Real Betis hemmaborg - Benito Villamarín. Två stadion i en.
Den som besöker Real Betis stadion i Sevilla slås omedelbart av två motstridiga känslor. Så vacker den är! - och - Vad ful den är! På samma gång. Vilken känsla som dominerar beror helt på från vilken sida du tittar.
Estadio Benito Villamarín är som allt i Spanien. Charmigt, temperamentsfullt, drypande av historia. Och halvbyggt. Stadion är inte färdigbyggd. Som en bila skär de nya sektionerna genom det som återstår av den gamla stadion. Om det nya är modernast och vackrast, eller det gamla är charmigast, avgör bara du.
Real Betis stadion ligger i de södra delarna av Sevilla, bland luftiga kvarter utan högre bebyggelse. I närheten rinner floden Guadalquivir, som ger Sevilla dess livspuls och som på 1600-talet, tack vare monopolet på Amerikahandeln, gjorde Sevilla till världens tredje största stad. Romarna döpte floden Betis, varifrån både regionen och sedermera klubben fick sitt namn. Stadion flankeras av Avenida de la Palmera, en av de stora och breda gatorna som gör ofta 40-gradiga hettan på somrarna i Sevilla uthärdlig. Calle de Suecia – Svenska gatan – ligger inte långt härifrån. Johnny ”Bråttom” Ekström spelade här 1994, men såldes snabbt vidare.
Real Betis bildades 1907 genom en avknoppning från stadens då dominerande klubb Sevilla FC. Rivaliteten var omedelbar och det gällde för den nya klubben att snabbt hitta någon annanstans att spela. Efter att under de första åren ha pendlat runt på ett antal olika platser i staden hittade klubben 1929 slutligen sin hemmaplan, en arena som då hette Estadio Heliópolis. Stadion kom med tiden att genomgå ett antal utbyggnader för att slutligen få det utseende den har idag.
Arenan har inte alltid varit glamorös. Estadio Heliópolis var Real Betis första egna arena. Översvämningen 1948 förstörde klubbens alla arkiv.
Några viktiga omdaningar skedde 1958 då kortsidorna byggdes. 1975 byggdes den stora övre läktaren högst upp på den gamla fondläktaren. Till fotbolls-VM i Spanien 1982 genomfördes omfattande renoveringar. Två matcher spelades också under den turneringen på Real Betis hemmaplan: Brasilien - Skottland och Brasilien - Nya Zeeland. Dessutom spelades den beryktade EM-kvalmatchen mellan Spanien och Malta 1983 här, en match som skrivit spansk fotbollshistoria. Spanien behövde ta in elva mål för att kvala in till EM 1984, och vann med 12-1.
Estadio Manuel Ruiz de Lopera
Europeiska fotbollförbundet UEFA dikterade i början av 90-talet att alla klubbar som ämnade delta i de europeiska cuperna måste ha arenor där samtliga platser var sittplatser. I det läget beslutade Real Betis ledning att riva sin tämligen omoderna stadion och på samma ställe bygga en ny och modern. Namnet på nya stadion skulle bära dåvarande presidentens namn, Manuel Ruiz de Lopera. Tanken var att bygget skulle stå klar till Real Betis 100-års-jubileum 2007.
Real Betis nya stadion som den såg ut på ritbordet. Hur mycket bygget har kostat, eller kommer att kosta när det står färdigt, är hemligt.
Den nya arenan som klubben tänkte bygga åt sig själv var en futuristisk skapelse i armerad betong, rostfritt stål och glas. Den skulle bli den modernaste stadion i Spanien, enbart ägnad att spela fotboll i. Byggnaden gavs, redan vid ritbordet, egenskaper tänkta att ge publik och spelare en så optimal fotbollsupplevelse som möjligt. Den skulle ha alla faciliteter som hör till en fotbollsarena av 2000-talet, och innehålla allt det som hade saknats i Estadio Benito Villamarín; VIP-loger, multimediala salonger, nya arbetsytor för pressen, gallerior, kontor, och en gigantisk parkering under arenan. Allt byggt med hjälp av kranar så stora att de skulle tvingas förankras i själva betongfundamentet.
Estadio Benito Villamarín hade vid det läget kapacitet för 47 500 åskådare, varav 26 500 var ståplatser. Nya stadion skulle ha plats för 64 000 åskådare, alla sittplatser. Det skulle göra stadion till den största i Andalusien, och tredje störst i Spanien, överträffad endast av Real Madrids Santiago Bernabeu och Barcelonas Nou Camp. Sevilla FC:s arena, Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, tar bara 45 000 åskådare. Estadio La Cartuja, som staden Sevilla sedermera byggde 1999, fick en kapacitet på 58 000 åskådare. Bägge understiger Real Betis arena, då denna står färdig. Problemet är att bygget av Estadio Manuel Ruiz de Lopera står stilla.
Rivningen av den gamla stadion startade i slutet av 90-talet och genomfördes i etapper. De nya sektionerna byggdes likaledes och invigdes officiellt 1 januari 2000. De nya sektionerna inbegriper östra fondläktaren, samt norra kortsidan. Västra fondläktaren och södra kortsidan, med ståplatser, står alltså kvar. I och med detta har stadion ett mycket egendomligt utseende. Två olika strukturer, från olika epoker, med olika syften och utseenden, står byggda bredvid och in i varandra. De nya sektionerna är moderna och futuristiska, medan de gamla sektionerna är starkt nedgångna. Kontrasten är total.
Nytt möter gammalt. De nya sektionerna sticker ut där de står bredvid de gamla. Den fortsatta rivningen av stadion har tills vidare stoppats. Klubben har inte råd.
Åren 1999/2000 skulle den gamla huvudläktaren rivas, den nya byggas och invigas till 2000/01. Samma år skulle också södra kortsidan rivas och ersättas av den nya läktaren, och vara likadan som den som redan byggts på norra sidan. Till år 2000 skulle dessutom det tak som ska täcka hela arenan utom själva spelplanen vara på plats. Men inget av detta har skett. Någonstans på vägen tog pengarna slut. Med en bankskuld på 83 miljoner euro är det fortsatta byggandet idag lagt på is, och ingen fortsättning är planerad inom överskådlig tid.
Till vänster så som Real Betis helst vill visa upp sin arena. Högra visar tydligt att stadion egentligen är två separat byggen, och att de äldre delarna är i stark behov av renovering.
Fyra namnbyten
Klubben köpte Estadio Heliópolis 1961 och kunde i och med det lägga basen i det fundament som skulle bli den moderna storklubben Real Betis. Klubben döpte om sin arena efter president Benito Villamarín, enligt många den viktigaste presidenten i klubbens historia, som styrt klubben framgångsrikt till 1966 och då gått bort i cancer. Detta namn behöll stadion till 1997 då det igen ändrades, denna gång till Estadio Manuel Ruiz de Lopera.
Real Betis publik är känt för att vara en av de livligaste i Spanien när det spelas hemmamatch. I det nya halvbygget klagas det ibland på att stämningen försvinner i tomma intet. Det är lätt att begripa varför.
Nittiotalets dåvarande ägare och president Lopera var mycket populär i Betis-lägret. Detta efter att 1991 bokstavligen ensam ha räddat klubben från att gå i konkurs. Med mycket kort varsel betalade han ur egen ficka de bankväxlar som krävdes för att få ihop de 1 175 miljoner pesetas som Real Betis behövde betala, och undvika bankrutten. Under hans tid vid rodret nådde klubben också några av sina största idrottsliga framgångar. När han 1998 rodde i hamn världens då dyraste spelarvärvning, köpet av Denilson för nätta 30 miljoner euro, steg Loperas stjärna ytterligare. När det i slutet av 90-talet dessutom blev offentligt att han planerade att skaffa Real Betis den tredje största arenan i Spanien, var det naturligt att nya arenan skulle bära hans namn.
2005 vann Real Betis spanska cupen. När framgångarna från första hälften av 2000-talet inte upprepades ledde det till att president Ruiz de Lopera fick lämna. 2010 togs hans namn bort från arenan.
Det 2000-tal som för Real Betis och Lopera inleddes så lovande avslutades med degradering 2009. Kritiken mot, och missnöjet med Lopera var vid det laget på kokpunkten bland medlemmarna. Många supportrar hade också konsekvent envisats med att fortsätta kalla stadion vid det gamla namnet, Benito Villamarín. 2006 fick Lopera kliva av som president. 2010 genomfördes en omröstning bland medlemmarna om namnet på stadion. Förslagen var tre: Benito Villamarín, Heliópolis, eller att behålla Manuel Ruiz de Lopera. Valresultatet blev i nämnd ordning 67 procent, 31 procent, och 2 procent. Lopera var förödmjukad, hotade att stämma klubben och stoppa namnbytet. Det gick inte. Den 27 oktober 2010 återgick stadion att igen heta Estadio Benito Villamarín.
Real Betis skrev historia
Stadion Heliópolis, Benito Villamarín och Manuel Ruiz de Lopera bär alla ett stolt stycke fotbollshistoria. Real Betis var första andalusiska klubb att spela i spanska högstaligan, att vinna Copa del Rey i sin nuvarande format, och vinna spanska ligan. Real Betis blev 1935 fjärde klubb i Spanien att vinna ligan, och 1977 den sjunde i ordningen att förutom ligan också ha vunnit Copa del Rey. Dessutom blev Real Betis första lag från Andalusien att delta i UEFA:s Champions League. Allt på samma ställe - Heliópolis, Benito Villamarín och Manuel Ruiz de Lopera.
Real Betis skrev historia genom att vara första lag från Andalusien att spela i Champions League. Till höger jublar Dani efter sitt avgörande mål mot Chelsea i 2005-års turnering.
På lördag klockan 22 skrivs ännu ett kapitel i klubbens historia. Då spelas El Derbi på nygamla Estadio Benito Villamarín. Stadens nya andralag gästar oss och ingen som kan fotboll förväntar sig en vänskapsmatch. 105 års historia och tre års hiatus kokas ner till nittio minuters fotbollsspel. Dags för nya bragder.
