Straffar, straffar, straffar... Grymma straffar!
Real Betis förlorade på grymmaste sätt i går i Europa Leagues åttondelsfinal efter straffar mot Sevilla FC. Här en betraktelse av Real Betis straffar.
Real Betis vann första mötet mot Sevilla FC på bortaplan med 2-0. I returen behövde Betis bara hålla undan för resultatet. I stället vann Sevilla med just 2-0 och matchen gick till en mållös förlängning. Därefter följde dessa förbannade straffar...
Så här såg jag dem.
1- Första straffen: Rubén Castro. Mål.
En galet slagen straff högt uppe i målvaktens vänstra kryss. Bara en naturlig målskytt vågar slå en avgörande straff uppe i krysset. Förvisso mål, men Rubén Castro genomlever inte en av sina bättre säsonger. Jag hade nöjt mig med en betydligt bekvämare slagen straff.
2- Andra straffen: Salva Sevilla. Mål.
Pappan i laget, som för tre dagar sedan fyllde trettio, byttes in i 72:a minuten och tog sitt ansvar. Han valde målvaktens andra kryss, den till höger. Lika galen straff i ett lika avgörande moment. Men bra levererat, gubbe!
3- Tredje straffen: Amaya. Mål.
Lagkaptenen för kvällen, som varit ur form och petad ett antal matcher, kändes inte alls självskriven att slå en avgörande straff. Hade jag coachat laget hade Amaya inte fått slå en straff. Och nog valde Amaya också att sikta längst upp i vänstra krysset! Galet!
Amaya som nödgad staffskytt och kapten förde mina tankar omedelbart till Olof Mellbergs bravad i kvartsfinalen i EM 2004 mot Holland. Mellberg missade den gången men har senare förklarat varför han av alla, som defensiv försvarare, tvingades slå en straff:
- Det var ingen annan som vågade. Jag var lagkapten, då klev jag fram.
När andra sviker sitt ansvar kliver hjältarna fram. Olof Mellberg var hjälte 2004. Amaya igår.
Amaya gjorde likadant. Bravo Mellberg. Bravo Amaya. Skämmes resten av Real Betis lag!
4- Fjärde straffen: N´Diaye. Miss.
När N´Diaye stegade fram tänkte jag: big no, no! Varför ska denna försvarare slå en straff?? N´Diaye är offensiv, N´Diaye gör mål, men N´Diaye ska inte slå straffar! Var var våra andra offensiva spelare, de som ska kliva fram i sådana här lägen och visa att de tar ansvar!?? Var var Cedric, Juanfran och Juancar??
I det här läget inser jag att straffläggningen kommer att förloras. Förnimmelsen att N´Diaye kommer missa är stark - vem kom på att N´Diaye skulle slå!?? - Sevillas siste straffskytt Rakitic självklart inte missa, och våran kvarvarande trolige straffskytt Molina, som missat de senaste fem straffarna han slagit, då kommer missa igen. Det är enkel matematik.
Oturen grinar N´Diaye i ansiktet. Hårt skott i stolpen, bollen studsar på målvaktens rygg, rullar längs med hela målet och ut på andra sidan.
5- Femte straffen: Nono. Miss. Real Betis åker ur, Sevilla FC vinner matchen.
När Nono steg fram för femte straffen tänkte jag bara: Nono??? Varför Nono?? Den offensive mittfältaren gör förvisso mål ibland men hade inte gjort en lysande match och knappast visat några större ledarkvaliteter.
Nonos straff var den sämsta hittills i världshistorien. En kraftlöst slagen markrullare med knappt styrfart, och inte bättre än att målvakten även enkelt kunde peta ut den med en utsträckt hand. Real Betis därmed utslagna på sin egen hemmaplan inför sin egen publik inför den eviga rivalen.
Nono har under hela natten och hittills idag fått utstått kraftiga och personliga påhopp på sociala medier. Detta är förkastligt och inget denna redaktion eller Peña Bética Sueca ställer sig bakom. Vi hyllar våran spelare som i stundens allvar gjorde sitt bästa för laget och klubben.
Nono, han är bra. Han gjorde bara ingen bra match igår. Och vilken ebarmlig straff han sedermera slog...! Men du är våran spelare och vi hyllar dig!
Som Roberto Baggio sade efter att ha missat sin avgörande straff i VM-finalen 1994 och i efterdyningarna därmed också fått utstå de nesligaste personliga påhoppen:
- Det är bara de som vågar slå straffen som kan missa.
Roberto Baggio missar den avgörande straffen i 1994-års VM-final. Baggios eftermäle är, orättvisst, starkt förknippat med detta enskilda ögonblick. Bara hoppas att historien inte behandlar Nono på samma sätt.
Vamos Nono! Vamos Betis! Vi er Beti, manque pierda!
