CL: Real Madrid vidare till kvartsfinal efter sensationellt dålig insats
En till synes trygg ledning från det första mötet betydde inte mycket då Schalke lyckades skaka hela Bernabéu genom att så när slå ut Real Madrid ur Champions League.
Här sitter man med vidöppna ögon, frånvarande blick och varma kinder, och försöker skaka av sig det alldeles nyligen bevittnade. Det känns surrealistiskt.
Domaren har blåst av efter 94 spelade minuter. Real Madrid är vidare till kvartsfinal i Champions League. Men vad är det som låter? Håren på armarna reser sig – det är busvisslingar. Öronbedövande busvisslingar från åskådarna på Bernabéu. De enda som firar är de blåklädda tyskarna högt uppe på läktaren – de känner sig stolta. Real Madrid är vidare, Schalke är ute, men frågan är vem de riktiga förlorarna är efter denna makabra föreställning.
Ancelotti tackar sin motpart för en bra match, men går omkring med en diskret manifestation av panik i blicken. Han har varit med om liknande situationer förr, men aldrig på Bernabéu.
Ronaldo, besviken som han är, vägrar stanna kvar, men tvingas av kapten Casillas att bemöta publikens missnöje. Näsdukarna viftas och visslingarna haglar över spelarna.
Pepe gör korstecknet innan han stegar ner till omklädningsrummet. Han har vädjat för samtligas skull. Giljotinen har stannat precis ovanför struphuvudet. Pulsen fortsätter att slå – det finns ännu tid kvar.
Det har troligen aldrig hänt förut, att ett avancemang inte inneburit glädje, en känsla av åstadkommande – eller ens att man har något att se fram emot. Tvärtom har nu en känsla av ovisshet, ängslan och oro inför framtiden fortplantat sig i Real Madrids hederliga fundament. De flesta supportrar blickar nu framåt med igenknäppta ögonlock.
Matchen slutar 3-4, i Schalkes favör. Det innebär Real Madrids första förlust på hemmaplan i Champions League sedan våren 2011. Det är emellertid inte enbart en förlust, utan Schalke spelade stundtals ut hemmalaget. Real Madrids brister utkristalliserades ännu mer som en följd av detta. Såväl taktiskt som attitydmässigt misslyckades man något oerhört, och den kritik som riktats mot såväl Ancelotti som truppen och enskilda spelare där i, fick bara större grunder att växa på.
Att sätta fingret på det är väldigt svårt, eftersom problemet är oerhört komplext. Men några problem är uppenbara.
Det defensiva mittfältet var större delen av matchen under all kritik. Det var i själva verket obefintligt. Schalke fick passera som på begäran och hota försvaret väldigt många gånger. Ytorna framför backlinjen var enorma, något som varit ett återkommande problem. Försvaret i sin tur agerade också väldigt osäkert och föreföll vara osynkroniserat, kanske som en följd av det tafatta arbetet i mittfältet, men mycket på grund av individuella misstag och felbedömningar.
Framåt är det samma visa. Bollen återerövras allt som oftast långt ner på egen planhalva, och sedan tar det alldeles för lång tid att starta anfall. Antingen kladdar man för mycket i mittfältet, eller så sitter inte tillslagen i de avgörande ögonblicken. Kombinationerna i sista tredjedelen, i högt tempo, har för det mesta sjunkit otroligt mycket i kvalitet.
Presspelet fungerar inte alls. Det är oenhetligt och ostrukturerat. När det är så, är det enkelt för motståndaren att spela sig ur och avancera framåt – precis som vi fick se Schalke göra väldigt, väldigt många gånger denna sensationella afton. Det är också därför som anfallen oftast måste börjas långt ner, och när anfallsspelet sedan är bortom igenkänning, resulterar det ofta i antiklimax.
När Modric (äntligen!) kom in förändrades en del i spelet med boll. Kroaten injicerar med sin teknik och beslutsförmåga en annan trygghet, och det märktes att anfallen ökade i kvalitet. Problemet är att Real Madrid, vid ställning 3-3, med vilket man var vidare, inte visade några särskilda incitament till att avsluta matchen med vinst. Man ville vänta ut tiden, men började alldeles för tidigt. Under de sista tjugo minuterna var det otroligt stillastående bland marängerna, varför det inte skapades mer än någon enstaka målchans. Förutom att ha släppt in tre mål, var kvällens största besvikelse just denna inställning. När 4-3 kom, som ett resultat av misspositionering och otur hade man redan bjudit in Schalke i leken, genom att själv slappna av dessförinnan.
De allra sista minuterna, i vilka Schalke var helt overkligt nära att sätta dit sitt femte mål, är bland det mest bisarra man varit med om som Real Madrid-supporter. Från att ha haft en stabil 2-0 ledning från första mötet till att vara nära att åka ut med hela fem insläppta mål på hemmaplan, mot Schalke 04 märk väl, är något som kommer, om inte annat, gå till historien som ett av de mest icke imponerande avancemangen någonsin.
Beröm måste nödvändigtvis ges till Schalke, vars insats inte ska undermineras.
Som åskådare och framförallt som supporter har det varit otroligt frustrerande att titta på Real Madrid spela de senaste två månaderna. Det gnistrar inte till. Som att tända en motor med trasigt tändstift. Utan någon att byta tändstiftet fungerar det inte. Ancelotti har inte visat tecken på taktiskt förändring och har samtidigt hävdat att det inte rör sig om några problem med inställning. Han har kört med samma elva och samma strategi på och, som det verkar, utanför plan. Nu börjar viktiga spelare komma tillbaka från skadelistan, vilket är den enda ljusglimt som syns till då man blickar framåt. Något, eller kanske mer än bara något, måste förändras. Strategiskt, taktiskt, tekniskt, you name it, mister.
Om inget förändras inom den allra snaraste framtiden, finns det nog snart inte mycket hopp kvar vad gäller titlar. Om mindre än två veckor väntar Barcelona på hemmaplan i ligan, och där avgörs mycket. Dagar innan det lottas kvartsfinalerna till Champions League, och ser vi ingen tydlig förändring till dess, blir kvartsfinalen nog en realistisk slutdestination.
* * *
Under morgondagen dyker spelarbetyg, matchfakta och kommentarer upp på sidan.
