La Esquina: Chimy Avilá och världsklass Vinicius
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
Det är omöjligt att inte ta avstamp i Pamplona och på El Sadar som förmodligen fortfarande gungar efter gårdagens fullkomligt galna batalj mellan Osasuna och Real Sociedad. 4-3 till ’La Real’ blev slutresultatet där matchutvecklingen var sanslös.
3-0 till gästerna efter 18 minuter löste den som alltid briljanta Ödegaard, men det var innan energibomben från Argentina klev in i bilden. Chimy Avilá har varit Osasunas bästa spelare den här säsongen och han avslutade hösten på samma sätt han gjort mer eller mindre rakt igenom, genom att stå ut från mängden. Grejen med Avilá är att han inte behöver göra mål eller skapa chanser i ett för att märkas, hans spelstil är tillräckligt unik ändå. Ändlös energi blandat med yviga gester gör att han är en given favorit på alltid lika högljudda El Sadar, sällan har en klubb och en spelare passat så bra tillsammans. Det är som att Avilá personifierar hela Osasuna som förening när han löper runt i 90+ tillägg varenda vecka, sanslös kombo.
Hur som helst, mål skulle han göra och han nöjde sig inte med ett. Två blev det och ni som känner till Chimy Avilá vet att han inte gör vanliga mål. Många fick upp ögonen för honom när han förra säsongen på någon form av flygande volley stänkte in en balja för sitt Huesca, och det var bara toppen på ett isberg av drömmål. Målen igår var kanske inte riktigt i den kategorin men 2-3 reduceringen där han nickar in bollen från straffområdeslinjen sorterar vi i alla fall in på en hylla som inte huserar några vanliga mål. Det finns lite kraft i den där nacken.
Åtta mål och två assist på 17 matcher har det blivit för den 25-åriga forwarden från Argentina, och fler lär det bli. Det kommer stå BRA klubbar och knacka på Chimy Avilás dörr efter den här säsongen.
*****
Efter Sevilla-derbyt för lite drygt en månad sedan var Rubi enligt samstämmiga uppgifter mycket nära att få sparken. Det viskades om lite olika ersättare utan att något blev klart, men det var i alla fall bara en tidsfråga innan en förändring skulle ske så vida inte Rubi på något spektakulärt vis skulle vända skutan helt. Men nu står vi här en dryg månad och sex matcher senare där Real betis vunnit fler gånger än på hela säsongen sammanlagt, 4-1-1 har resultatraden blivit att jämföra med 3-4-6 innan dess. Den spektakulära förändringen skedde (trots 2-1 torsken mot Atlético igår) och Rubi sitter kvar.
Detta är inte heller ett fall av utjämning mot ett normalvärde, att Betis alltså skulle förtjänat mer under de första 13 matcherna av säsongen. Nej, Rubis mannar har varit exakt så dåliga tabellen visat (all underliggande statistik påvisar också detta) och att då göra rätt taktiska justeringar är enormt imponerande. Att slopa idén om att spela två forwards till förmån för en extra spelare centralt på mitten var nyckeln till vändningen.
Rubi förtjänar kredd.
*****
Real Madrids Vinícius Júnior berör som vanligt, och de här offensiva spelarna med extrema spetskvalitéer blandat med egenskaper som är usla har en tendens att göra just det. För ingen kan påstå att Vinícius INTE är en världsklass dribbler, det är han. Han har legat i toppskiktet av ligan (och alla andra topp 5 ligor) vad gäller lyckade dribblingar per 90 minuter både förra säsongen och denna, där är han alltså de facto briljant. Problemet ligger i poängproduktionen. På totalt 47 matcher i Real Madrid-tröjan har det blivit fem mål och 10 assist, något som inte alls ligger i paritet med lägena han kommer till. Han ska ha fler poäng än han har, frågan är bara om det någonsin släpper.
När problemet ”bara” är att en spelare inte sätter dit lägen och är rakt igenom oklinisk, som fallet är med Vinícius, så brukar jag vara optimistisk. Sånt tenderar att komma. Kanske inte i den utsträckningen att han någonsin blir en målmaskin som hamnar på topp-topp siffror men att han i alla fall lyfter från de mer eller mindre miserabla (framförallt gällande just målskyttet) siffrorna han visat up hittills.
Vi får inte glömma att han trots allt bara är 19 år.
*****
Villarreal är som vanligt upp och ner och därför passar det kanske bra att de ligger exakt i mitten av tabellen. Fantastiska insatser blandas med bottennapp och man blir aldrig riktigt klok på dem. Denna säsong har väl dock varit mer positiv än negativ och i helgen fortsatte de sin imponerande svit med tredje raka utan förlust (Getafe besegrades med 1-0), mot tufft motstånd dessutom. Detta efter fem raka utan vinst mot, på pappret, beskedligt motstånd.
Det är som alltid upp och ner vända världen i Vila-real.
Förövrigt ska både klubben och Zambo Anguissa återigen ha sig en skopa beröm, klubben för att de chansade på spelaren efter en svag säsong i Fulham och Zambo Anguissa för att han varit bra hela hösten. Nu hämtades den centrala mittfältaren visserligen in på lån med en frivillig köpoption så de ekonomiska riskerna är inte enorma men en trupplats upptog han och det har slagit väl ut.
