Fallet Betis: Lopera slutgiltigt frikänd
Förre presidenten stod anklagad för ha förskingrat klubbens pengar. Tiden att överklaga friande domen gick ut och Lopera frikänns på juridiska teknikaliteter.
Audiencia Provincial de Sevilla, en domstol för Andalucien där Real Betis Balompíé S.A.D:s förre president Manuel Ruiz de Lopera stod anklagad för att under sin sexton år långa regeringstid bland annat ha förskingrat klubbens pengar och tillskansat sig offentliga medel frikänner slutgiltigt Lopera. Detta sedan aktie- och supportergrupperingen Béticos por el Villamarín, den sista av de intressegrupper vilka anklagade Lopera för misskötsel av klubben inte överklagat friande domen från i mars.
Manuel Ruiz de Lopera vid ett annat tillfälle.
Rätten bekräftade den 12 september i en skrivelse den friande domens "stabila grund". Béticos por el Villamarín leds av läkaren och förre Real Betis-presidenten Hugo Galera, ärkefiende till Manuel Ruiz de Lopera. Galera och Lopera satt i den styrelse vilken den 30 juni 1992 förvandlade Betis från idrottförening till S.A.D, idrottsligt aktiebolag varvid Lopera ersatte Galera på presidentstolen. Béticos por el Villamarín stod nu ensamma kvar sedan grupperingarna Por Nuetro Betis och Liga de Juristas Béticos samt Sevillas åklagarkammare meddelat sin intention att inte överklaga domen till Högsta domstolen. Dessförinnan hade Lopera under sommaren 2017 förlikats med parterna och nuvarande styrelse i Real Betis Balompíe S.A.D utanför rätten vilket ledde till det poänglösa i att driva juridiken vidare. Béticos por el Villamarín vägrade förlikas med Lopera och begärde 14 års fängelse och skadestånd på sex miljoner euro
Oskyldig men skyldig?
Manuel Ruiz de Loperas namn må juridiskt vara rentvått men åklagarkammarens motivering att inte överklaga är spekulativt: "[parten - här Real Betis Balompié S.A.D] har sannerligen inte förfördelats". På juristspråk - han gjorde det ändå. Béticos por el Villamarín förklarade under fredagen i ett uttalande Lopera trots friande domen inte oskyldig utan motiverar sitt beslut med att "i det fall vi vann fanns en överhängande risk att det vore klubben i stället som fick stå för de mycket kostsamma kostnaderna".
