Lyon - PSG
2 - 1

CdR: Sevilla – Villarreal 3-0 (6-3)

Ett b-betonat Villarreal kraschade ut ur Copa del Rey mot ett heltaggat Sevilla.

Från 3-1 till 3-6 på drygt en timme. Villarreal verkar inte ha haft alla motiveringscellerna aktiverade i Copa del Rey efter den fantastiska vändningen i omgången innan mot Valencia. Men vi ska inte klaga. Jag själv kan inte minnas ett år då Villarreal ens tog sig förbi den första omgången, utan ständigt fick se sig förnedrade av mer motiverade lag från lägre divisioner. Nu fick vi ett episkt derby mot Valencia, och man får väl vara glad för det – och att vi nu kan lägga all uppmärksamhet på ligan och Europa League.

Vi lär ändå utgå ifrån att Garrido ville vinna idag, men startelvan reste en hel del ögonbryn:

Rossi
Altidore – Cani – Montero
Musacchio – Borja
Joan Oriol – Catala – Gonzalo – Cicinho
Diego Lopez

Det mest noterbara är att Diego Lopez stod i mål efter att Juan Carlos åkt på en långtidsskada , vilket betyder att tredjemålvakten Xavi Oliva officiellt bara är i laget för att agera farfar – Villarreal kör ju alltid andremålvakten i Copa del Rey annars, oavsett tränare; och att vi hittar en mittback och en centertank på mittfältet. Musacchio har spelat där förut, men Altidore som vänsterytter är ett intressant val. Sen är det ju så också att detta är Cicinhos första match från start i Villarrealtröjan.

Sevilla kom i sin tur till spel med vad som Marca beskriver som en 5-3-2-uppställning, och jag såg ingen anledning att inte kopiera den rakt av:

Kanoute – Negredo
Romaric – Renato – Zokora
Dabo – Navarro – Sanchez – Alexis – Caceres
Javi Varas

Det var väl inte någon som vid åsynen av de båda startelvorna fick upp hoppet om en frejdig och klassisk spansk tekniskt underhållande match. Och det fick vi inte heller. Men jag kan tänka mig att matchen hade ett visst underhållningsvärde ändå, framför allt första halvlek. Det drog igång direkt med att Negredo tog tillvara på en boll som olyckligt tagit en konstig studs via Musacchio och lyfte bollen över en utrusande Diego Lopez. Renato var sedan framme och petade in bollen i mål, och 1-0 till Sevilla, efter bara 7 minuter, var ett faktum. Vid det här läget krävdes det alltså två mål av Villarreal för att gå vidare.

Den gula u-båten tog ett tag på sig innan man kom igång, men efter ungefär halva första halvlek började man skapa några riktigt fina chanser. Mittbacken Gonzalo, som var en av de gula spelare som hade riktig nickfest i senaste ligamatchen mot Osasuna, prickade ribban med huvudet på en frispark som slagits en bit upp i planen; Cani skruvar en boll strax utanför efter snyggt bollrullande av Villarreal; och Rossi kommer i ett halvt friläge, men är i lite för dålig vinkel och det tunga skottet går rakt på Javi Varas som kan parera till hörna. Det märks i alla fall att det är Villarreal som måste göra mål, och man kommer rätt nära. Men aldrig ända fram, ska det visa sig.

Sevilla då? De är absolut inte chanslösa efter sitt 1-0-mål, även om det är Villarreal som förklarligt nog vill mest med sin offensiv. Hemmalaget kan möjligtvis känna sig berövade på en straff i slutet av första halvlek, när ett skott styrs upp på Catalas arm. Det är svårt att se även på repriserna som visas, men vinkeln är egentligen sådan att man inte kan se vad som egentligen händer. Bollen går hur som helst ut igen till Romaric, som drar på ett långskott som Diego Lopez får lite problem med, men lyckas greppa till slut, mitt framför fötterna på en framstormande Sevilla-spelare. Innan det hade Negredo haft en nick som såg ut att missa målramen med bara någon decimeter.

Andra halvlek, då? Vad ska man säga om den? Helst så lite som möjligt. Kanoute nickar in en hörna efter en minut. 2-0. Nu krävs det tre mål av Villarreal.

Tre minuter senare rasslar det till igen, även det på en hörna. Romaric slår, och Alexis hoppar upp och tränger in 3-0. Sevilla lyfter, Villarreals motorer slutar fungera. Sevillapubliken på det halvfulla Sanchez Pizjuan är i extas samtidigt som Villarreals ridå halas ned. Nu krävs det fyra mål, och det är ingen som ens hoppas längre. Garrido kastar in Marco Ruben och Bruno, men det är förstås redan för sent. Istället är Sevilla nära att utöka sin ledning flera gånger om innan domaren till slut blåser av efter en och en halv minuts stopptid.

Ursäkta den fattiga analysen av andra halvlek, men man orkar ju inte. Vi gick från 3-1 till 3-6 på drygt en timmes fotboll, och det är ju på tok för dåligt. Vill man peka på den svaga startelvan så kan man göra det, men detta är ändå Villarreals a-trupp.

Jag är inte ute efter att ta något ifrån Sevilla heller. Det var en lysande genomförd match från hemmalaget, och sättet som man tog tillbaka det här dubbelmötet på är beundransvärt. Förhoppningsvis för er skull så var det här vändningen på en säsong som annars inte tycks ha någon botten, en situation som är helt främmande för alla vi som följt spansk fotboll under den största delen av 2000-talet.

Men som jag sa i början av matchrapporten; förhoppningsvis kan Villarreal nu se det här som något positivt. Möjligheterna till att gå långt i Europa League och att ta en CL-plats i ligan bör ha förbättrats i och med detta uttåg ur Copa del Rey.

Sevilla – Villarreal 3-0 (6-3)

Sevilla (5-3-2): Javi Varas – Dabo, Sanchez, Navarro, Alexis (Konko 59'), Caceres – Romaric (Jesus Navas 76'), Renato, Zokora – Negredo, Kanoute (Perotti 72')

Villarreal (4-2-3-1): Diego Lopez – Joan Oriol, Catala (Bruno 62'), Gonzalo, Cicinho – Musacchio, Borja Valero – Altidore (Marco Ruben 62'), Cani (Capdevila 74'), Jeff Montero – Rossi

Mål:
1-0 Renato 7'
2-0 Kanoute 47'
3-0 Alexis 50'

Gula kort: Musacchio och Rossi i Villarreal, och Fernando Navarro i Sevilla.

Skott: 9 – 11
Hörnor: 7 – 9
Bollinnehav: 49% - 51%

Matchstart: 22:00, tisdag 18 januari 2011
Spelplats: Sanchez Pizjuan, Sevilla
Arbitro: Peres Lasa

Källor: Marca.com , AS.com och en hygglig stream