CdR: Celta Vigo - Real Madrid 2-1
Det första mötet i åttondelsfinalen slutade med vinst för hemmalaget Celta Vigo, som gjorde en gedigen insats mot ett i stora drag oroväckande Real Madrid. Marängerna har emellertid ett ganska bra utgångsläge inför returen.
Att Mourinho skulle rotera kunde de allra flesta hålla med om. Men hur han formerade startelvan mot Celta förvånade nog en hel del:
(4-2-3-1)
Adán
Varane-Pepe-Carvalho-Arbeloa
Essien-Alonso
Di María-Modric-Ronaldo
Benzema
Det krävdes, vilket konstaterades inför matchen, att Real Madrid skulle spela som ett lag, vara fokuserade och vara effektiva framför mål – om man skulle få med sig ett bekvämt resultat hem till returen på Bernabéu.
I första halvlek visade marängerna upp allt annat än det. Det regniga vädret var som taget ur en Hemmingwaybok; det fanns där tillagt för att förstärka det dunkla intryck vi fick av Real Madrids insats.
Statiska spelare, dåliga passningar, otydliga intentioner och osäkert agerande i defensiva fasta situationer – kort och koncist en sammanfattning av första halvlek. Benzema gick ut med känningar efter ungefär halvtimmen spelad. In kom Callejón och skulle, var det menat, ersätta fransmannen rakt av.
Celta var laget som hotade mest, och det just på fasta situationer. Två hörnor resulterade sånär i mål för hemmalaget.
Innan halvleken ens var slut syntes aktivitet på bänken; Özil, och därmed lagets andra byte, gjorde sig redo.
Det stod sig mållöst när lagen gick ut till spelartunneln och avslutade den väldigt dåliga första halvleken (Celta kunde emellertid vara nöjda).
Özil kom sedan in direkt, istället för Di María – som spelade precis lika dåligt som han gjort efterhemmamatchen mot Manchester City i höstas.
Vi fick faktiskt se en förbättring. För det första ändrade Mourinho formation: nu bildade Modric, Alonso och Essien ett tremannamittfält i en 4-3-3-uppställning; Özil steg ut till höger. Teoretiskt skulle man kunna ha kvar samma uppställning och ändå ersätta Di María med Özil, men ytan mellan den anfallande trion och mittfältet är i det senare fallet mer tillgängligt för Özil, som gillar att skära in. Med Modric där i "hålet" begränsas antagligen Özil en del.
Förbättring sågs i spelarnas inställning. Mourinho sade nog till om ett och annat i omklädningsrummet. Vi snackar nu intuitivt.
För inte tog det lång tid innan baklängesmålet var ett faktum. Dansken Krohn-Delhi slog ett inlägg mot bortre delen av straffområdet, där en helt fri Bermejo kunde drämma in bollen förbi Adáns ben och i mål. Reprisen visade att Bermejo stod i linje med Alonso, varför domaren med högsta sannolikhet tog rätt beslut när han dömde för mål.
Med en halvtimme kvar bestämde sig Mourinho för att göra det sista bytet. Nu hade ju Real Madrid inte särskilt mycket att förlora. På plan fanns fyra spelare som finner det naturligt att spela centralt, Özil inkluderad. Essien, som inte såg alldeles pigg ut, även om han inte gjorde en dålig match, fick gå av till förmån av Kaká. Många jublade, andra kliade sig nog på pannan litegrann.
Brassen gjorde en härlig instats senast han spelade (mot Ajax), och det är delvis därför hans fans menar att han bör spela mer. Bytet kändes emellertid som ett ”nja”. När bytet gjordes hade Real Madrid kommit in lite mer i matchen, fördelade bollen inom laget mycket bättre, rörde sig lite bättre, men kom inte direkt till någon målchans. När Kaká kom in istället för Essien förändrades en sak nämnvärt: nu var det fyra spelare på plan som alla älskar att ha bollen vid sina fötter. Alonso, Modric, Özil och Kaká. Lägg därtill att det saknades en box-spelare (Callejóns inhopp lämnade mycket att önska; men han är å andra sidan ingen striker). Lägg dessutom till i ekvationen ett Celta som föll djupare och försvarade med fler spelare. Well, det kan gå lite hur som helst, men tanken är att det kan bli lite för mycket passningar och lite för lite avslut.
Sedan händer också det som inte ska hända. Pepe ska skynda sig med att ta ett inkast ganska långt ner på egen planhalva, men han slarvar och ger ett ”kompisinkast” till en av sina lagkamrater. Bustos, i Celta, ser läget, tar bollen och avancerar. Ungefär tio meter utanför straffområdet är han i perfekt skottläge – han får en monsterträff och bollen letar sig in i krysset bakom en chanslös Adán.
Alcorcón ekade i mångas öron i några sekunder där.
Slutskedet av matchen utspelades så som naturligt vore. Real Madrid pressade på allt mer och försökte bryta sig igenom Celtas tätnande försvar. Det blev mycket bollrullande, givetvis, och även om Ronaldo avlossade ett par farliga skott såg det länge ut att Mourinhos byte (eller snarare hela matchen) var fiasko mer än succé.
Men ett par minuter kvar slår Alonso en perfekt chip över hela Celta-försvaret, till en djupledslöpande Ronaldo som på halvvolley slår in bollen i mål. Målet var Ronaldos första någonsin på Celtas arena och dessutom ett mycket viktigt mål – nu såg läget inför returen ganska mycket skönare ut.
Det kom en liten reaktion från Celta; de flyttade upp laget lite och fyllde på anfallen med ett par spelare mer. Real Madrid å andra sidan tryckte också upp så mycket det gick – Varane spelade till slut anfallare (men det kanske berodde på en förmodad skada) – och försökte få dit kvitteringen. Ett farligt skott från Modric och ännu en löpning av Ronaldo som felaktigt avblåstes för offside, var emellertid det närmsta man kom.
Matchen slutade med två mål mot ett för Celta de Vigo.
Real Madrid gör en fasansfull första halvlek, spelar upp sig i andra, i vilken man ironiskt nog också släpper in två mål – två mål som båda mer eller mindre kan tilldelas individuella misstag – och lyckas klämma åt sig ett viktigt reduceringsmål. Det var värt mödan att vänta in i sista minut med att döma Mourinhos byte, men det går också att fråga sig om Kaká egentligen hade en betydande roll i det hela. Sammantaget bör lagets och förmodligen Mourinhos insats kritiseras. Real Madrid ska börja spela fotboll från minut ett och inte när matchen lider mot sitt slut.
Hala Madrid!
