Krönika: Bländade av resultatens glans?
"Egentligen skulle jag vilja pumpa upp maximalt självförtroende, peka på alla segrar och stärka den opinion som nu ropar ut Real Madrid till världens bästa klubblag. En annan del av mig tycker dock att det är att gå händelserna i förväg, Real Madrid har fortfarande uppnått ganska lite, man har inte slagit Barcelona och man har inte vunnit någon stor titel. Därför vill jag se det hända först innan jag försöker slå världsrekord i högmod."
Serieledning, stabilt spel i Europa, rekordsiffror och frid och fröjd, känns det igen? Nej, egentligen har väl den lägesbeskrivningen inte varit alltför frekvent de senaste tio åren. Trots att Real Madrid tagit några titlar här och där och stått för tillfälliga formtoppar som placerat dem i världstoppen så har den där trygga, stabila känslan av en storhetstid aldrig kunnat komma igång förrän den omkullkastats av tillkortakommanden på eller utanför plan. Hur paradoxalt det än låter så är det en ganska märklig situation vi nu upplever, det börjar gå bra på riktigt och det finns inte heller några uppenbara tecken på att det här skulle vara någon fasad som rämnar efter några dåliga resultat. Real Madrid är på väg tillbaka, så finns det någon anledning att klaga? Jag skulle vilja säg att det finns ett flertal faktorer som gör att Real Madrids lagbygge fortfarande är på väg emot något snarare än att man är framme, en del av dessa faktorer handlar om det egna medan andra är direkt kopplade till laget man nu åter ställs emot, FC Barcelona.
Efter den senaste säsongen var analysen ganska unison bland insatta maränger, Mourinho hade byggt en grupp och skapat den dynamik i truppen som är direkt avgörande för att det ska vara möjligt att nå några framgångar. På planen stod Mourinho för ett imponerande snabbt jobb med att hitta en symbios mellan den spanska fotbollskulturen, Real Madrids spelarmaterial och sin egen fotbollsideologi. Det hela slutade i ett markant mer ordnat Real Madrid, ett mer cyniskt Real Madrid som trots en offensiv balans hade första prioritet att sätta ett relativt lågt försvarsspel som i sin tur var grundbulten till det omställningsspel vilket bör anses som Europas bästa. Den genomgående nivån i Real Madrids spel under säsongen 2010/2011 motiverade på många sätt en inofficiell titel som världens näst bästa klubblag. De två stora anledningarna till att Real Madrid inte kunde stoltsera med vinst i ligan eller i Champions League var dels oförmågan att vinna över Barcelona vilket kan analyseras i olika riktningar men en övervägande orsak till svårigheterna i dem matcherna hänger ihop med de defekter i anfallsspelet som förorsakade majoriteten av poängförlusterna i ligaspelet. Det var analysen för ett halvår sen, vad har hänt sedan dess?
Ser vi till dem övergripande frågeställningarna runt anfallsspelet så måste det inledningsvis klargöras hur Real Madrid som helhet tagit både ett och två steg framåt hittills under säsongen. Jag vill dock mena att progressionen till ganska liten del handlar om att man lagt så mycket fokus på att förbättra svagheterna utan snarare att man blivit ännu bättre på det man redan var bra på. Därtill har vi individuell utveckling hos ett par spelare som gör väldigt stor skillnad. Tankarna går först och främst till Karim Benzemas enorma förändring som på ett knappt år tagit honom från ifrågasatt supertalang till den absoluta världstoppen. Bakåt har Sergio Ramos mittbacksspel lyft hela försvarsspelet där Real Madrid nu kan positionera sig betydligt högre och lägga väldigt mycket ansvar till den individuella skickligheten hos Pepe och Ramos. Konsekvensen av Ramos positionsbyte har även varit att högerbacken faktiskt förstärkts genom såväl Arbeloas som Lass Diarras insatser. Den populära hackkycklingen Di Maria har också börjat bygga upp något som kan likna en lägstanivå och ingen kan blunda för vad ”El Fideo” bidrar med när hans spel fungerar. Sammantaget kan man lyfta fram hur Real Madrids förbättring till stor del beror på individuell utveckling vilket i kombination med att Mourinho fått ytterligare ett halvår att jobba med laget etablerat en trygghet och en kontinuitet som vi inte sett hos Real Madrid på nästan ett decennium.
Jag tillhör dock inte dem som befinner sig i konstant eufori och lyckorus över Real Madrids spel. Det finns ett större lugn i laget den här säsongen och det märks att man vill försöka få igång ett större flyt i passningsspelet som gör att man i något större grad kontrollerar matchbilder och såklart också utgör ett hot även mot uppställda försvar. Periodvis har vi även sett hur tidigare syndare som Ronaldo och Di Maria varit mer bidragande i spelet och båda har en mycket högre assistkörd nu i förhållande till samma period förra säsongen. Skulle man däremot titta på helheter, på hur det sett ut i anfallsspelet under matcherna så går det inte att komma ifrån hur problematiken inte på något sätt är bortblåst. Det finns alltjämt mycket att jobba med när det gäller passningsspel, löpvägar och variation för att ta den korta versionen. Real Madrid förlorade mot Levante, tappade poäng mot Racing och kunde mycket väl tappat fler poäng men har många gånger räddats av omställningsspel, individuella prestationer och dödlig effektivitet. I takt med resultaten har det infunnit sig ett stort självförtroende som successivt fått en positiv inverkan på spelet men likväl ska det påpekas hur tidiga mål, utvisningar och ett helgon mellan stolparna varit direkt avgörande för ett par trepoängare. Så vad vill jag ha sagt?
Egentligen skulle jag vilja pumpa upp maximalt självförtroende, peka på alla segrar och stärka den opinion som nu ropar ut Real Madrid till världens bästa klubblag. En annan del av mig tycker dock att det är att gå händelserna i förväg, Real Madrid har fortfarande uppnått ganska lite, man har inte slagit Barcelona och man har inte vunnit någon stor titel. Real Madrid har flyttat fram sina positioner genom att maximera det man redan var bra på, men vi har fortfarande sett hur den ena delen av fjolårets problematik (offensiven) till viss del lever kvar, möjligen kan spelnivån fortsätta räcka till segrar och en potentiell ligatitel, möjligen kan det räcka även i Europa. Kvar finns dock den andra akilleshälen, förmågan att vinna mot Barcelona. Nu får vi ett ordentligt test, nu får vi se om det blivit så mycket bättre än ifjol, nu år vi se om vi bländats av resultatens glans eller inte. Jag får obehagliga minnen när jag tänker på hur vi ifjol gick in till första klassikern i tron om att vi nu var redo att slå tillbaka Barca, alla vet hur det slutade, alla vet hur det slutade året innan när det blev 6-2. Därför vill jag se det hända först innan jag försöker slå världsrekord i högmod.
I veckan ”avslöjades” tio budord som Mourinho sägs präntat in i spelartruppen som nycklar för att vinna över Barcelona. Den bilden är egentligen ganska talande, det finns inte en ensam lösning för att vinna över Barca, det finns ingen gyllene supertaktik. Mourinho har också provat lite olika varianter, oftast med samma utfall. Det är ju så att Real Madrid de senaste åren förlorat de allra flesta matcherna mot Barca, man har förlorat när man varit sämre, man har förlorat när man varit bättre och man har förlorat när man varit ungefär lika bra. Därför är det komplicerat att peka ut någon specifik färdriktning som tydligt skulle ge Real Madrid ett övertag.
Jag har tidigare varit inne på att Real Madrid i grunden har ett spelsätt som borde passa Barca ganska illa men många gånger har katalanerna lyckats maxprestera i en utsträckning som gjort dem i det närmaste omöjliga att slå om man inte själv kan utmana dem med eget spel. Det sistnämnda har varit och är fortsatt det mest grundläggande för att kontinuerligt maximera sina chanser att slå Barcelona, nämligen att ge sig själv möjligheten att vara bättre. Tydligast exempel har vi sett under supercupmatcherna i augusti och i den första halvleken av Copa del Rey i våras då Real Madrid legat högre med laget, strävat efter att äga mer boll och försöka vinna genom egen skicklighet. Min innerliga förhoppning är att Mourinho inte faller för tabellägets lockelse att gå för ett kryss utan istället bygger vidare på den positivism som ändå skapades genom de spelmässiga insatserna i supercupmatcherna.
En översiktligt begränsande faktor för att på allvar kunna äga och dominera en match mot Barcelona ligger ju alltjämnt i den inbördes skicklighetsnivån. Real Madrid har sakta men säkert byggt upp ett kollektiv som genom sin spelidé tagit sig till en nivå som i dagsläget ligger i paritet med Barcas. Det vi har sett är dock att det till stora delar inte varit tillräckligt i ”El Clásico” då den genomsnittliga skickligheten hos varje individ varit större i Barcelona. Den fördelen har Barcelona fortfarande kvar men känslan är att den inte är lika påtaglig som tidigare.
En annan aspekt som är nödvändig att poängtera för segersäkra Madridistas är bilden av ett Barcelona på nedgång. Personligen tycker jag det är en väldigt naiv uppfattning då det finns ytterst få argument som talar i den riktningen. Däremot finns det förklaringar till varför spelnivån legat på en något mer mänsklig nivå under hösten. En anledning är hur skador och Guardiolas ibland överdriva rotationstänk hållit tillbaka Barca från att komma in i den där riktiga rytmen. En annan är såklart experimenterandet med 3-4-3 och det känns som Barca har börjat spreta lite väl mycket, det märker man inte minst när folk ska presentera sina ”bästaelvor” där den ena inte är den andra lik. Annars tycker jag inte det finns fog för att på något sätt skriva ned Barcelona utan det är fortfarande laget att slå för Real Madrid för att i förlängningen kunna titulera sig som världens bästa klubblag. Utgångsläget är alltså att Real Madrid måste maxprestera för att vinna matchen, man är inte favoriter förrän man först rättfärdigat det genom en seger mot Barca.
Det är självfallet många olika saker som ska stämma för att Real Madrid äntligen ska nå den där efterlängtade segern. Vi har redan berört frånvaron av någon patentlösning och min allmänna förhoppning om ett modigt ch ambitiöst Madrid. Detta kan sedermera konkretiseras i det oändliga men nedan listas fem punkter som sammanfattar de vita nycklarna till seger.
1. Pressspelet. Real Madrids inriktning i försvarsspelet är på många sätt den mest avgörande faktorn för hur matchbilden gestaltar sig. Oavsett trivote eller inte är det essentiellt med en hög aggressivitet och ett väldigt kompakt lag för att bryta ner Barcelonas spel. Ett passivt Real Madrid får ohyggligt svårt att komma nära Barca och kommer tryckas tillbaka i planen om man självmant överger kommandot. Utöver de ständiga orosmomenten för att Barca ska hitta in med sina instick blir också konsekvensen att Real Madrid får väldigt svårt att etablera ett eget spel när bollen vinns tillbaka.
2. Speluppbyggnad. Hör till stor del ihop med avslutningen ovan. Real Madrid har haft stora bekymmer att stå emot Barcelonas förstapress. Inte sällan har vi sett hur Madrid tvingats till rensningar eller längre chansbollar då man helt enkelt misslyckats med att spela sig ur pressen. Det har varit ett generellt problem för alla Real Madrids spelare men ett riktigt sorgebarn under mötena har varit Xabi Alonso som sett närmast medioker ut när tempot trissats upp. I supercupmatcherna såg vi antydningar till förbättring men då ska vi också komma ihåg hur det knappast var ett fulltränat Barca utan Madrid fick ibland lite mer tid än normalt. Real Madrid bör ha målsättningen att försöka äga så mycket boll möjligt för att begränsa Barcas dito och därigenom försöka etablera ett mer ordnat spel på offensiv planhalva vilket i nästa skede möjliggör bollvinster högre upp i plan när bollen väl förlorats.
3. Psykologisk balans. Att gå in med rätt anspänning har visat sig vara en återkommande akilleshäl och det finns många rent psykiska faktorer som grundlagt en del nederlag i tidigare klassiker. Inga övertändningar, ingen rädsla och mer fokus på rätt saker är mantran som måste upprepats inför den här matchen för att man inte ska gå i samma fälla igen. Rent koncentrationsmässigt finns det också mycket som kan förbättras då vi sett upprepade gånger hur rent slarv eller annan ouppmärksamhet obönhörligen straffas mot Barcelona.
4. Fasta situationer. Detta ständigt återkommande snack om vikten av fasta situationer är ibland något man lite slentrianmässigt kopplar bort då det ofta betraktas som ett direkt misslyckande att släppa in mål på fasta och som någon form av bonus att näta på desamma. I matcherna mot Barca är hörnor och inläggsfrisparkar potentiella målchanser och Real Madrid kan bli mycket bättre på att utnyttja sitt uppenbara övertag i luftspelet. En grundläggande del handlar om hur ”serven” alldeles för ofta stannar på första motståndaren och därför gäller det att Özil, Di Maria och Alonso plockar fram maximal koncentration för att inte skänka bort de lägen som uppstår.
5. Individuella prestationer. Med vissa undantag är det ganska enkelt att påvisa hur Real Madrids spelare i stor utsträckning underpresterat rent individuellt i el Clásico. Detta gäller främst offensivt där Real Madrid saknat spelarna som gör skillnaden, som kontinuerligt slår sin försvarare i 1-1 eller som rent krasst inte tekniskt klarar av att leverera i det tempo matcherna spelas i. I motståndarlaget har vi sett det omvända scenariot där spelarna snarare lyft sig ytterligare ett snäpp där Leo Messi såklart sticker ut med återkommande avgörande insatser. Flertalet av Real Madrids spelare måste ha en individuell målsättning om att leverera i dem här matcherna eller för att dra jämförelsen med friidrotten ”persa” och lyfta sitt spel till den nivån som slutligen undanröjer de frågetecken som finns över deras kapacitet.
Imorgon klockan 22:00 har Real Madrid en fantastisk möjlighet att göra en styrkedemonstation och vid vinst skaffa sig ett grymt slagläge inför fortsättningen av säsongen. Jag vill därför inte se ett passivt och initiativlöst Madrid som inte utnyttjar läget att göra ett potentiellt avgörande ryck i ligan. Jag vill inte heller se ett Madrid som går ut med en naiv övertro sin egen förmåga. När jag bänkar mig inför världens största och bästa match förväntar jag mig en strävan efter maximala offensiva och defensiva insatser, maximalt från hjärna, hjärta, lungor och fötter hos alla dem spelare som representerar Real Madrid. Det är så man vinner den här matchen. Nu går jag snart in i min bubbla.
Med förhoppningar om en vit jul
Hala Madrid!
