Rayo Vallecano - Betis 1-1
Ett oavgjort resultat hjälpte varken Rayo eller Betis.
Rayo Vallecano och Real Betis möttes i en match som båda lagen behövde vinna. Rayo eftersom de ligger sist i tabellen och los verdiblancos för att knipa den 6:e platsen i tabellen och därmed få äran att spela i UEFA-cupen nästa säsong.
Förra gången lagen möttes så vann Rayo. Det var den 15:e december. Sedan dess har Rayo bara lyckats vinna en enda match, mot Málaga hemma. Sålunda var det inte mycket som talade för en hemmaseger. Min kollega Olof Sjöstedt skrev att "allt annat än tre poäng [...] kan räknas som ett fiasko." Med de förutsättningar som fanns hade han naturligtvis helt rätt. Men Betis anno 2003 är ett lag som är precis hur oförutsägbart som helst. Laget kan spela hur bra som helst ena matchen, bara för att redan nästa match spela uselt. Det enda som är förutsägbart i dagsläget är målskyttet, som oftast falerar. Betis har under 2003 gjort exakt ett mål per match. Tyvärr räcker inte det i längden, eftersom laget släppt in nästan två mål per match under samma tid.
Betis fick en riktig mardrömsöppning på returmatchen lagen emellan. Redan i den 5:e minuten tog nämligen Rayo ledningen i matchen. Målet gjordes av Bolo efter en hörna slagen av Michel. Betisförsvaret missade helt i markeringen och Bolo kunde enkelt skalla in hemmalagets ledningsmål.
Det tidiga underläget förlamade Betisspelarna, som inte alls lyckades i det offensiva spelet i den första halvleken. Men i Betis finns Fernando, en herre som varit hyperfarlig den senaste tiden och som gjort det till en vana att göra målen för los béticos. Så även mot Rayo, där han i matchens 43:e minut lurade Rayoförsvaret och kvitterade till 1-1.
Målet kändes som en kalldusch för Rayo, som Marca skriver. Men los madrileños kom igen i den andra halvleken. Man skapade stundom ett ordentligt tryck mot Betismålet, men utan att kunna avgöra matchen och därmed öka chanserna att få spela kvar i La Primera división nästa säsong. 1-1 slutade matchen, vilket var en förlust för bägge lagen, i synnerhet för Rayo som ser ut att få spela i La Segunda nästa säsong. Eller "i helvetet", som man kallade serien i Atlético...
Lika mörkt är det inte i Betislägret. Laget ser förvisso inte ut att få spela i UEFA-cupen nästa säsong, vilket är ett rejält misslyckande, men det finns många förmildrande omständigheter, varav de många skadorna är den mest uppenbara.
Jag ska inte påstå att det är helt kört för Betis vad gäller nästa säsongs UEFA-cup, men det ser ut att bli väldigt svårt. Särskilt som det nu bara återstår matcher mot bottengängen i ligan för Betis. Det betyder nämligen riktigt svåra matcher mot lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen för att få "förnyat kontrakt". Motivation slår ofta klass, heter det ju, varför frågan för de kommande matcherna är; hur gärna vill Betis spela i UEFA-cupen?
Laguppställningar:
Rayo Vallecano, (4-4-2):Etxeberría - Mauro, Onopko, Quevedo, Graff - Roberto Peragón, Pablo Sanz (Iriney, m.46), Mora, Dorado (Luis Cembranos, 67) - Michel och Bolo (Bolic, 55).
Real Betis, (4-2-3-1): Prats - Tais, Juanito, Filipescu, Luis Fernández - Assuncao (Ito, 60), Arzu (Benjamín, 75), Joaquín (Casas, 78), Fernando, Varela - Alfonso.
Mål:
1-0 Bolo (5)
1-1 Fernando (43)
Domare: Moreno Delgado
Varningar:
Rayo: Mora
Betis: Fernando, Tais, Alfonso, Luis Fernández och Juanito.
Spelplats: Teresa Rivero inför cirka 13000 åskådare.
Källa: marca.es
