare drag av despotism. Ingen vågade ta ett steg utan Loperas godkännande men de sportsliga resultaten började snart bekräfta den nya ordningen. Lopera lade grunden till ett modernt Betis där fotbollen och den administrativa verksamheten skulle vara professionella rakt igenom.
Men den så efterlängtade sportsliga framgången uteblev det första året i Lopera nya organisation. Trots alla hans ansträngningar blev säsongen 92-93 ett misslyckande. Han anställde då en ny tränare, Jorge D´Alessandro som blivit hyllad efter lyckat arbete med Figueras i Andra Divisionen (Segunda División). Tillsammans med honom återvände en alldeles särskild idol för den grönvita publiken; Rafael Gordillo. Men trots detta uteblev de önskade resultaten.
Den sportsliga kräftgången tvingade fram nya åtgärder till säsongen 93-94. Lopera drömmer om ett Storbetis, ett lag som ska lyckas gå upp i serierna, och anställer därför kroaten Sergio Kresic, en seriös och hårt arbetande tränare. Trots det lyckas inte laget nå positiva resultat. Lopera gav trots de dåliga resultaten kroaten fortsatt förtroende. Men trots att laget nådde de himmelska höjderna i Copa del Rey, där man 1993 når semifinalen efter att ha slagit ut de regerande mästarna Barcelona FC, var man aldrig nära ett avancemang i seriesystemet.
Lopera hade dock skaffat sig ett ess i skjortärmen till den kommande säsongen; han hade anställt mallorquinen Lorenzo Serra Ferrer. Efter ännu en förlust i Toledo, övertog Serra Ferrer ansvaret för laget. Hans nya idéer och metoder gjorde att man till slut kunde avancera i seriesystemet och från den stunden såg man ett pånyttfött Betis. Efter att man lyckades avancera blev Betis den nya modeklubben i Spanien. En stor del av framgången har sitt ursprung i Loperas sinne för affärer, som förvandlat klubben till en riktig vinstmaskin. Supportrarna började återigen leva upp som aldrig förr och de sportsliga framgångarna har sedermera bekräftat Loperas ställning som ledare för klubben. För tillfället är hans person oantastlig i toppen av ledningen för klubben och ”Betismanian” har förvandlats till en hel imagekampanj där det ryms produkter som läskedrycker, kreditkort och marknadsföring av allsköns andra produkter vilka alla bär klubbens märke. Men framförallt, bilden och stoltheten hos klubbens anhängare vilka fick uppleva förvandlingen av en klubb som på endast ett år gick från att spela i Andra Divisionen (Segunda A) till att sträcka sig efter de högsta placeringarna i Europa.
