-
Tuff tillställning väntar i Pamplona mot Osasuna
Atlético de Madrid åker till Pamplona för att ta sig an Osasuna och försöka hänga på Real Madrid i kampen om ligatiteln. En mycket svår tillställning väntar mot Los Rojillos.
Efter en tung period i början av februari har Atlético de Madrid lyckats vända på steken i de två senaste matcherna. Först blev det en klar 3-0-seger mot Real Valladolid i ligaspelet som i stor mån fungerade som ett sätt att återfå självförtroendet som blåste bort i samband med de tunga derbyförlusterna i Copa del Rey och pladasket i Andalusien för ett par veckor sedan. Diego Simeones manskap har tagit sig an mängder av namnkunniga och duktiga motståndare som har gjort det väldigt svårt för Atlético att plocka poäng sedan jul och nyårsuppehållet. Det har varit ett tungt matchande sedan den 4 januari då man besegrade Málaga med uddamålet på La Rosaleda och faktum är att de röd-vitrandiga har spelat sammanlagt 14 matcher uppdelat på tre turneringar om man räknar in just mötet med andalusierna. Milan har jämförelsevis bara spelat 10 matcher sedan Serie A gjorde uppehåll och däremellan skall det också nämnas att man roterat en del i vissa av tillställningarna samtidigt som sikte har varit på en enda grej: mötet med Atlético de Madrid. Det är också en av anledningarna till att 0-1-segern på en arena av San Siros magnitud är så betydelsefull för de uppskattningsvis 3,000 röd-vitrandiga som tog sig till Milano för att bevittna matchen på plats, men även hela Atlético de Madrids organisation och framförallt för truppen. Laget gjorde ingen större insats spelmässigt, det var inte heller särskilt snyggt att se på och man var tvungna att ta till överlevnadsmanualen i vissa situationer i form av Thibaut Courtois, men det är målen som räknas och det är någonting som Atlético-supportrarna numera är väldigt bekanta med.
Därför är det väldigt svårt för Atlético-supportrarna att förstå det faktum att vissa i exempelvis svensk media kommer med den här typen av blogginlägg. Undertecknad skall erkänna att han inte läser vad folk i svensk media skriver, men någon måtta får det ju faktiskt vara. Fotboll handlar om att vinna matcher och det spelar ingen roll hur man spelar, vare sig man "sparkar ned sina motståndare och ligger ned i marken någon extra sekund" som huvudpersonen själv nämner av någon anledning. Tro mig, Atlético-spelarna har själva fallit offer för betydligt värre tacklingar den här säsongen som resulterat i diverse skador och ändå rest sig. Atlético är inget skönspelande lag för om det var det du trodde så har du fel. Istället känner Simeones manskap till sina begränsningar och brister.
Nåja, efter den här helgen kommer Atlético äntligen få ett längre uppehåll där man kan nöta in taktiska detaljer inför en av säsongens viktigaste matcher, men först gäller det att respektera den egna filosofin, "partido a partido" och försöka haka på giganterna i toppen av Primera División när man gästar Pamplona.
Osasunas säsong
Det har varit en ganska konstig säsong för "Gorritxoak" som inledde årets upplaga av Primera División med sex förluster på de sju inledande ligaomgångarna. Osasuna inledde den pågående säsongen med José Luis Mendilibar vid rodret, men det skulle inte hålla särskilt länge eftersom lagets resultat och spel hade brakat ihop fullständigt. Den Zaldibar-födde tränaren tog över klubben vintern 2011 sedan José Antonio Camacho gått ungefär samma öde till mötes och efter att ha räddat kvar klubben i Spaniens finrum samma säsong så lyckades han med samma sak under sin andra säsong. Tre raka förluster i säsongsinledningen, två av dessa hemma och det faktum att en nykomling, som dock skulle visa sig vara riktigt bra, gjorde att Osasuna höll ett krismöte den 1 september som i sin tur ledde till att Mendilibar fick sparken. Efter att de båda parterna skiljts åt höll Mendilibar en presskonferens där han själv accepterade det faktum att han blivit sparkad, men där han inte hade fått någon klar förklaring till beslutet. Enligt Osasunas president, Miguel Archanco skall Mendilibar skämts över den egna spelartruppen. Klubben befann sig i kris och många började tro att det skulle bli väldigt svårt att stanna i Primera División den här gången. Ángel Martín González tog hand om sportchefssysslan i Osasuna, men en rad olika kontroverser och meningsskiljaktigheter kring klubbens övergångspolicy gjorde att han strök med dagarna innan Mendilibar fick sparken. En av de största problemen låg i det faktum att klubbledningen sålde nyckelspelare som exempelvis Kike Sola under sommaren och det i sig gjorde också att supportrarna var extremt kritiska till skötseln av Osasuna. När en klubb befinner sig i en kris försöker man ofta förlita sig på ett säkert kort och i vissa fall fungerar, i andra blir utgången motsatt. I just Osasunas fall bestämde man sig att satsa allt på Javi Gracia som tog Almería till Spaniens finrum den gångna säsongen. 43-åringen är född i Pamplona och var väldigt bekant med fotbollen som spelas i regionen. Så här i efterhand kan man fastslå att just Javi Gracia var ett väldigt intressant val som gett bra utslag, även om inledningen var riktigt svår. De kommande fyra matcherna åkte man på tre förluster och efter åtta spelade omgångar hade man bara tagit tre poäng. Man slog nämligen Elche med 2-1 trots att det var en ganska jämn tillställning.
I slutet av september tog man sig an Atlético de Madrid på Vicente Calderón i en riktigt sömning tillställning från de röd-vitrandigas synhåll. Nu gjorde man visserligen en stark första halvlek och höll Osasuna i schack ganska väl, men det blev ändå onödigt spännande när domaren blåste av matchen. Det här var dock en typ av match som Atleti med stor sannolikhet hade tappat poäng i med någon annan förutom Simeone vid rodret. Tre matcher in i Javi Gracias träningsgärning med Osasuna kunde man se ganska klara förbättringar i spelet hos Pamplona-klubben. Därför var det lite typiskt att man förlorade med uddamålet mot Levante i omgången därpå, trots att man skapade gott om målchanser. Ännu värre var naturligtvis det faktum att Andrés Fernández räddade en straff som han inte hade mycket att göra på när Babá satte returen i mål. Belöningen skulle dock komma. En vecka senare tog man tre poäng mot Málaga efter en bra första halvlek, men där rädslan att förlora nästan kostade Gracias män en poäng. I mångt och mycket var det här en viktig vändpunkt för laget som äntligen utnyttjade sina styrkor och även hade lite tur med sig.
Javi Gracia ger sitt manskap direktiv i höstens möte mellan Atlético de Madrid och Osasuna på Vicente Calderón. Den gången gjorde Pamplona-klubben en riktigt bra insats, förutom de första 25 minuterna.
Det här gjorde också att Osasuna kom in i mötet med Barcelona på El Sadar med betydligt större sjävförtroende. Det skulle visa sig vara mycket viktigt. Man gjorde nämligen en stark defensiv insats och tvingade katalanerna att åka hem mållösa. Som vanligt går det inte heller att berömma Andrés Fernández tillräckligt. Det blev dock en väldigt dyrköpt poäng eftersom yttermittfältaren Sisi drog på sig en korsbandsskada i vänster knä. Som om det inte vore nog med att han tagit sig tillbaka från en i höger knä säsongen innan. Samtidigt som skadorna plötsligt börjat hagla över Pamplona-klubben skulle man en vecka senare ta sig an Sevilla på Estadio Sanchéz Pizjuáns gräsmatta, men det blev ett enda stort lidande efter Damiàs utvisning. Trots allt som utspelade sig åkte man på en knapp 2-1-förlust, men det kunde och borde ha blivit mycket mer. En klinisk insats mot Rayo Vallecano gjorde att man kunde spela in tre nya poäng i slutet av oktober och därmed gå upp på nio pinnar i ligan. Vallecas-klubbens tränare, Paco Jémez beskrev Rayos insats som "barn mot vuxna". Det är just den typen av matcher som Atlético helst vill undvika när de besöker Pamplona i helgen. Om just Rayo var barnen mot Osasuna så var Osasuna barnen mot Real Sociedad veckan därpå. Laget blev fullständigt utspelade och utklassade på Anoeta. Det var aldrig något snack om slutresultatet, även om Javi Gracia gärna fokuserade på Jordan Loties utvisning.
Almería besökte El Sadar i början av november och lyckades åka hem med tre poäng sedan man slagit Osasuna med uddamålet, trots att man blivit fullständigt utspelade. Det blev inte den återföreningen som Javi Gracia såg framför sig. Därmed har Esteban inte bara hållt nollan mot Atlético. "Segrar och mål kommer att komma förr eller senare" sade Osasuna-tränaren efter 0-1-förlusten mot andalusierna och det skulle han komma att få rätt i. Veckan därpå var det Real Valladolid som fick se sig spelmässigt rånade, men när man inte gör mål på sina målchanser, så får man skylla sig själv. Ett genomgående tema i Osasuna den här säsongen har varit alla utvisningar som laget har tagit. Det i sig är någonting som också gjorde att man blev fullständigt utspelade för andra gången på tre bortamatcher när man besökte Mestalla i början av december. Mittfältsveteranen Patxi Puñals utvisning gjorde att Valencia kunde vinna enkelt med 3-0, men det kunde varit mycket, mycket mer om man visade upp en bättre effektivitet. Därför var det väldigt överraskande att man lyckades få med sig en poäng när Real Madrid besökte El Sadar ett par dagar senare. Än mer överraskande var det faktum att man hade en 2-0-ledning som man sedan lyckades tappa trots att Madrid även hade Sergio Ramos utvisad och blev nekade ett flertal domslut i sin favör. Isco och Pepe såg till att Madrid kom undan med blotta förskräckelsen och en poäng var riktigt bra sett till förutsättningarna för Carlo Ancelottis manskap. Trots detta var Javi Gracia nöjd med lagets insats och det skall också sägas att publiken tände till på det där explosiva viset som i stort sett bara sker när Madrid är på besök.
Precis som fallet var innan Barcelona-matchen ett par månader innan lyfte sig Osasuna ytterligare när Celta Vigo tog emot de på Balaídos. Man kunde mycket väl ha vunnit den tillställningen, men fick i slutändan nöja sig med en poäng. Man skapde gott om målchanser och borde väl egentligen ha vunnit. En positiv avslutning på 2013, även om mycket under jul och nyårsuppehållet handlade i mångt och mycket om sju spelare vars kontrakt går ut i sommar. Inte så konstigt med tanke på att övergångsfönstret hade öppnat efter nyår. Det var även här som laget äntligen fick lite lugn och ro att jobba in nya grejer i spelet. När ligaspelet återvände i början av januari besegrade man Espanyol med 1-0 på hemmaplan i en jämn tillställning där katalanerna mycket väl kunde ha fått med sig poäng med lite tur. Just den segern var symbolisk i och med att den lyfte Osasuna ur bottenträsket för första gången sedan premiären. Tidigare har vi pratat om vändningar och matcher där man sätter sin prägel på laget. Bottenmötet med Real Betis i den 19:e ligaomgången var mycket viktig för båda parterna. Osasuna gick segrande ur den här matchen trots att man tvingats försvara väldigt djupt efter att ha tagit ledningen med 0-2 där man var en man mer på planen. Betis spelade stundtals riktigt bra, men det var uppenbart att det inte ville sig när till och med Rubén Castro missade straff.
I mitten av januari tog man sig an Granada i Andalusien och faktum är att man fick med sig en poäng. Hemmalaget var dock mycket bättre och skulle ha vunnit mot Osasuna om det inte vore för alla missade målchanser. En som verkligen inte hade marginalerna på sin sida var Recio som träffade målvirket två gånger. Trots att man var fullständigt utspelade vaknade man upp nästkommande morgon med fem raka utan förlust vilket också var ett positivt tecken vid den tidpunkten. Om man blev för bekväma eller om allt som gick fel bara kunde gå fel mot Athletic Club på El Sadar veckan därpå är någonting som är väldigt svårt att svara på. Fakta är dock fakta. Osasuna bjöd gästerna på mål och Athletic vann med förkrossande 1-5 i en match där publiken inte fick den underhållning de hade hoppats på. Precis som Atlético hamnade man i en tung period i början av februari och det i sig gjorde att man förlorade klart med 3-1 på El Madrigal mot Villarreal där det aldrig var något snack om vem som var bättre. Approachen var aldrig tillräckligt bra och Villarreal rullade helt enkelt ut sina motståndare.
De senaste två veckorna har man besegrat Getafe med 2-0 på hemmaplan samtidigt som laget tog en poäng förra fredagen mot Elche i en mållös tillställning. Det betyder att man är inne i en positiv trend och det gäller för Atlético att se upp.
Oriol Riera är visserligen inte den snabbaste spelaren i världen, men han är mycket bra inne i boxen och har redan gjort 9 av lagets 21 mål i ligaspelet den här säsongen.
Spelstil, formation och identitet
När man sätter sin fot i Pamplona och vet att man skall representera Osasuna under en viss period, då gäller det att vara väl förberedd fysiskt, men det kommer en brytpunkt för alla och ibland vill man ha någonting nyare, modernare. När Javi Gracia tog över klubben i höstas klargjorde exempelvis Damià att laget kommer skaffa sig en annan identitet spelmässigt. José Luis Mendilibar satsade ganska helhjärtat på en fysisk stil med ett tungt försvarsblock som skyddade såväl backlinje som målvakten Andrés Fernández vilket i sin tur också gjorde att just den sistnämnde skapade sig ett rejält namn, trots ganska klara brister i luftrummet. Javi Gracias ankomst till klubben innebar att Osasuna-spelarna fick jobba betydligt mer individuellt på det taktiska planet utan att man slopade den väldigt kollektiva idéen om att laget är viktigast. Det är något som är väldigt djupt rotat i Osasunas identitet sedan de tog steget upp i Primera División säsongen 2000-2001 efter sex säsonger i Segunda División. Klubbens 43-årige tränare, som redan har en ganska rik karriär bakom sig i de lägre divisionerna, är en person som känner till såväl klubben som Osasunas spelare, trots att han själv varken har tränat eller representerat laget själv. Han identifierar sig väldigt mycket med regionen.
Javi Gracia tycker om att använda sig av ett 4-2-3-1-system och Osasuna känns väl under Javi Gracias ledning: man tar inga onödiga risker i uppbyggnadsfasen från backlinjen. Försvarsspelarna bygger bakifrån beroende på hur motståndarnas presspel ser ut och man aktiverar ofta sina pivotes när motståndarna spelar med två anfallare. Det handlar inte om något överdrivet skickligt lag rent passningsmässigt utan man försöker ta sig framåt i banan med lite längre bollar mot anfallsspelarna. Osasuna är inte heller överdrivet intresserade av stort bollinnehav utan utnyttjar gärna halvkontringar och kontringar. I anfallsspelet försöker man använda sig av sina yttermittfältare som skall försöka slå inlägg på spelare inne i boxen. Emiliano Armenteros och Álvaro Cejudo är två kvicka yttrar som är ganska duktiga 1-mot-1. Referenspunkten i anfallsspelet är Oriol Riera som ligger på nio mål den här säsongen. Det är ytterst få som har stått på samma nummer av gjorda mål i jämförelse med Oriol tidigare. Spelare som Savo Miloševic, Roberto Soldado, Walter Pandiani och Raúl García har samtliga slutat på 11 mål som bäst i Osasuna-tröjan det senaste decenniet. Iván Rosado med sina 14 fullträffar för en tid sedan är bättre och dit kan Oriol mycket väl nå.
Oriol Riera till trots, man har allvarliga problem med målskyttet i Osasuna. Det är bara Real Betis (som saknat sin viktigaste spelare under hela hösten) som har gjort färre mål den här säsongen. Faktum är att Diego Costa har gjort 21 mål på egen hand, lika många som helgens motståndare. Trots det ligger man en bra bit från nedflyttningsstrecket vilket också visar på vilken typ av lag Atlético kommer ha att göra med.
Inledningsvis gjorde man en del mål på fasta situationer, något som normalt sätt är ett av Osasunas signum, men just den här säsongen har det blivit väldigt lite av den varan.
Läget i Osasuna
Det kommer inte bli någon återförening mellan Miguel de las Cuevas och Atlético de Madrid på söndag, inte på planen i varje fall. Alicante-sonen, som numera är 27 år gammal kom till Atlético sommaren 2006, men åkte på en hemsk skada som i sin tur gjorde att hans karriär tog en helt annan väg. Miguel dras med en fraktur i foten och väntas bli borta ytterligare en tid. Osasunas meste spelare någonsin, mittfältsveteranen Patxi Puñal kommer inte heller till spel mot Atlético pg.a. skada. 38-åringen, som har över 500 tävlingsmatcher för hemstadens stolthet dras med muskelproblem i ena vaden. Åldern till trots har Puñal gjort sammanlagt 20 ligamatcher i Osasuna-tröjan den här säsongen, även om sju av dessa har kommit som inhoppare. Båda spelarna skadade sig i en bisarr match mot Getafe där sammanlagt fyra spelare tvingas kliva av samma anledning, de två andra i det här fallet var Ciprian Marica och Rafa.
De senaste tio dagarna har Javi Gracia dessutom fått tillbaka anfallaren Nino som varit långtidsskadad. Intressant nog var just Nino mycket nära att riva kontraktet med Pamplona-klubben under januari, men han kommer stanna säsongen ut i Osasuna. Den här veckan har dock det mesta handlat om vad som händer utanför planen och det faktum att man faktiskt har en hop spelare som sitter på utgående kontrakt klubben. För en tid sedan inledde man förhandlingar med några av de viktigaste pjäserna, däribland Damià och Marc Bertrán. De båda ytterbackarna befinner sig i samma situation: ordinarie i startelvan och med utgående kontrakt. Klubben har erbjudit liknande kontrakt till de båda och nu återstår det att se om de accepterar. Två andra spelare som har möjligheten att förhandla med vem de vill i nuläget är Álvaro Cejudo och Lolo där yttermittfältaren har en option i sitt kontrakt som betyder att han förlänger automatiskt vid ett visst antal spelade matcher. Lolo har växt ut till en av lagets viktigare spelare och har också fått ett erbjudande om förlängning. Kontraktsförlängningar är mycket möjliga i båda fallen, något man inte kan säga om Nino och Satrústegui som båda med stor sannolikhet lämnar i sommar.
När det gäller Osasunas startelva så har inte Javi Gracia gett några större ledtrådar om hur han tänker ta sig an Atlético. Laget har blandat tunga och lätta träningspass under veckan, något som är ganska vanligt under hans regim. Det kan dock bli så att Pamplona-klubben startar med en liknande elva som den som tog sig an Elche i den senaste ligamatch, det är i varje fall vad det mesta pekar mot. I så fall står Andrés Fernández mellan stolparna och framför sig har han en fyrbackslinje med Marc Bertrán till höger. Loties bildar mittbackspar med Arribas och Damià återfinns till vänster. Det är den ordinarie femman där bak. Vidare tyder det mesta på att man kommer använda sig av Lolo och Silva som pivotes. Anfallslinjen kommer att utgöras av Cejudo, Roberto Torres och Armenteros i vanlig ordning samtidigt som Oriol Riera återfinns på topp för hemmalaget.
Truppen
Andrés Fernández, Riesgo; Marc Bertrán, Oier, Flaño, Loties, Arribas, Raoul, Damià; lolo, Silva, Lobato, Acuña, Cejudo, Roberto Torres, Armenteros, Oriol Riera, Nino
-
Patxi Puñal, Miguel de las Cuevas
Joan Oriol, Manuel
Startelvan (4-2-3-1)
Andrés Fernández; Marc Bertrán, Loties, Arribas, Damià; Lolo, Silva; Cejudo, Roberto Torres, Armenteros; Oriol Riera
Cebolla Rodríguez uttalanden i tidningen El Mundo har inte tagits emot väl av klubbledningen. Uruguyanen gjorde ett bra inhopp mot Milan på San Siro senast.
Inte en lugn dag, trots seger..
Atléticos seger på San Siro gör att den spanska huvudstadsklubben har ett bra utgångsläge inför returen på hemmaplan. Det var som sagt ingen större insats spelmässigt, men med undantag för första halvlek så gjorde laget en bra taktisk insats där effektiviteten framför mål slutligen gjorde skillnaden. Den här säsongen har Diego Simeones manskap gjort sammanlagt 22 mål på fasta situationer. 11 av dessa har kommit i ligaspelet samtidigt som man är UEFA Champions Leagues bästa lag på just den här typen av situationer med sju fullträffar. Utöver det har man också gjort fyra mål i Copa del Rey på fasta situationer. En av lagets största styrkor är att man har öppnat målskyttet hela 15 gånger den här säsongen genom ett mål på en fast situation. Det visar på en enorm styrka när spelet hackar. De röd-vitrandiga lyckas hitta alternativa vägar till mål och det var precis vad man gjorde mot just Milan som var det bättre laget under stora delar av första halvlek. En annan sak som verkligen stack ut under onsdagskvällen var lagets fysiska förmåga och det faktum att italienarna helt enkelt inte orkade stå på sig under sista kvarten. Trots Atléticos uppryckning de senaste två matcherna ligger fokus i media på mycket annat, något som man kunde se redan dagen efter i vissa av tidningarna. I torsdags spekulerade tidningar i Spanien om Thibaut Courtois framtid och att Atlético skulle få väldigt svårt att köpa loss belgaren av Chelsea, något som man på klubbledningsnivå redan är väl medvetna om, men där man bestämt sig för att göra ett ordentligt försök i sommar. Under fredagen förstorade vissa tidningar upp situationen ytterligare genom att AS slog på stort med rubriken "Florentino studerar en potentiell värvning av Courtois". Nu är det visserligen möjligt att Madrid har kontaktat Chelsea via en mellanhand, men den som har följt mediacirkusen i Spanien under en längre tid är också väl medveten om vissa saker görs av en anledning. I det här fallet återstår det ungefär en vecka till El Derbi Madrileño på Vicente Calderón där Atlético inte kommer sakna halva laget och där en viktig del av ligan står på spel. Samtidigt har även José Mourinho varit tydlig med att Courtois har två år kvar på sitt kontrakt med Chelsea. Sen är det ju säkerligen så att Madrid gärna vill ha en spelare som sjunger följande om deras supportrar.
En av de stora överraskningar under mötet med Milan var Simeones byten. När de flesta förväntade sig Diego eller Villa så bestämde sig argentinaren för en annan typ av profil: energi, snabbhet och individuell skicklighet. Lösningen: Cebolla Rodríguez och Adrián López. Det var väl framförallt uruguyanen som visade vägen med ett bra spel och precis som alltid injicerade han energi i laget när han kom in. Samtidigt som han gjorde en bra insats klargjorde även Cebolla Rodríguez att han vill lämna Atlético de Madrid i sommar i en intervju med El Mundo. Energiknippet från Uruguay har haft gott om erbjudanden under de två senaste övergångsfönstren, men Diego Simeone har hela tiden sagt åt spelare som ledning att han inte tänker släppa iväg någon utan ordentliga ersättare. I augusti blev han övertalad att stanna av José Luis Caminero och i januari var hans agent tvungen att säga nej till alla erbjudanden för att Cholo helt enkelt ser honom som en viktig truppspelare. Det hindrade dock inte uruguyanen från att uttala sig i spansk media på följande vis: "Jag är glad över att laget går så bra, men på ett personligt plan är jag inte lycklig eftersom jag spelar så lite. Därför kommer det här bli mina två sista månader i klubben. Det är bara normalt att jag känner så. Imorgon kommer jag att träna som jag alltid brukar: tyst och utan att klaga. Jag pratar inte med klubben och de pratar inte med mig. Det är viktigast att ge lagkamraterna en hjälpande hand, men just nu spelar jag inte och därför kommer jag att lämna." sade han till tidningen El Mundo innan han klev på bussen som skulle ta laget till flygplatsen i Milano under onsdagskvällen. Ett förvånande utspel av en spelare som är känd för att alltid ge allting och uttala sig minimalt i media kring sin status. Inom den röd-vitrandiga huvudstadsklubben har en besvikelse krypt fram efter Cebollas uttalanden, speciellt då man från klubbledningshåll skall ha varit beredda att släppa honom i januari, men där han själv bestämde sig för att stanna i Atlético eftersom han nyligen blivit far och att han trivs väldigt bra i staden.
Cebolla har kontrakt med Atlético till sommaren 2016 och det återstår att se vad som händer med honom i sommar. En sak är i varje fall säker: han har länge haft en fot utanför Atleti, trots att han alltid har förstått sin roll. Det vore synd om han lämnade för undertecknad har alltid haft stor respekt för honom.
En nyklippt Diego Simeone presenterade sig i sin gamla stad under tisdagskvällen. Här dagen efter under mötet med Milan, bredvid Adel Taarabt.
Diego Simeones presskonferens
Osasuna: "Det kommer bli en svår match mot ett lag som är obekväma att möta på sin hemmaplan där jag även förväntar mig en hög intensitet. Det gäller att vi går ut på ett starkt sätt för våra motståndare tar emot oss med en stor entusiasm. Alla de här sakerna kommer göra tillställningen underhållande."
Bibehålla momentum: "Vi lär oss att vänja oss vid det ansvar som det betyder att representera den här klubben på den nivån och vad varje match innebär. Vi har parkerat Champions League för tillfället och vi siktar in oss på ett möte där vi har behov att göra bra ifrån oss. Det kommer bli en väldigt krävande match."
Cebollas uttalanden i veckan: "Vi tycker om honom väldigt mycket. Det gäller att visa respekt mot spelaren och människan. Han är intelligent och vet vad han vill. Vi pratade med honom på tu man hand förra året och detsamma hände i december. Varje gång vi har pratat med honom har han bestämt sig för att vara en del av det vi har. Vi är öppna för alla typer av situationer som kan uppstå och räknade med honom så sent som häromdagen."
Madrids påstådda intresse för Courtois: "Vi kan inte fatta några beslut. Han tillhör Chelsea, inte oss. Ni får helt enkelt fråga Chelsea om Courtois."
Pressen att spela efter Barcelona och Real Madrid: "Det gäller bara tre poäng. För oss handlar det om att alltid komma varje match vi spelar så bra förberedda som vi bara kan vara. Det gäller att vi har all vår kraft på morgondagens match. Jag förväntar mig en intensiv match."
Diego och Villa spelade inte mot AC Milan: "Jag letar efter de bästa alternativen för varje match som vi spelar och det bästa sättet att lösa en match på. Jag ser på varje match och dess karaktäristiska drag och mot Milan behövde vi folk som kunde leda laget. Vem som helst kan hoppa in under matcherna. För 1,5 år sedan fick jag inte den här frågan eftersom jag inte hade den här typen av möjligheter."
Raúl García återvänder till Pamplona
När Atléticos kommunikationsavdelning bestämde vem av spelarna skulle ta sig an media efter fredagens träning så stod det självklara valet på en gammal Osasuna-spelare. En gång i tiden var Raúl García väldigt impopulär bland Atlético-supportrarna pg.a. hans insatser i röd-vitrandigt, men år 2014 är han en viktig spelare i Diego Simeones maskineri, något som startplatsen i den senaste matchen mot Milan också bekräftar, omständigheterna till trots. Det känns visserligen ganska avlägset redan med tanke på det täta matchandet, men Navarra-sonen skrev ju faktiskt nytt kontrakt med klubben så sent som i måndags som innebär att han är knuten till Atlético i ytterligare fyra säsonger framöver. Som om det inte vore nog kommer en grupp Atlético-supportrar namnge en peña efter 27-åringen. Det handlar om nystartade "Peña Atletica Navarra Raúl García" som är tänkt att födas på söndag vid bryggeriet "Quiet Moment" i Pamplona. Invigningen är tänkt att ske lunchtid samtidigt som Atlético kommer ha José Luis Caminero och Juan Carlos Aguilera på plats vid högtiden.
Det har blivit sammanlagt 262 matcher i röd-vitrandigt sedan klubben köpte loss honom från Osasuna för ungefär €13 miljoner. Om han spelar mot sin moderklubb går han om Jesús Glaría som själv ligger på en 31:a plats över listan av spelare som har gjort flest insatser för klubben genom åren. Det är dock alltjämt en bit upp till de allra tyngsta pjäserna i form av Adelardo (550 matcher), Tomás Reñones (483 matcher) och Enrique Collar (468 matcher). Vem trodde att den gode Raúl García skulle vara så här omtyckt för två säsonger sedan? Kom därför ihåg hur viktigt det är med rätt omgivning och omständigheter för en spelare innan ni skriver av honom.
Läget i Atlético
Efter förra veckans förlust mot Real Madrid började saker och ting att ljusna kring skadesituationen i truppen. Viktigast var att få tillbaka Courtois som dragits med en ländryggsskada samtidigt som Villa återvände efter muskelproblem. Det var dock bara belgaren som spelade mot Milan i veckan. Visst var det lite konstigt att inte se varken Villa eller Diego mot italienarna, men samtidigt måste det ju sägas att Cholo gjorde rätt när han skickade in en annan typ av spelare under de sista 10-15 minuterna. Nu bidrog varken Cebolla eller Adrián direkt till segern, men de var involverade i en hel del anfallsmässigt. Om skadeläget hade ljusnat en hel del förra veckan så kan man minst sagt säga detsamma den här helgen. I torsdags testade Atléticos medicinska team Filipe Luís om han var redo för comeback, något som Simeone redan hade avslöjat under en presskonferens efter mötet med Real Valladolid. Det i sig visade sig vara korrekt. Vänsterbacken genomförde torsdagens pass som en i mängden och under fredagen fick han grönt ljus av läkarteamet sedan fystränarna observerat honom. Det betyder att Simeone kan räkna med Filipe Luís från och med den här helgen och det i sig är en av 2014 års viktigaste nyheter. Laget har haft problem till vänster i backlinjen sedan Emiliano Insúas intåg i startelvan. Något som inte minst syntes i dubbelmötena med Real Madrid, men som också syns i det hela när det gäller lagets anfallsspel. Utan Filipe på banan uteblir löpningarna utan boll och kombinationsspelet, något som i sin tur gör Atlético till ett mer lättläst lag.
Det som oroar mest i Atlético-lägret är antalet spelare som ligger fyra varningar och det faktum att El Derbi Madrileño stundar nästa helg. Mittlåset med Godín och Miranda är båda i farozonen samtidigt som Filipe Luís, som precis har återvänt också kan missa mötet med ärkerivalen vid varning. Detsamma gäller Arda och Diego Costa där framförallt anfallaren är ett orosmoment för tränarstaben. Det är framförallt det faktum att Osasuna-spelarna ganska tydligt riktat in sig på Diego Costa under uppladdningen som oroar Simeones tränarstab. Han är också väldigt impopulär på El Sadar där han gett och tagit emot en massa de senaste mötena.
Diego Costa har gjort nio mål på fem matcher mot Osasuna i karriären. Fem av dessa har kommit på just El Sadar.
Spöket från Lagarto
En av uruguyansk fotbolls absolut viktigaste händelser inträffade den 16 juli 1950 då La Celeste besegrade Brasilien på Maracanã-stadion i Rio de Janeiro. Spektaklet kom sedemera att kallas "Maracanazo" och är någonting som de brasilianska fotbollspubliken alltjämt påminns om med jämna mellanrum. Skoföretaget Puma gjorde en riktigt originell reklam när Uruguay kvalificerade sig till VM-slutspelet i Brasilien i sommar. Varje gång jag ser den här påminns undertecknad av någon underlig anledning av Diego Costa och..Osasuna. Kanske är det hela den där "spök"-grejen som plötsligt vaknar i mig, men det är i varje fall det jag brukar se framför mig av någon konstig anledning. Hur som helst, till poängen: Diego Costa har gjort nio mål på fem matcher mot Osasuna sedan han debuterade i Primera División säsongen 2009-2010 i Real Valladolid-tröjan. Det i sig är ganska uppseendeväckande. Anfallaren har bara gjort fler mål mot Sevilla och vad har då andalusierna och Osasuna gemensamt: fansen på Sánchez Pizjuán och El Sadar hatar honom, bokstavligt talat. Det är på få platser som Diego Costa är så hatad som i Andalusien och Navarra, men ju mer motståndarsupportrarna hatar honom, desto mer trivs han. Det är en del av Diego Costas karaktär.
Han gjorde alltså mål mot Osasuna när de besökte José Zorilla hösten 2009, men den gången förlorade Pucela med 1-2. Sedan dess har Diego Costa radat upp segrar mot Pamplona-klubben. Han gjorde det där berömda hattricket när Quique Sánchez Florés bänkade Diego Forlán efter interna stridigheter. Han stod för ett mål och en framspelning när han var utlånad till Rayo våren 2012 i en 6-0-seger i Vallecas och förra säsongen stod han för två mål när Atlético vann med, just det, 2-0. Den bataljen var hård och de flesta minns just matchen som tillställningen då Radamel Falcao blev alldeles för självisk. Som om det inte vore nog gjorde Diego Costa ytterligare två mål när Atlético besegrade Osasuna i höstas. Den gången skrevs siffrorna till 2-1.
Imorgon är det dags för en ny tillställning på El Sadar, den här gången måste han dock hålla sig i skinnet. Diego Costa är nämligen en varning från att bli avstängd i El Derbi Madrileño nästa vecka. Förra gången han besökte Pamplona blev han varnad. Det skall bli väldigt fascinerande att se vad han kan åstadkomma under söndagskvällen.
Förändringar i startelvan
En av de mest intressanta frågorna under lördagens presskonferens handlade till stor del om Simeone tänkte ställa över några av spelarna som ligger i farozonen för näst helgs derbymöte med Real Madrid, men det var någonting som argentinaren var väldigt klar med: man går inte i de tankebanorna. Det återstår att se om han tänker hålla sitt ord. En sak är i varje fall säker: Thibaut Courtois kommer vakta målet och det är någonting Atlético-supportrarna verkligen måste njuta av med tanke på hur osäker målvaktens framtid är i röd-vitrandigt. När det gäller backlinjen kommer Juanfran att återfinnas till höger, men där har inte Cholo några alternativ att använda sig av. Om man skall tro lördagskvällens rapporter så tyder det mesta på att Toby Alderweireld bildar mittlås tillsammans med Diego Godín i Pamplona under söndagskvällen. Det betyder i så fall att Miranda ställs över. Simeone testade även med Emiliano Insúa på vänsterkanten, även om Filipe Luís har kommit tillbaka efter skada. Brasilianaren är en av fem spelare som riskerar avstängning i nästa match vid varning.
Lyckligtvis löper ingen av Mario eller Gabi risk att bli avstängda om de varnas på El Sadar vilket gör att båda spelar mot Osasuna. Det är dock här det blir riktigt intressant. Den gångna veckan har vissa medier skrivit om hur David Villa och Diego Ribas var missnöjda med att ha blivit bänkade mot Milan och än värre: de spelade ju inte ens. Det mesta tyder dock på att båda spelar på söndag, men saker och ting stannar inte där. Under lördagen tränade nämligen Simeone med Villa, Diego, Adrián och Diego Costa i startelvan, något som mycket väl kan innebära att spelare som Raúl García och Koke bänkas. Till mötet med Navarra-klubben har Cholo ett dilemma att lösa: Vilket spelsystem skall han använda sig av? Valet står mellan ett 4-2-2-2 eller 4-2-3-1. Just nu verkar det förstnämnda ligga närmast till hands.
Atlético-redaktionen kommer naturligtvis att uppdatera artikeln om det dyker upp ytterligare information under söndagen, så håll utkik.
Truppen
Aranzubia, Courtois; Juanfran, Alderweireld, Miranda, Godín, Giménez, Filipe Luís, Insúa; Mario, Gabi, Koke, Arda, Cebolla Rodríguez, Sosa, Diego, Raúl García; Adrián, Villa, Diego Costa
-
Tiago, Javi Manquillo
-
Startelvan (4-2-2-2/4-2-3-1)
Courtois; Juanfran, Alderweireld, Godín, Insúa; Mario, Gabi; Adrián, Diego; Villa, Diego Costa
Skådeplatsen för matchen är El Sadar och har en kapacitet på ungefär 20,000. Här har såväl Barcelona som Real Madrid tappat poäng under 2013-2014 års upplaga av Primera División.
Tidigare möten lagen emellan i Pamplona
2012-2013: 0-2 (Diego Costa 2)
2011-2012: 0-1 (Godín)
2010-2011: 2-3 (Kike Sola, Nekounam; Diego Costa 3)
2009-2010: 3-0 (Pandiani 2, Aranda)
2008-2009: 0-0
2007-2008: 3-1 (Echaide, Vela, Héctor Font; Forlán)
2006-2007: 1-2 (Miloševic; Maxi Rodríguez, Monreal, självmål)
2005-2006: 2-1 (Raúl García, Romeo; Petrov)
2004-2005: 1-0 (Aloisi)
2003-2004: 1-0 (Pablo García)
2002-2003: 1-0 (Gerardo Rivero)
Mål: 21-59
Öppet spel: 15-32
Kontringar: 1-8
Fasta situationer: 4-11
Straffar: 0-5
Självmål: 1-3
Insläppta mål: 37-16
Skott: 255-331
Skott på mål: 86-139
Skott mot det egna målet: 355-215
Bollinnehav: 45,6%-48,6%
Passningsprocent: 75,9%-78,3%
Varningar: 58-61
Utvisningar: 8-1
Tacklingar: 514-596
Regelöverträdelser: 326-343
Datum: Söndagen den 23 februari 2014
Matchstart: 21:00
Spelplats: Estadio El Sadar, Pamplona
Kapacitet: 20,000 åskådare
Planen: 105 x 67,5 m (naturgräs)
Domare: Juan Martínez Munuera (Benidorm, Comunidad Valenciana) är 31 år gammal och kommunalt anställd. Han debuterade i Primera División den 17 augusti 2013 och har dömt 11 matcher i ligan den här säsongen. Atlético har vunnit mot Real Betis (5-0) och Sant Andreu (2-1) med Juan Martínez Munuera som domare.
Streaming: Osasuna-Atlético kan streamas via en mängd olika sidor på nätet, däribland Wiziwig, Rojadirecta och Sport Category. Annars erbjuder Unibet och bet365 stabila streamar som man dock inte kan se i fullskärm.