Casa Blanca v.11
Avancemang i de finaste av turneringar, ett mer eller mindre taskigt spelschema och en ständigt omtalad anfallare i Madrid, är vad som behandlas i vita husets veckostämma.
Deltagare:
Joakim Broberg, redaktör Real Madrid
Christian Eriksson, skribent Real Madrid
Benito Torres, skribent Real Madrid
__________________________________________
I. Efter sju långa och stundtals miserabla år, är Real Madrid äntligen vidare till kvartsfinal i Champions League. I kvarten möter man Englands kanske mest positiva överraskning den här säsongen, Tottenham Hotspurs. Några tankar kring avancemanget och den nya motståndaren? Fördelar vs. nackdelar att börja på hemmaplan?
Broberg
- Först och främst, äntligen! Nu är Real Madrid där dem ska vara och äntligen får vi också en vår värd namnet. Besegrandet av Lyon har en fundamental psykologisk betydelse då allt snack om åttondelsspöken, Lyon-spöken, "sämst när det gäller" o.s.v. nu kan läggas till historien. Efter 1-0 senast fick vi se den klasskillnad som det antingen varit eller rimligen borde ha varit i majoriteten av åttondelsfinalerna vi fått bevittna 05-10 och överlag fortsätter det att ploppa upp positiva nyheter i detta Madrid. Förutom rubrikernas man Benzema så tycker jag att Khedira gör en av sina bästa matcher i Madrid-tröjan och det är den typen av insatser vi behöver från tysken för att det ska bli mer dynamik i anfallsspelet. Samtidigt ska man väl kanske inte slå 78 kullerbyttor för att man nått en kvartsfinal eller för att man fått en någorlunda önskvärd lottning. Det finns fortfarande problem som smyger med och kanske riskerar man att bländas en aning av CL-avancemang, individuella framsteg hos exempelvis Ramos, Khedira och Benzema samt en eventuell derbyseger ikväll. Men faktum kvarstår, Real Madrid har två orosmoln hängande över sig.
En ofrånkomlig del att diskutera när det gäller Madrids öde den här säsongen handlar om FC Barcelona. Saken är ju den att oavsett hur långt Perez bygge kommit, oavsett hur mycket Mourinho utvecklat laget och oavsett hur mycket individuell spelarutveckling som faktiskt tagit vid så kommer varje titelambition stå och falla med samma examensprov – vinna över Barca. Tendensen fanns i perioder under förra säsongen och har växt successivt sedan dess och trots Real Madrids kvarstående ojämnhetstendens så har nog få andra perioder i europeisk fotboll haft en sådan tydlig maktstruktur där innebörden av att vara bäst i ditt eget land närmast per automatik innebär att du också är bäst i Europa eller världen. Real Madrid, utan att vara en färdig produkt, är på många sätt det lag som bör ha största chanser att mäta sig med Barca vid en bra dag. Nu vet vi inte hur säsongen slutar och vi vet inte ens om det blir dessa fyra klassiker på 20 dagar men likväl är det tidernas bästa Barca som ska besegras om någon av titlarna ska trilla in och det ska bli oerhört intressant att se hur Mourinho egentligen reagerat på kollapsen på Camp Nou. Den frågan leder oss osökt in på det andra orosmolnet.
Jag har själv ägnat spaltmeter åt att problematisera och precisera vad det är som återstår i Real Madrids utveckling för att nå den där översta nivån av övertygelse. Jag har allt som oftast hamnat i diskussionen om identitet, passningsspel och hur spelartyperna behöver ”synka” i offensiven. Den problembilden kommer leva kvar så länge vi har nuvarande spelarmaterial och bortser vi från hur eventuella värvningar kan höja laget så är det annars bara långsiktig mognad och kollektiv ”ihopspelning” som på sikt kan ge ett mer ordnat och stabilt intryck när det gäller anfallsspelet och med det sagt så tror jag alltså det dröjer ytterligare en tid innan vi ser en färdig produkt.
Ser vi just till den här säsongen så är det nog ändå inte det uppställda anfallsspelet som kommer avgöra lagets öde då det sannolikt handlar om en längre process. Däremot finns det andra delar i spelet som definitivt kan och måste förändras om det ska bli tal om Cibeles framåt sommaren. Glenn Strömberg såg konturerna och gjorde analysen ganska tidigt i Lyon-matchen och för många Madridistas var det knappast en nyhet. Det handlar om Real Madrids försvarsspel där det långa stunder är sex man som ska hjälpa Iker att hålla tätt bakåt och det innebär naturligtvis ett stort risktagande som inte är hållbart när motstånden håller högsta nivå. Angel di María får cred för att springa mycket i defensiven men han springer inte alltid särskilt rätt, Mesut Özil har också en del luckor i sin defensiva speluppfattning medans Cristiano Ronaldo troligtvis inte kan stava till försvarsspel och uppoffring.
Mourinho har blivit unisont hyllad för hans lagbyggande på andra håll och det har tveklöst skett en rejäl förbättring av defensiven om man ser till backlinjens spel men det mer kollektiva försvarsspelet där mittfältet i allra högsta grad ingår lämnar fortfarande en del övrigt att önska. Frågan är vad Mourinho vill, ska det vara en hög press så behöver det till en klar höjning av aggressiviteten hos den offensiva mittfältstrean, ska det vara ett mer samlat försvarsspel så måste helt enkelt alla tre bli bättre på att ta jobbet och komma på rätt sida. Detta var också en väldigt betydande del i varför Real Madrid blev så utspelade på Camp Nou och frågan är om det ändå inte är motiverbart att satsa på ett mer samlat försvarsspel (eventuellt genom att offra Di Maria för en central mittfältare) under återstoden av den här säsongen och låta en satsning emot högre försvarsspel, större risktagande och mer possession-inriktat spel vara en illusion till nästa säsong.
Ska vi ta några ord om Spurs också så tycker jag det är en väldigt spännande lottning. Tottenham – Real Madrid har först och främst potentialen att bli rasande bra fotbollsunderhållning mellan två av Europas bästa omställningslag. Båda lagen försöker också spela en offensiv fotboll och delar därtill frågetecken för stabilitet och jämnhet vilket ytterligare talar för målglada och svängiga matcher. Samtidigt går det inte att blunda för hur styrkeförhållandena med alla tänkbara mätverktyg gör Real Madrid till favorit. Sätter man Ronaldo och Gareth Bale mot varandra så är det egentligen bara en av elva spelare i Spurs (Luka Modric – Sami Khedira) som är bättre på sin position än motsvarigheten i Real Madrid. Hur som helst så är jag nöjd med lottningen då det inte blev ett farligt underskattat Shaktar, inte ett smärtsamt återbesök för Raúl, inte heller möte med någon av de tre favoriterna (Man U, Chelsea och Barca) utan ett lag från mittskiktet (Tottenham/Inter) som känns passande i en kvartsfinal. Vikten av att börja borta lyfts ofta fram men jag tror det kan vara ganska gynnsamt att inte inleda inför ett kokande White Hart Lane utan istället få möjligheten att åka till London med ett bra resultat i ryggen från mötet i Madrid.
Eriksson
– Tankarna är många vill jag lova. Ska vi börja med det rent sportsliga så går det att rabbla upp både för- och nackdelar. Tottenham som klubb är helt färsk på den här nivån i Europaspelet och det är inte många spelare i laget som sitter inne på personlg erfarenhet av dess slag heller. Om jag inte tar helt fel är det bara Peter Crouch, William Gallas och Rafael Van der Vaart som figurerat i turneringen - Jonathan Woodgates mål mot Rosenborg 2005 i all ära, men även han får ses som ute på hyfsat outforskad terräng - och VdV lyckades som bekant aldrig ta sig vidare från åttondelen med Real Madrid (eller gruppspelet med Hamburg). Om vi vänder på myntet är det dock inte fullspäckat med rutin av denna sort i Real Madrid heller - men förhoppningsvis kan man väga upp det med en tränare som minst sagt vet vad det handlar om.
En annan sak som talar för Real är att Spurs kan vara fruktansvärt ojämna, och att de släpper in relativt mycket mål. Backlinjen är långt ifrån Europas yppersta toppskikt och den är dessutom extremt skadebenägen. Det mesta handlar alltså om anfallsspelet och där finns det mycket man ska akta sig för ur Real-synpunkt. Gareth Bale och Aaron Lennon är båda vindsnabba, men inte omöjliga att stoppa. På det centrala mittfältet spelar man inte olikt Madrid med VdV bakom strikern och Luka Modric i en mer tillbakadragen "Alonso-position". Passar detta Real Madrid? Jag vill gärna tro det. De båda lagen är de som gjort flest i årets CL, men Iker Casillas har bara tvingats hämta ut tre bollar ur sitt mål medan Huerelho Gomes släppt 11 bollar förbi sig. Kan man bara stoppa Spurs kantspel är mycket vunnet, för i mitten tror jag de får svårt att ta sig igenom.
Samtidigt ska det påpekas att även ifall det var ett tag sedan man lyfte CL-pokalen senast så sitter en vinnarkultur inborrad i varenda millimeter av Real Madrid och Santiago Bernabéu. Detta är något Spurs saknar, om man inte räknar med någon udda Ligacuptitlel av väldigt lågt värde. Och sådant kan vara viktigare än man tror, fråga bara Arsenal som verkar ha förlorat allt vad vinnarkultur heter.
Sedan kommer då punkten hemmaplan/bortaplan. Det känns inte bra att börja hemma. Kommer man till ett läge där det krävs resultat i returen är hemmaplan en stor fördel. Och inte minst på en fullsmockad arena ångt upp i norra London lär det bli jobbigt om man ska försvara en skör 1-0-ledning eller ett kryss från den första rundan.
Om vi tar det hela på det personliga planet jublar jag både inombords och utombords. Jag vaknar själv upp i ett typiskt engelskt hus i Londons norra delar varje morgon, och att då få celebert besök från den Spanska huvudstaden har jag länge sett fram emot. Samtidigt infinner sig dock två bekymmer. Det ena är att det finns Spurssupportrar i umgängeskretsen och ödmjuka i medgång är inte helt och hållet rätt sätt att beskriva dem på. Det andra är det faktum att Tottenham inte släpper några biljetter till allmän försäljning, vilket inte är annat än skandalöst.
Torres
– Veckans avancemang i Champions League var otroligt viktigt, främst psykologiskt. Real håller sina titeldrömmar vid liv och personligen så var det en riktig skön känsla att för första gången på länge se fram emot en kvartsfinal. Ett klart glödjebesked var det även att Benzema fortsätter att bevisa att han har en enorm potential i sig och att han kan hålla en jämn nivå, och en målgörare är precis vad Real behöver i dagsläget. Lottningen i sig mot Tottenham kan bli en tankeställare. Real Madrid bör och ska klara av Tottenham på pappret men fotboll spelas som bekant på planen och där kommer det att bli oerhört intressant att följa detta Spurs som denna säsong presterat riktigt bra mot de etablerade storlagen i både England och Italien. I ärlighetens namn så var det lite befriande att redan nu slippa möta lag som genom åren har tendenser att nå långt i turneringen (Manchester United, Barcelona, Chelsea och Inter) då man precis säkrat avancemanget efter år av misslyckanden i Europaspel. Dock så tycker jag att det alltid är klurigt att börja som hemmalag i första mötet då man har en liten fördel att kunna styra spelet och har sedan chansen att spela på resultat om man annars avslutar på hemmaplan, det brukar mer eller mindre bli rätt taktiska matcher i returmöten. Skulle Real sedan avancera så står man även som hemmalag i första mötet i en eventuell semifinal mot Shakhtar/Barcelona. Det kommer att bli väldigt intressant att följa samtliga matcher då det denna säsong har varit de mindre lagen som visat framfötterna.
II. Redan kl 22.00 (lördag) åker Mourinhos mannskap till andra sidan staden för att spela säsongens fjärde Madridderby, en tillställning som mycket väl kan hetta till rejält. Endast två dagar har laget fått att vila efter vinsten mot Lyon. Mourinho själv har varit ute och påpekat det flertalet gånger; vad anser du om det oerhört intensiva schema som råder? Faktum är att flertalet exempel kan tas upp där marängerna får allmänt för lite, eller mindre, vila än sina motståndare. Ett fall är nu mot Atlético; kunde inte matchen ha spelats på söndagen? Ett annat är innan ligans El Clásico, där man på grund av returen mot Tottenham får en dags mindre vila än Barcelona. Ren otur eller dålig planering, vad säger ni?
Broberg
- Självfallet hade det gynnat Madrid med spel på söndagen och förhoppningsvis blir man mer flexibla med spelschemat till nästa säsong. Men det går inte att lägga fokus på det. Schemat är tufft om man vill vara med på alla fronter och med start ikväll kommer det vara finaler vid varje match resten av säsongen. Det är bara att gilla läget.
Eriksson
– Jag har inga större planer på att göra en Mourinho och skylla för mycket på spelprogrammet - det leder liksom ingenstans och låter oftare som dåliga bortförklaringar än något annat. Men det råder väl ingen tvekan om att det är lite taskig planering. Det är föga troligt att det undgått förbundet att Real och Barca skulle slåss om ligatiteln och ha chansen att gå långt i Copa del Rey och CL, och med det i åtanke kunde man väl ha lagt schemat för att slippa eventuellt gnäll? Men det känns snarare naivt än medvetet och sådant får man räkna med i Spanien, det är trots allt en del av den charm som gör att vi gillar ligan så mycket.
Torres
– Ju längre in i säsongen man avancerar desto fler turneringar är det som ska avslutas. Real har gått vidare i samtliga tävlingar man deltar i och det har resulterat i att det blir täta matcher. Jag skulle säga att både dålig planering samt otur ligger bakom detta. Mourinho har öppet klagat och riktat kritik mot det spanska fotbollsförbundet för den dåliga planeringen och det ska dom ha. Dock så finns det mycket som ska summeras inom loppet utav ett par månader och det då blir det tight, ett bra exempel är att chansen finns att det kan bli en mängd matcher mellan Real Madrid och Barcelona då dessa kan mötas inte mindre än fyra gånger innan säsongen är över, varav endast en match är relaterad till ligaspel. Man kommer att ställas på prov och det gäller att inte tappa fokus denna intensiva period.
III. Benzema, som i början av året troddes bli petad av nyförvärvet Adebayor, är nu det givna alternativet på topp – som en följd av en period av hög produktivitet. Hur svårt blir det för Higuaín, när han läkt klart, att åter etablera in sig i startelvan?
Broberg
- Överhuvudtaget tycker jag det är trist att se hur många madridistas i det här landet har valt att ta ett tydligt parti för en av Higuaín/Benzema och sedan närmast maniskt motsätter sig allt vad motparten presterar. Real Madrid är lyckligt lottade som har båda i sitt lag och när Higuaín hittat tillbaka efter sin skada har Mourinho möjlighet att spela dem båda tillsammans i vad som kan bli ett fantastiskt anfallspar. Men visst kommer Pipita behöva konkurrera med Benzema och hålla en väldigt hög nivå för att hålla fransmannen utanför laget om man väljer att bara starta med en forward.
Eriksson
– Nu tillhör jag en av de som prisat Benz väldigt mycket för sina insatser, vilket har varit befogat, men bara för att han har blommat ut helt och hållet får vi inte glömma bort vem Gonzalo Higuaín faktiskt är. 29 mål förra året, 24 säsongen innan det, siffror som visar att Pipita är en anfallare i den yppersta världseliten. Det finns ingenting som säger att han inte kommer nå tillbaka till den formen, och om så sker har Mourinho ett angenämnt problem. Benzema kommer inte vara i toppform vecka ut och vecka in men så länge han gör det ska han spela. Därför tror jag också det vore ett bättre alternativ för Higuaín att inte jäkta i sin rehabilitering, göra kortare inhopp när det behövs framåt slutet av säsongen, alternativt avvakta helt till nästa säsong om så krävs och därmed starta jämsides med Benz istället för att försöka jaga ikapp honom.
Torres
– Till skillnad från förra säsongen så har Benzema verkligen höjt sig ett par snäpp och visat sin giftighet. Sedan Higuaín blev skadad och Adebayor tagits in på lån så har nu Benzema visat att han är hungrig efter att lyckas i Spanien. Det gäller nu att se om denne kan hålla en jämn nivå säsongen ute och hur det kommer att se ut nästa säsong. Higuaín är en anfallare av högsta rang och denna säsong så tror jag inte att han kommer att få värst så mycket speltid på grund av återhämtningen, även om det vore skönt att se det. Frågan ligger närmare vem mellan Benzema och Higuaín som ligger närmast till en startplats nästa säsong. Adebayor räknar jag ut till nästa säsong då jag i dagsläget inte ser en framtid i Madrid för honom varken som start- eller bänkspelare.
* * *
Ovationer till samtliga deltagare för briljanta svar!
Hala Madrid!
