Casa Blanca v.12
Formsvacka, domarskandal och en olycklig bild i fokus när panelen diskuterar senaste veckan för Los Blancos.
Casa Blanca är tillbaka och grottar ner sig i veckans händelser. I panelen Benito Torres, Leo Gonzales och Joakim Broberg. Mycket nöje!
1. Vad var det egentligen som hände på El Madrigal i onsdags??
Benito Torres:
En ren skitkväll får man väl säga. Ordet patetiskt är inte långt ifrån när det gäller själva insatsen från Real Madrid såväl som den från domaren. Varje poäng räknas och man står inför en tuff avslutning på ligan och likväl borde man ha satsat mer efter att man förmodats ha lärt sig läxan senast på Santiago Bernabeu mot Malaga. Missade chanser eller att man inte är tillräckligt vakna får konsekvenser. Även om Villarreal tappat mycket och halkat efter när det gäller de andra storklubbarna i Spanien så ska man inte förglömma att man fortfarande besitter i kvalitétsspelare. När det gäller domaren så kan det inte precis ha varit den spanska domarkårens stolthet som vistades på planen igår. Överanvänder visselpipan, tar felbeslut och till råga på allt så kom han faktiskt på att han har ett rött kort i fickan, vilket han använde för att visa ut lite spelare och ledare med. Poängtappet är på Reals samvete, men den domarinsatsen var inte direkt den bästa. Dags för spanska domarkåren att agera. Detta fenomen har vi skådat i flera La Liga matcher.
Leo Gonzales:
Utvisningarna är resultatet av deras frustration över att man inte kan avsluta matchen tidigare, dels av att man uppfattade domaren som väldigt hård mot Real igår. Kan till viss del hålla med om att domaren var tuff – men spelarna borde ha mer kyla i sådana situationer, i synnerhet när det gäller Real Madrid. Varför Özil blev utvisad är dock för mig en gåta, det måste varit något han sagt. Men i det läget måste domaren vara kallare, han hade precis redan visat ut Sergio Ramos och måste ha viss acceptans för medspelarnas reaktioner.
Joakim Broberg:
Alla inblandade parter bidrog till en otroligt dålig fotbollsmatch. Om vi bortser från Villarreals del i det hela så kan vi börja med Jose Mourinho som står för en direkt dålig matchplan där han satsar på trivote och destruktivitet mot ett av ligans mest formsvaga och offensivt minst potenta lag. Real Madrid underpresterar sedan som lag såväl offensivt som defensivt och i den sammanfattningen ryms många individuella insatser som är långt under önskvärd standard. Märkligt nog överträffas denna uselhet i domarinsatsen som definitivt tar plats högt upp på en redan fullspäckad Hall of Fame lista vilken rymmer de flesta människor som dömt en fotbollsmatch i Spanien.
Jag är egentligen oändligt trött på diskussionen, på fingerpekandet och smutskastningen. Jag är trött på hur varenda domslut i en match ska analyseras och vinklas för eller emot. Däremot kan jag inte undgå att förvånas över hur det spanska fotbollsförbundet fortsätter att vackert titta på när det gång efter annan sätts bottenrekord i domarkåren, inte minst då detta varit regel snarare än undantag så länge jag följt spansk fotboll.
2. Inom loppet av fyra dagar har Real Madrid gått från att vara tio poäng före, till att vara sex poäng före Barcelona.Vad är det som händer och hur oroad bör man vara för det som komma skall?
Benito Torres:
Denna sekvens har väckt stor dramatik i ligan då det återstår ett Clasico på schemat, på antagonistens hemmaplan där man oavsett poängavstånd kommer att gå för fullt. Den matchen kommer att vara en nyckelmatch i jakten på ligatiteln för båda lagen. Även om den senaste match på Camp Nou visade att Real Madrid kan spela ut Barcelona bara man ger järnet. Man bör ha en god chans sålänge man spelar som man gjorde sist. Laget får inte slarva numera, det återstår flera tuffa bortamatcher och varje pinne räknas.
Leo Gonzales:
Här får man kolla tillbaka på Reals matcher efter 5-0 vinsten mot Espanyol den 4 mars. Sedan dess har jag märkt av en matthet i laget – både mentalt och fysiskt. Långsammare i omställningarna, fler misstag i avgörande passningar, sämre skärpa i avsluten. Det är i sig inte konstigt, man går in i slutfasen av ligan och fotbollssäsongen är på väg att skymna. Spelarna har matchats hårt och skador har hindrat Mourinho att rotera så som han borde. Barcelona hade sin dåliga period i mitten på säsongen iår – vi verkar ha fått det nu under sista fjärdedelen. Men man skall lägga på minnet att vi trots detta inte förlorat sedan El Clasico.
Jag anser att Mourinho borde roterat mer när han haft chansen – så att han kunnat hålla fler spelare motiverade och med någorlunda matchtempo i benen. Igår gjorde han två byten under första halvlek – antingen så toh han fel beslut när det gällde taktiken eller så har han väldigt dålig koll på sina spelares förmåga. Det är inte bra för varken dom utbyta spelarna eller för laget att byta spelare på det viset. Nu mer än någonsin så saknas "Nudeln" Di Maria på plan. Reals anfall förlorar en dimension när vi inte ha nudelns som kan slå inlägg från kanterna. Özil söker sig alltid mot mitten och Cristiano vill gärna gå på avslut själv, så nu har vi ingen som kan slå bra inlägg och därmed har vi heller inget bra kanstspel.
Men det känns som att det är bättre att genomgå formdippen när man haft 10 poängs försprång än när man är det jagande laget, helt klart!
Joakim Broberg:
Det är väldigt svårt att inte plocka fram orden ”Vad var det jag sa” när det gäller Real Madrids plötsliga ”kris”. Jag har haft det här scenariot i skallen under en längre tid och inte på något sätt räknat in någon ligatitel. Men likafullt blir man rejält uppröd och besviken när Madrid ger oss denna snabbkurs i hur man slänger bort ett guldläge.
Det har varit väldigt tydligt hur Real Madrid skulle behöva sitt försprång för att reda ut säsongens sista fjärdedel som både inkluderar möten med alla de bästa lagen i ligan vilket sedan ska kombineras med spel i Europa. Därför var förhoppningen att APOEL-lotten skulle ge laget möjlighet att bibehålla fokus i ligaspelet och hålla försprånget så intakt som möjligt inför mötet med Barca om en månad. Villarreal, Malaga och Real Sociedad var den första etappen som skulle klaras av och tyvärr har det blivit precis som det inte skulle bli. Madrid leder fortfarande ligan med sex poäng men i väntan på utgången av el Clásico kan man se det som fem poäng då Barcelona har inbördes fördel genom 3-1 segern på Bernabeu. Skulle det bli förlust på Nou Camp innebär det att Real Madrid bara har råd att kryssa en av de tio övriga matcherna som exempelvis handlar om Osasuna borta, Valencia hemma, Atletico borta, Sevilla hemma och Athletic borta, resten måste vinnas om man vill ha det i egna händer. Ja ni ser själva varför det aldrig varit avgjort…
Borträknat el Clásico så var dock tappet mot Malaga det första på 179 (!) dagar och oavsett hur oroad man är eller bör vara så är de senaste dagarna en viktig påminnelse om att även Madrid är dödliga och att man har en del defekter i sitt spel som måste bearbetas på kort respektive lång sikt. Att tappa poäng mot Malaga är verkligen ingen katastrof sett ur ett större perspektiv men likväl gav matchen en bitter eftersmak och känslan är att matchens karaktär, förlopp och utgång var regisserat för att få en så stor psykologisk effekt som möjligt. Mot Villarreal fanns chansen att studsa tillbaka men istället blev det en deja vu och de dåliga vibbarna befästes.
Ur ett supporterperspektiv kan vi också se hur sätten som de här poängtappen har kommit på blockerat vissa analyser, till viss del dolt det faktum att spelet under en längre visat på tydliga brister och genom att använda dessa lite enkelspåriga förklaringsmodeller till den aktuella situationen så missar man helhetsbilden. När jag pratar om enkelspåriga förklaringsmodeller så menar jag alltså hur reaktionerna efter dessa två matcher hängts upp på ytliga delar medan de djupare och viktiga delarna sopas under mattan. För att ge exempel har vi kunnat läsa hur Malaga-matchen bara handlade om tillfälligheter och oförmåga att sätta dit 2-0 målet. Analyserna från båda matcherna, framförallt den andra, har också omgetts av domarsnacket och hur laget motarbetas.
Ett annat sätt att marginalisera vikten av dessa poängförluster är devisen om att ”någon gång skulle tappet komma”, att liksom bagatellisera det hela och peka på att man inte kan vinna alla matcher. Nog är det också så att Fru Fortuna varit på de vitas sida flera gånger under säsongen där laget fått med sig tre poäng trots halvdant spel och där faktorer som mål vid rätt läge, straffar i rätt läge, röda kort på motståndaren o.s.v. ibland haft avgörande betydelse. Från och till har ju laget också spelat en riktigt bra fotboll men frågan är om resultaten ibland förskönat den spelmässiga prestationen. Tuppfäktning och evighetsdiskussioner om domarfördelar har närmast skapat ett tabu att kritisera laget men om vi leker med tanken att man ändå får analysera och ifrågasätta så går det att peka på ett och annat i spelet som inte fungerat tillfredsställande. Hela den fotbollsmässiga diagnosen ryms inte här men övergripande har laget problem i båda spelriktningarna för tillfället och på ett individuellt plan ser vi hur flera spelare känns sega och framförallt okoncentrerade med en massa felbeslut som följd.
För att avsluta med att försöka svara på frågan så skulle jag säg att jag tabelläget kommer oroa mig till den dagen Real Madrid är teoretiska mästare och vi har nu nyss inlett den perioden där ligan avgörs. Därför känns det meningslöst att göra några ingående prognoser förrän el Clásico är spelat och förutsättningarna har klarnat. Viktigare är istället att komma rätta till med spelet. En del i den spelmässiga problematiken är av en karaktär som gör att dem inte ändras från en match till en annan utan styrs av mer strukturella taktiska prioriteringar och framförallt av spelarmaterialet. På kort sikt är det dock vitalt att laget hittar tillbaka till det presspel som är nyckeln till såväl defensiv som offensiv i Real Madrids höghastighetsfotboll. Det offensiva spelet måste sedan återfå sin dynamik med mer rörelse och ett betydligt bättre flyt i passningsspelet. Förhoppningen ligger i att en snar comeback från Di Maria kan bli katalysatorn som höjer spelet till den nivå som krävs om det ska inbringas någon titel den här säsongen.
3. Fabio Coentrão har varit en omtalad person i spansk media denna veckan. Han ska under sin födelsedagsfest tydligen ha setts inhalera någon form av rökbart ämne, vilket man också lyckats fånga på en ganska trovärdig bild. Hur pass beklagligt är detta beteende och vad bör konsekvenserna vara?
Benito Torres:
Att en så pass professionell fotbollsspelare som Coentrão ses räka är väldigt beklagligt. Fotbollsspelare har sina privatliv men man ska tänka på att han spelar för världens största klubb och sitter på ett kontrakt som innebär ett stort ansvar. Väldigt tråkigt att det är så, och att det fastnat på bild och hamnar i diverse medier i Spanien har inte gjort situationen bättre. Mourinho kräver ett hundraprocentigt engagemang från spelarna, speciellt i detta läge där då man kämpar för att ta hem två stora titlar.
Leo Gonzales:
Killen är ung och gör väl vanliga gröngölings-misstag. Att han röker tycker jag inget speciellt om – tror knappast att han är en vanerökare. Moya, argentinsk landslagsmålvakt och förstemålvakt i Mallorca under många år var vanerökare t.ex. Det är inte bra för hälsan såklart – men jag är inte orolig för att Coentrao ska börja röka kontinuerligt. Däremot om han druckit sig berusad så skulle jag reagera hårdare, alkohol skadar kroppen mer! Att bli bänkad en match är väl helt i sin ordning – nu vet han att han måste ta konsekvenserna för sitt handlande, om han nu agerat tvärtemot Reals policy.
Joakim Broberg:
Bilden var inte särskilt gynnsam för Coentrao och det finns ju inte så mycket att orda om, rökning och elitidrottande hör inte ihop även om Patrik Sjöberg och någon annan rebell skulle argumentera för motsatsen. Samtidigt är det omöjligt att föra några djupare diskussioner då informationen är väldigt knapphändig och vi känner inte till hela den här historien. Jag tror klubben markerat på ett lämpligt sätt och förmodligen är saken redan utagerad.
